Baby Be Mine

Here comes more<3


(Annie's perspektiv):

Stegen var lätta, bara i princip att gå över scenen, charma honom och gå nära vid ett tillfälle. Inget sjungande, inget dansande för min del. Efteråt gick Michael och duschade, och jag väntade utanför. Han kom ut med torkat hår och en blå skjorta, osminkad. Då märkte jag något, något i hans ansikte. Jag vågade inte fråga, men delar av hans ansikte var som min hy, ljus och andra delar var i hans vanliga och vissa delar mörkare än förut.
Och nu när jag tänkte tillbaka så hade hans hy förändrats sen han var liten!
Skulle jag fråga?
-"Girl, what are you looking at?" sa han plötsligt och jag fann mig stirra konstigt i hans ansikte.
-"I guess, you!" svarade jag och kollade ner i marken.
gud vad jag skämdes!!
-"Is there something you want to tell me? or ask me?" sa han frågande, jag kollade upp.
-"well, i've noticed that your skin is much lighter than before, do you know what has happened?" frågade jag tyst.
Han satte sig ner i en fotölj brevid och suckade, han såg olycklig ut.
-"If you look in my face you can see spots of whiteness, it's a disease!" sa han.
-"A disease?!"
-"A disease, it is called vitiligo. My make up artist Karen Faye is using make- up over it. But you see now what happens if i don't use the make up!!" sa han och suckade igen.
-"I don't understand, is this disease making your skin lighter?"
-"Yes, it destorys the pigmentation of the skin. I'm going the end up really white or like a spotted cow!" han begravde huvudet i händerna när han sa det sista. Jag satte mig brevid honom och slog mina armar runt honom, jag kramade honom och kände hur tårarna kom krypande.
-"When did it start? and how?" frågade jag. Han kollade upp i mina ögon, hans ögon var tårfyllda och några tårar hade letat sig ut och föll ner för hans kinder.
-"Sometime during thriller, or off the wall. It is in my family. Annie, I'm scared!" sa han, han kollade ner i sitt knä.
----------------------------------------------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

Jag hade avslöjat en av mina största hemligheter för Annie nu, hon hade brytt sig. Hon hade kramat mig.
Hon klickade på våran våning i hissen och vi började åka uppåt. Plötsligt stannade hissen, och allt blev svart.
-"Oh my god, what happened??!!" utbrast Annie.
-"Calm down, it will be fixed in a few secounds" sa jag lugnt, men jag var också lite smått rädd. Hissen hade stannat!! Jag letade runt i mörkret.
-"Where are you?" frågade jag.
-"I don't know!" svarade hon, jag gick efter ljudet och hittade henne. Jag hörde henne rota i sin väska och tog upp sin mobil, hon satte på den på ljus. så att jag kunde se henne och hon mig, men annars var det mycket mörkt.
-"Hey, you got a phone! Let's call somebody!" sa jag.
-"Ok, i'll call the hotel!" sa hon. Hon slog in numret och ringde receptionen. Men hon la snart på igen.
-"What happened?" sa jag.
-"A voice said that the electricity was off and they where fixing it, and that we should not worry."
-"Well, ok... so what are we going to do now?"
Vi kollade på varandra, med hjälp av mobillyset.
-"i never knew that i could find a friend like you, if the whole world says no, you say yes." sa jag lite tyst.
-"Aww, how sweet! Who said that?"
-"Me, it's from one of my secret poems. It means that you shal stay positive and don't give up. No matter what other people tell you" log jag.
Jag kollade in i hennes ögon, och hon i mina, hon tog min hand. Då gjorde vi det, samtidigt.
Vi lutade oss framåt, och kysstes. Jag blundade, bet tag i hennes underläpp och bara levde för nuet.
Då tändes plötsligt ljuset, hissen åkte upp och dörrarna öppnades. Lyckliga, gick vi iväg mot vårat hotellrum för att hämta badkläder och be om att få boka poolen.
---------------------------------------------------------------------------------

0.o Vill ni ha mer?? <3