Baby Be Mine

Nu kommer mer :D Susanna det gör inget med dubbelpost. OMJ hahah fint fel jag gjorde, men tack för att du upplyste mig O.o .
Öhm... hehhhehe...
----------------------------------------------------------


----------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Tankarna for i mitt huvud, den obehagliga känslan. Jag var rädd, jag var inte säker. Jag satt inne på toalettgolvet nu, det gjorde ont. Överallt, jag spolade i kranen. Jag hade sagt att jag ville duscha. Jag vågar inte duscha, inte här. Inte hos denna främling. ALDRIG! Jag ville ringa polisen, Michael... NÅGON! Men han hade lagt beslag på min telefon, hela min handväska.
Han hade sagt att när man är gifta delar man på allt, och tömt ut den över det smutsiga golvet. Min arm gjorde ont, mina ben och mitt ansikte. Jag vågade inte kolla upp i spegeln, jag skulle mötas av något hemskt. MIG!
Jag skämdes, vad gör jag? Vad håller jag på med? Ett litet fönster syntes i ena hörnet, kanske... kanske om jag pressar mig igenom så kan jag ta mig ut? Kanske om jag ställer mig på toalocket och öppnar försiktigt.
Jag reste mig, jag måste se mig i spegeln. Jag MÅSTE! Jag kollade upp. En svettig, blåslagen ung tjej syntes stirrande tillbaka i spegeln. Hon hade fått en fläskläpp, en liten början på en blåtira och hon blödde näsblod.
Tårarna kom, var detta jag? Vad hade han i gentligen gjort med mig?? Jag reste mig på toalocket, och öppnade försiktigt fönstret.
- Are you done??? I need to shower too! hördes mannen ryta utifrån.
- Uhm, yeah... i'm not done yet, but soon! ropade jag tillbaka och spolade lite hårdare i kranen.
- Ok, can't be shower togheter?
- No... i mean, soon! sa jag, han mumlade något och det hördes att han gick iväg. Då pressade jag mig ur fönstret, eller halvt. Jag såg hur detta var ett högt hus, vi var på kanske åttone våningen. Det går inte att hoppa, men det fanns balkonger under. Vid sidan om fönstret var hans lilla balkong, och sedan fanns det under.
Detta var riskabelt, jag kunde dö. Men jag valde att ta risken. Jag ville inte bli slagen igen, jag ville bort. Men jag kunde ju dö, jag ville inte falla. Mitt hjärta slog hårdare. Det ryckte i handtaget.
- HELLO??! YOU HAVE TO OPEN NOW! röt han, jag kravlade ut med benen först ur fönstret. Jag höll i mig i fönstret, jag viskade till mig själv att inte kolla ner. Mitt ben räckte precis till räcket på balkongen, låset på toaletten började vridas.
- I'm coming in now! You've been there for hours! röt han och dörren for upp. Jag släppte i samma ögonblick och greppade tag i räcket till balkongen över. Jag stod med fötterna på räcket av hans balkong och höll i mig i den övers. Jag kollade ner, jag råkade. Och kände en klump i magen. Jag mådde illa, det kändes högt. Det var en bilväg nedanför. Jag satte mig långsamt på räcket och kravlade mig in på hans balkong.
Plötsligt såg jag Charles huvud synas utanför badrumsfönstret.
- WHAT ARE YOU DOING BITCH? I'LL SHOW YOU! skrek han argt och försvann in igen. Nu var det bråttom. Jag tog mig ner till balkongen under så fort jag kunde. Och utan att tänka så bankade jag på balkongdörren till personen under. Jag hörde Charles öppna sin balkongdörr över mig. Och kände paniken, snälla öppna!! Jag bankade hårdare, och plötsligt öppnades dörren. En kille i 19års åldern öppnade. Han bar bara en handuk runt höfterna och hade hela håret fullt av schampoo.
- Please, you have to help me! Please let me come inside! viskade jag, i panik att Charles skulle höra mig.
- Sure, come in! sa han och i samma sekund for jag in i hans lägenhet och stängde igen balkongdörren.
Han kollade förvånat på mig, samtidigt som jag stängde igen alla gardiner.
- I was going to ask you why you wanted to hide here, and how you came all the way up to my balcony. And who you are. But i'm naked... so can i just go and put on some clothes first? sa han.
- Sure, i'll tell you everything! Jag var andfådd, och kunde knappt förstå vad jag precis gjort. Han gick iväg till sitt badrum, jag såg till så att dörren var låst. Denna killen verkade snäll, och lite rädd. En telefon stod brevid en fotölj framför en skruttig liten tv, en stor telefon. Ingen bärbar, och den såg gammaldags ut. Jag tog upp luren och frågade killen om jag fick låna telefonen. Han svarade att det var klart. Jag slog in Michael's nummer och hörde signalerna gå fram. Tuuut.... tuuuut..... tuuuut....
--------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

- Michael? svarade jag.
- Thank god, Michael i'm scared! hördes Annie.
- What happened? frågade jag och kollade ut igenom flygplansfönstret. Jag skulle åka tillbaka för att hjälpa henne reda ut allting. Hon berättade allt för mig, Om Charles och vart hon var nu. Vad hon gjort. Allt lät så overkligt, om det varit någon annan hade jag trott det var lögner. Men jag litar alltid på Annie, och jag vet att hon är galen.
- Annie, i'll be there. Call the police, and get the freaking divorce! It will be okay! sa jag i telefonen, så lugnt jag kunde. Men i gentligen var jag förbannad. På Charles. Vi sa hejdå, för nu skulle mitt flygplan landa.

Jag satt i bilen på väg till lägenheterna där Annie var, jag hade 5 vakter med mig. Gary, Thor, Sven, Dan och Harry. Plötsligt ringde min telefon, det stod Annie på skärmen. Hon ringde från sin mobil.
- Hi Annie, i'm just about to come to the place where you are. I got five guards with me, have you called to police yet? sa jag.
- No, she haven't... and she's not going to. Do you know what, my ex-wife's daughter was a huge fan.
- Annie? sa jag förvånat.
- I hope your guards and you don't mind that i wear a friend in my belt?
- WHAT? who is this?
- I'll shoot you, ones for all. You won't sell any more records. You see, i'm a smooth criminal.
- Charles?
- Lucky guess...
--------------------------------------------------------------------------------------------
O.o mer?? O.o

seriöst?? Har jag fått nya läsare ?? O.o
awesome<3 (om jag har fått det?) aja, här kmr mer :D
-----------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
Jag vaknade upp, i ett främmande rum, med en otrolig huvudvärk. Jag kollade runt omkring mig, det var en liten lägenhet. Det låg kläder och chipspåsar här och var, det var otroligt stökigt. Jag höll mig för pannan, det pep i hela huvudet. Jag kände spysmaken i munnen, och till dömma från min andedräkt så hade jag druckit mycket alkohol. Jag låg på mage i en obekväm säng, i förd en svart klänning jag inte kan komma ihåg att jag tagit på mig. Jag hade endast en klacksko på mig, och mitt hår var rufsigt. Mitt smink var säkert helt utsmetat. Plötsligt kände jag hur någon la sig på mig och kysste mig i örat. Det var inte Michael! Jag vände mig förskräckt om.
-"Hi there baby, how do you feel?" sa han, han hade skägg och var enorm! Han hade ingen tröja på sig, han var ganska fet. Men hade ändå muskler. Han var biffig helt enkelt.
-"What do you mean? Who are you?" sa jag och backade upp mot sänggaveln.
-"Don't you remember? I'm your husband! And this is our first day on our honeymoon, what do you want to do?" sa han, och tog upp min hand framför mitt ansikte. En liten silverring satt på mitt ringfinger, jag kände spysmaken åter igen. Jag kravlade ur hans grepp och sprang iväg till närmaste dörr, som tur var så var det toaletten.
Jag spydde, och kände huvudvärken verkligen gnaga i mig. Jag låste dörren och satte på kranen för att han skulle tro jag var på toa eller något. Jag måste tänka klart! Vad hände igår? Vem är den här mannen? Var jag verkligen gift med honom. Jag tassade ut ur badrummet, han hade somnat i sängen. Jag hittade min handväska i en klädhög och bar med mig den till badrummet. Jag fumlade upp min mobil, och letade efter Agnetha i min kontaktlista, jag hittade henne och ringde henne.
-"Hello?" rosslade hon.
-"WHAT HAVE WE DONE? I'm married and i think i've done IT with another MAN!" fräste jag, i hopp av att inte väcka mannen som sov.
-"Yeah i know, the fat beard guy..." suckade hon.
-"How do you know? wheren't you drunk too?"
-"It's everywhere in the newspapers you know..." sa hon. Jag kände hur tårarna inte var långt borta, Michael skulle få reda på det. Jag är helt plötsligt GIFT! Michael kommer göra slut, han kommer glömma mig och jag kommer få bo med fettot!! ALDRIG I LIVET!! Jag tänker skilja mig, fort... innan Michael ser något!!
-------------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):
-"We feel so sorry for you, hope it gets better... Bye!" sa Diana i telefonen. Sedan la hon på. Det var femte personen som sa så idag, vad har hänt? Intervjun har ju inte kommit ut än, så det kan inte var den.  Jag slog in Diana (ross)s nummer och ringde upp.
-"What has happened??" frågade jag oroligt.
-"Don't you know? Oh, i don't want to be the one who tells you about it. Just read about it" sa hon, och la på.
Jag tvivlade på om jag ville läsa, om det var någon hemsk lögn, så vill jag inte veta. Men jag vill fortfarande se vad det är. Jag tog på mig en förklädnad, och gick ned för gatorna i paris. Jag gick till en kiosk och ställde mig i kö. En ung kvinna stod och sålde glass och tidningar.
-" Uhm, hi... excuse me. Do you got any american newspapers around?" frågade jag.
-"Oui nous faisons. Obtenez un!" sa hon och gav mig en tidning, som var på Engelska.
Jag läste huvudrubrikerna, och såg bilder. "Michael Jackson's girlfriend, in Las Vegas. Cheating on wacko jacko!" stod det, en bild var när hon gick ned för gatan tillsammans med en okänd man, de höll varandra i händerna och skrattade. Bilden under var en inzoomning på deras händer, de båda bar ringar.
Jag satte mig på en parkbänk och läste. "Annie (Jacko's girlfriend) was seen in Las vegas. She drank a lot and after that she followed a stranger around the town. When she was following him to his apartment she whore a whole new dress, and they both had rings on their hands. They where married." stod det, sedan i mer detaljerad form och med bilder på 3 sidor. Jag slängde ner tidningen på gatan och kände hur tårarna kom. Varför? VARFÖR gjorde hon detta? Hon dricker ju inte? Det måste vara en lögn!! Jag slog in hennes nummer och ringde.
Men hon svarade inte, jag försökte 4a gånger. Men kom bara till telefonsvararen. 5e gången så svarade hon.
-"Please tell me this isn't true!" utbrast jag i telefonen.
-"I'm sorry, i didn't know what i did. I was drunk."
-"Girl, do you still love me?"
-"Yes! I DO! Trust me, YOU have to trust me! I'm going to end this shit right away!" sa hon förskräckt.
-"I trust you, and i always will."
-"I'll call you later, the fat beard man has woken up! Bye" sa hon.
-"Bye..." sa jag.
----------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
-"Uhm, what's your name?" frågade jag.
-"Don't you remember? You screamed it out load all night long!! It's Charles!" sa han, han skrämde mig.
-"Oh god... uhm... Charles, I have to brake up with you!" sa jag oroligt.
-"WHY?? I'm perfect and you know it!! I'm much better than wacko jacko!" sa han ilsket. Han blev som hulken.
Jag kände hur jag också började bli som hulken, ingen ska få tala illa om Michael!! Iallafall inte när jag är med!!
-"No you're not!! And don't call him wacko jacko!" sa jag och blängde argt på honom.
-"You bitch, you know he doesn't want you, he's gay!" sa han och andades så högt så att hans näsborrar fladdrade. Jag kollade äcklat på honom, hur vågar han? Jag kände hur adredalinet steg och ut i min arm. Jag gav honom en rak höger, så han föll ner i golvet. Han kollade chockat på mig.
-"Ok, if you want to. We can fight! You know i will win!" sa han och reste sig. Hulken kastade sig över mig och brottade ner mig. Han satte sig på mig och slog till mig i ansiktet. Det gjorde ont. Väldigt ont. Sedan började han ta av mig min klänning. Han höll fast mina armar, jag sprattlade och sparkade honom. Men inget hjälpte, så jag gav bara upp och lät han fortsätta. Han fortsatte slå mig samtidigt, min arm gick ur led. Jag grät och skrek, men det gjorde bara att han slog mig ännu mer.
------------------------------------------------------------------------------------
Hur ska det gå?? Kommentera så får ni mer :D

Här kmr mer, tack för era kommentarer, love yaa!<3
----------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Skandalen hade spridit sig, runt om i världen. I alla tidningar stod det om det.
De hade inte knäppt in bilder på kyssen iallafall. Det där vidriga knäppa människorna som jag trodde bara ville hjälpa mig. Men de var snälla innan jag förstod att de var ute efter något.
-"Michael, you have to see this!!" hörde jag Annie säga och hon fnissade.
Jag gick in till henne och log mot henne, hon tuggade tuggumi och kollade i en tidning.
-"What is it?" sa jag och skrattade till åt hennes roliga ansiktsuttryck. Hon vände tidningen så jag kunde läsa, det var en damtidning, det såg man direkt. Och det var en "Hot" or "not" sida, med olika kändiskillar.
-"You know i'm really not gay..." sa jag och kollade på henne och höll mig för skratt.
Hon pekade på en bild på vänster sida, på mig! Den var tagen igår, jag skulle precis springa och hade ett ganska konstigt uttryck. Samtidigt som jag blödde något så fruktansvärt.
-"I look crazy!" sa jag.
-"No, look at the review!" sa hon och skrattade ännu mer! Jag stod med på "hot" tydligen. Och det stod en recension om kläderna under. "With these clothes Michael Jackson look dangerous, and we like it! He sure is hot!" stod det... Jag kollade på bilden igen, jag såg ju hemsk ut? Mina kläder var ju praktiskt taget sönderslitna och jag blödde ur munnen samtidigt som jag såg ganska arg ut! Men en lycka spreds inom mig, detta var det enda bra som kommit ut ur skandalen. Annars hade tidningar haft rubriker som "Wacko Jacko says fuck you to the fans" och "jacko has gone mad." "Don't mess with Jackson", "Michael Jackson punched me in the face", "He kissed me!". O.s.v. Jag suckade och bestämde mig för att inte läsa skiten. Istället satt jag i mitt rum och jobbade på att skriva låtar till albumet.
------------------------------------------------------------------
(4 månader senare, Michael har åkt till Frankrike för att medverka i en intervju för att tala ut om allt som på sista tiden sagts om honom. Annie är kvar hemma och har hittat en gammal klasskompis som hon ska hitta på något med till helgen. Annie's perspektiv):
Jag saknade att vakna med Michael brevid mig, sätta sig yrvaken upp och kolla på hur han sov. Och se hur han ryckte till och ruskade på huvudet för att sedan vakna upp. Få en varm kyss och frågan om varför man stirrar så mycket på honom. Att ta hans händer för att sedan i överaskan börja kittla honom. Jaga honom runt hela huset och sedan bara sätta sig lugnt tillsammans med honom vid köksbordet. Han hade bara varit borta en vecka, men ändå! Den tiden innan hade varit underbar. Vi hade bara varit glada, vi hade besökt ett badhus och stannat där längre än vad vi fick. Vi hade sprängt ett ägg i en microvågsugn så att hela köket blev kladdigt och städarna blivit arga. Vi hade utan vakter besökt skogen och grillat marshmallows en tidig morgon. Nu var allt tråkigt, jag hade så gärna velat följa med, men det var bättre om jag stannade här. Dessutom skulle jag träffa Agnetha, som var på besök här. En gammal klasskompis. Min bästis igenom high school till och med. Det plingade på dörren, och det var hon!! Jag hade klätt upp mig, för vi skulle ut på resturang. Det var ganska sent, och några få stjärnor började visa sig. Vi kramades och började genast prata om allt mellan himmel och jord. Sedan hoppade jag in i hennes bil, jag hade en sjal runt huvudet och solglasögon för att det skulle bli svårare att känna igen mig.
-"jag har saknat dig så!! Men vart ska vi?" sa jag och log då hon började åka.
-"Las vegas!! Du och jag ska ha det skitkul och vara lite galna!!!" sa hon och log busigt mot mig. Hon har alltid varit lite galen, alltid modig och påhittig. Hon spelade hög musik i bilen och vi satt och diggade.
-"Sååå... du är typ ihop med Michael Jackson? har jag hört?" sa hon och kollade på mig.
-"Ja... ja det är jag..." sa jag lite tyst.
-"shiet vad tufft, du vet han Rudolf ur 9an? Vi är gifta och har nyss fått en dotter som heter Amelie."  sa hon och började prata om hennes dotter. Jag kom och tänka på barn, herregud vad tiden hade gått fort!! Michael och jag hade varit ihop sjukt länge, och visserligen har vi tänkt på sånt. Men inget frieri eller sånt har blivit av! Kanske JAG skulle fria??
-"....eller hur?" sa hon och väckte mig ur mina tankar.
-"Ja visst..." sa jag bara.
-"Visste väl att du skulle hålla med, du har alltid varit klok!" sa hon och log. Bilresan tog ett tag. Men när vi var framme så lös det skyltar överallt, fulla människor vinglade fram över gatorna och trafiken var hemsk.
Vi gick in på en bar, och det kändes otroligt obekvämt.
-"We'll have two beers!" sa Agnetha till bartenden.
-"Jag dricker inte alkohol."
-"Kom igen, släpp loss lite!" sa hon, jag smakade lite och det var hemskt! Men hon betalade, så jag drack upp allt ändå, jag kollade mig omkring. Detta kommer nog ta ett tag.
-"we'll take two more!" sa jag och log. Sedan blev det bara mer och mer, alkoholen tog över. Vi spelade spel och vann och förlorade pengar, vinglade runt i gapskratt över gatorna. Sedan drack jag några till drinkar, sedan tappade jag medvetandet.
-----------------------------------------------------------

Herregud, hur ska det nu gå?? Ni får hoppas hon inte gör något dumt nu... vill ni ha mer?? KOMMENTERA<3

LOL, känns som jag tappar läsare? Hoppas ni inte ligger efter nu.... och hoppas ni fortfarande gillar det jag skriver. Kommentarer gör mig iallafall lycklig så ni vet!
-----------------------------------------------------

----------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag lutade mig mot ett hörn, och täckte ansiktet med händerna. Jag kände hur alla kastade sig över mig, skrikandes i mina öron och i full våld och omedvetande om vad de faktiskt gjorde. De slängde sig runt mina ben, runt min hals, de pressade mig ännu närmre väggen. De skrek, hojtade och flåsade. Jag hörde hur det riktigt knapprade om kamerorna.
-"Michael MICHAEL!! One picture please!!"
-"MICHAEL! Do you sleep with your girlfriend in your hyperbaric chamber??!"
-"Yohoooo, Michael, are you a girl?"
-"Michael, do you date men too?"
-"Michael, why all these children??"
-"MICHAEL, what are your feelings right now?"
-"Mike, Mike, wacko jacko, Mike, are you wearing underpants today?"
Vad skulle jag göra?? Jag hörde hur folkmassan blev större och kunde se mellan händerna hur de kom fler och fler som pressade på. Jag fick en armbåge i magen och ett slag i ansiktet.
-"MICHAEL? DID SOMEONE JUST PUNCH YOU IN THE FACE?" skrek någon samtidigt som jag ramlade ihop i folkmassan av all trängsel. Det gjorde ont i huvudet av allt skrik och de slog mig och knuffades. Jag försökte ta mig fram genom att krypa fram, och resa mig... men det gick inte bra. Jag gav upp.
-"leave me alone, please" stönade jag tyst och kände hur en tår letade sig fram. De trampade på mig, de föll över mig, och de gjorde ont samtidigt som alla skrek pinsamma frågor mot mig.
-"HEY Leave him ALONE!!"
-"OWW stop punching me in the face"
-"NOOO, MY CAMERA"
hördes skrik, det var ändå några som försökte hjälpa.
-"Please Michael, i'll help you. Follow me" Sa nån tjej och tog min hand. Jag reste mig och torkade en tår. Sedan hjälpte hon och 4 andra mig ut ur folkmassan, vi sprang iväg ut över gatorna tills de inte hittade oss längre.
I en gränd stod de 4, och vi alla flåsade.
-"Thank you... thank you so much!" sa jag och torkade lite blod från ett finger som någon trampat på.
-"Not a problem, We just want to help you... we feel so sorry for you" sa tjejen.
-"Uhm, your nose are bleading" sa en av killarna. Jag tog min ärm och torkade bort det, näsblod...
Tjejen fumlade med något i sin väska.
-"here, borrow my phone!" sa hon och sträckte fram en mobil.
-"Thank you so much, why are you so nice too me?" sa jag och började misstänka att de var ute efter något.
-"We know all about it, you know... illuminati. You kind of saved us." sa tjejen.
-"I did? Oh... ok..."
-"Please, can i give you a hug... you look very sad!" sa tjejen.
Jag tog mig för pannan och upptäckte ännu ett sår.
-"I'm okay... " sa jag bara. Men i samma sekund så kramade hon om mig. Jag kramade henne tillbaka. Killarna stod och snackade. Plötsligt kände jag något blött mot min mun, och hur något började fumla I min mun. I förskräckning förstod jag att hon faktiskt kysste mig!! Hon bet tag i min underläpp och jag kastade mig genast bakåt samtidigt som jag knuffade henne bakåt.
-"I'm so sorry, it just happened!" beklagade hon, samtidigt som jag kollade chockat på henne.
Killarna plockade upp blombuketter ur sina väskor och började dansa runt oss.
-"WHOHO!! you guys are married!!" började de skrika samtidigt som de kastade blomblad på oss.
-"What? you guys are crazy, i got a girlfriend!"
-"Yes, ME!" sa tjejen och började dansa efter killarna. De skuttade omkring mig, och jag förstod ingenting.
-"What on EARTH are you doing?" sa jag, då plötsligt någon kom runt gatuhörnet.
-"THERE HE IS!" skrek den, och sedan kom folkmassan igen. Jag skyndade mig att slå in numret till vakterna på hennes mobil som jag höll i handen.
-"Help, It's MJ! FAST!" sedan sa jag vart jag var, sedan kom de flygande fansen och började kämpa för att få nudda mig. Men så småning om så var vakterna där, och de hjälpte mig att komma in i en bil.
-"Michael, you have to fight back!" sa en vakt, och innan jag drog upp rutan så hörde jag en människa säga:
-"Michael, do you want to say something to the papparatzies?"
-"Fuck you" sa jag argt, men ångrade mig fort, herregud vad säger jag?! fansen kollade på mig i chock, rutan drogs upp och jag tog mig för pannan. Detta kommer jag få sota för...
------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Jag vinkade nöjt adjö till barnen och deras föräldrar, jag hade haft ett eget litet dagis nästan.
Det hade varit underbart, även om jag saknat Michael otroligt mycket! Han skulle varit hemma för länge sedan, jag gick till köket och gjorde i ordning 2 koppar té och slog mig sedan ned vid bordet och rörde om i min kopp.
Vart håller han hus? Jag hörde hur dörren slogs upp och reste mig hastigt. Jag rusade ut i hallen och såg Michael, smutsig och blödande lite här och var. Hans hatt hade gått sönder på ena kanten och jackans högra ärm saknade en del. Jag gick i chock fram till honom och kollade på honom noga.
-"Mike, baby, what happened?" sa jag förvånat. Han såg nästan död ut.
-"I said FUCK YOU!! you can't say that!! It's not good, i'm going to get hated!" sa han bara och stirrade ut i tomma intet. Jag kollade undrande på honom.
-"And they almost killed you because of THAT?" sa jag och gjorde en grimars.
-"No, they just... saw... me, i need a bath..." sa han och började gå mot badrummet.
Jag frågade en vakt vad som hänt, och han förklarade lite kort det han visste. Jag knackade på dörren till badrummet. Inget svar, jag knackade igen. Ingen svarade heller. Var han inte där??
Jag tog fram en skruvmejsel och drog upp låset. Sedan klev jag in, och stängde dörren efter mig.
Michael satt på golvet med händerna i ansiktet, och lutade sig mot spegel väggen. Jag satte mig framför honom och drog bort hans händer. Han grät, mycket...
-"I can't trust anyone, and the pain... it hurts. I might drop dead for the pain!" sa han och snörvlade.
-"You can trust me, please... you have to trust me! I trust you!" sa jag och kysste honom på näsan.
-"Are you really sure i can trust you, cause i'm not sure any more..." sa han och kollade in i mina ögon.
-"You can trust me, i promise!" sa jag och log, han log tillbaka mellan tårarna.
Vi satt tysta och kollade in i varandras ögon. Vi satt en lång stund och bara stirrade.
-"Do you want me to help you with the bath?" sa jag och fnissade till. Han torkade bort de sista tårarna och log.
Han nickade mot mig, och jag reste mig upp. Han reste sig också upp. Sedan fyllde vi badkaret och la oss tillsammans i det varma vattnet. Jag tog papper och tvättade bort skräp ur alla såren.
-"I'm sorry Annie, i'm too sensitive. I just cry all the time... i'm so stupid... i'm a jerk..." sa Michael.
-"You KNOW that isn't true. I love you, i do. From the bottom of my heart. And i love you for the way you are"
---------------------------------------------------------------------

LÅÅÅÅNGT kapitel kommentarer<33 please!!

Här kommer fortsättning xD
----------------------------------------

------------------------------------------------
Detta är senare, 24 december morgon är det nu. Samma år. 1989.
(Annie's perspektiv):
Jag vaknade av dofter från nybakat bröd, frisk skog och med värme i hjärtat. Jag log, det var julafton!
Jag reste mig upp, och tog på mig en av Michael's pyjamasar. En röd.
Sedan gick jag ner för trappan, och möttes av enorma volanger och fina dekorationer. Det var verkligen JUL här på Neverland. Jag såg en stor gran, full med paket under. Och Michael stod brevid.
-"Did you do ALL this??!" sa jag, och jag hade verkligen tappat hakan.
-"Me and the rest of the houseworkers..." sa han och log.
-"Thank you! It's very beautiful! Does this mean we are going to celebrate togheter?" sa jag och log tillbaka.
-"No... I'm sorry!" sa han och kollade ner i golvet.
Michael var uppvuxen som Jehovas vittnen, där man inte firar jul. Därför var det inte normalt att göra det nu heller. Och det skulle vara helt fel för honom att göra det. Därför vägrar han.
-"I see...." sa jag och gick fram till honom och gav honom ändå en kram.
-"i have to go now, we are going to choose wich songs we should use in the new record..." sa han och kysste mig i pannan.
-"Ok.... am i going to celebrate alone?!" sa jag oroligt.
-"It's your choice, you can invite anyone you want. i told the people who works here that they can join you."
-"You are the best boyfriend ever!" sa jag och log.
-"By the way, you look adorable in my pyjamas!! Bye!" sa han och skrattade till, sedan rusade han iväg ut genom dörren mot sin bil.
Jag gick runt granen några varv, sedan började jag öppna lite paket. Och senare väntade frukosten i köket. Efter en timme började det bli lite tråkigt utan Michael. Jag ringde mina gamla kompisar, men de svarade stöddigt att de inte kunde komma eller att de var trötta på mig och att jag förändrats sen Michael kom, då hittade jag en lapp i tv rummet. En lapp med alla barnen som brukade kommas nummer, jag log för mig själv. Jag kanske skulle ringa några? och be de komma, så jag slipper vara ensam.
------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):
Tiden går fort, jag bytte om när jag kom fram, och satte mig sedan i en stol. Macaulay Culkin kom inrusande.
-"Hello Macaulay!! It has been a long time!" sa jag. Han är 11 år.
-"MICHAEL!! I've really missed you!" sa han och kramade mig. Han hade en hatt på sig.
-"Hey, we are hat partners!" sa jag och log.
Då kom någon in i rummet, iförd skräck kläder.
-"Isn't this a great costume? Let's make thriller number 2!!" sa han, och jag märkte att det var ju faktiskt John Landis!! (Han har gjort Thriller videon med mig, gjort Blues brothers, Trading places o.s.v)
-"John, we both know it's you! Where did you get the costume?" skrattade jag.
-"I didn't know it was John!" sa Mac och började också skratta.
Sedan kom resten in för att ta mötet, och de ville alla ha foton.
-"I need to tell my daughter that i have met you! And i need prove!" sa en och knäppte en bild. Vi skrattade och poserade i början, sen sa vi åt alla att sluta och börja mötet.
John gick för att byta om till något seriösare, och vi började prata om vad albumet skulle heta.
-"let's see, you've made off the wall, thriller, Bad.... and albums when you where a kid..."
-"I've noticed the connection! It's very crazy names ya know. Like 'He's off the wall,' ' he's a thriller', 'he's bad'.
I två timmar satt vi och tänkte på ett namn. Och kom fram på att "dangerous" lät bra, för att en låt jag skrivit till albumet heter det och för att det höll i sambandet. Jag, Mac och John gick ut och sprang runt i snön. Jag fick in ett perfekt skott i ansiktet på John, han trodde det var Mac och kastade på Mac, Mac började brottas med mig för att jag startat snöbollskriget. Vi skrattade och sedan brottades alla tre. John vände upp och ned på mig som alltid och fyllde hela nacken med snö.
-"Yo, KIDS!! We have two more things to talk about, get inside!" ropade en av killarna från mötet. Vi suckade och gick dyngsura in och satte oss i stolarna och snackade om vilka låtar som skulle platsa på albumet.
Mac åkte hem och firade jul, och John, och alla andra. Vart skulle jag nu ta vägen? Om jag åker hem väntar Annie där, och hon firar jul. Vilket jag inte får! Jag har ingen att vara hos, varför äger jag inget hus här någonstans? Jag gick ut över torget, nästan inga ute.
-"Oh my god, I'TS MICHAEL JACKSON!" skrek ett gatugäng som stod gömt i en gränd och rökte.
Några fler började reagera. Jag började gräva efter min telefon, de började komma springandes.
-"NEED.... TO..... TOUCH..... HIM...." flåsade någon. Jag blev ärligt talat livrädd, min telefon var inte där!!
Jag backade in i en butik, och frågade om toaletten.
-"Over there, you're Michael Jackson, RIGHT?" sa butiksägaren och pekade mot en dörr.
-"No, i'm not.... I'm someone else!" sa jag och rusade in på toaletten och låste.
Jag hörde hur alla kom inspringande, och frågade vart jag var.
-"Oh, someone else just went to the bathroom!" sa han. SKIT OCKSÅ! De började banka och slå på dörren.
Vad vill de? vill de skada mig?? varför finns här inga fönster??!! Dörren började slås in, den gick snart sönder!
-"This is so great, we might see him sittin on the toilet!"
-"Michael, do you ever USE the restroom or are you hiding?"
-"How much do you pay that slut Annie?"
Hördes igenom dörren, jag fick panik och ställde mig längs väggen. Då ramlade dörren in....
-------------------------------------------------
Mer? ;>

fortsättningen xD
-----------------------------------

1. Michael. 2. Annie. 3. Evan Chandler (jordans pappa)
----------------------------------
(Michael's perspektiv):

Hur kunde hon lämna mig? Vad hade hänt? Jag hade lagt mig och somnat, och vaknat och hon var inte där.
Vakterna berättade att hon tog lite luft och kom inte tillbaka, men sprang sedan ut igen.
Barnen hade vaknat, och hade funnit mig gråtandes i sovrummet. De hade satt sig runt mig och klappat mig på ryggen. De undrade vad som hänt, de oskyldiga små barnen. De brydde sig, de var de enda utom Annie som verkligen brytt sig. Och nu när Annie var borta så var de det enda.
Jag visste inte om jag skulle förklara, de skulle inte förstå. Jag förstår ju inte ens själv!
Jag har varit dum, jag har lagt henne i en opassande situvation. Jag har själv varit ett barn.
Jag sa åt barnen att de borde åka hem, och tackade för deras stöd. Och så småning om så var deras föräldrar där och hämtade dem. Alla utom Jordys.
-"Michael, i don't want to go home. I want to help you!" sa han.
-"Thank you so much Jordan, but there is nothing we can do. Now call your mum or dad."
-"They are not home" sa han. Jag torkade tårarna och gick sedan och ringde hem, inget svarade.
-"Are you sure this is the right number?" sa jag
-"Yes i am! But like i said. They are not home!" sa Jordan.
-"Where are they?"
-"I'm not sure. My dad is having a club where they are talking about you. I think it's a fan club. And my mum is at work i think..." Jag började fundera, hade hans pappa en klubb där de talade om mig? Om han var ett fan, varför gör han då allt för att slippa träffa mig?
-"Ok Jordan, you can stay... i guess you are the only friend i got right now!" sa jag, och log.
Annie, hon hade lämnat mig! Men jag hade ju glömt henne i mitten av allt, på sista tiden hade jag inte ens brytt mig. Senare den dagen fick jag ett meddelande om att de visste var hon var, men jag ville inte hälsa på.
Jag förtjänade henne inte, och jag behöver nog inte fråga varför hon ville sticka.
---------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
Jag satt i ett hotellrum, jag hade bara min pyjamas på mig. Jag hade inget mer, jag hade fått kommit in gratis för att jag var känd. Det fanns en telefon i rummet, och jag kunde Michael's nummer.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vågar inte ringa. Men han förtjänar att veta. Och dessutom har jag bara varit här i natt, och saknar honom otroligt mycket redan! Varför stack jag? Tårarna brände bakom ögonlocken.
-"When i say i love you, baby you got to know that's for all time..." sjöng jag för mig själv. Jag slog in numret, det gick 1 signal, 2 signaler, 3, 4,
-"This is Michael's mobile phone..." hördes Michael's röst. Inga ord kom fram.
-"Hello?" sa han, inga ord kom fram... Han sa hello 3 gånger till, innan han la på så sa jag äntligen något.
-"It's me."
-"Annie!" flämtade han till.
-"Michael, i don't know what to do!"
-"Please talk to me, i'll come over. you have to tell me everything, i'll do anything for you! I know where you are, i'll be there in a few secounds!" sa han, sedan la han på. Jag la på och föll ihop på sängen, jag var trött. Hade inte sovit i natt. Efter en kvart knackade det på dörren. Jag öppnade den. Där stod Michael.
-"Come in!" sa jag, och han gick in. Vi satte oss i en soffa, och höll händerna flätade i varandras.
-"I'm so sorry, i promise i'll be better! I will give you more attention, not act like a stupid child... i will be like the Michael you fell in love with!" sa han, och kollade mig djupt in i ögonen. Han menade verkligen allt.
-"Michael, you are never stupid. And i fell in love with YOU, not another Michael. I don't care how you act. You are cute. But these kids don't seem to like me, and when you gave me the thought of future it gave me the thought of my own children dislike me. And i didn't like it." sa jag, han var en bra lyssnare.
-"I'm sorry, let's not think of the future. And as i said, i'm going to be better." sa han och bet sig själv i underläppen med sorgsna ögon. Jag kysste honom på näsan, och sedan på munnen. Han höll om mig, och kysste mig tillbaka. Våra kyssar blev allt mer romantiska.
- "One thing in life you must understand. The truth of lust Woman to man. So open the door and you will see 
There are no secrets. Make your move, Set me free" sjöng han mellan kyssarna.
-"i've never heard that song before?" sa jag.
-"That's because it's not made yet. I just made it up right now!" sa han och slutade kyssas.
-"Well, ok... where did it come from?" sa jag och kysste honom igen.
-"From above..." Sedan kysstes vi allt mer, och det slutade med att vi för första gången gjorde 'Det'.
------------------------------------------------------
Samtidigt, har Jordy (Jordan) Chandler gått hem, där han hör sin pappa tala i telefon.
Evan Chandler (pappan) Talar med sin "klubb" om Michael. <---- Klicka!
-------------------------------------------------------------------
Kommentera <33

Tack för kommentarerna, ska försöka vara mer aktiv nu xD
------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

det hade börjat regna ute, och vi satt allihop och åt. Jag var lycklig, jag var inte ensam.
Jag hade Annie, och alla dessa barnen som var vänner.
Det började bli kväll, och mörkret började falla.
-"Maybe you should call your parents and go home, before it gets dark?" sa jag rätt ut vid middagsbordet.
-" NOOOO! we want to stay here with you!!" sa de i mun på varandra.
-" In that case you have to ask your parents first!" sa jag och log mot dem.
Lite mer än hälften åkte hem, och skulle sova hemma av olika anledningar.
-"Shame on you, how can you even think of the idea of letting them sleep with you? YOU'RE DISGUSTING! Tommy! Let's go, and NEVER come back!" sa en mamma när hon hämtade sin 8åriga son Tommy som hade rekordet på rymdspelet. Jag förstod inte vad hon menade, och inte Tommy heller. Han bara följde med henne därifrån med blicken i golvet. Varför skulle jag vara äcklig för att låta de sova över på Neverland?
Till slut var det bara 5 barn kvar, och de var överlyckliga! Jordy var en av dem, men jag var osäker på om han ens ringt hem. Därför ringde jag, men ingen svarade.
-"Jordy, are you sure it is ok?!" sa jag.
-"Yes, my mum really trust you and my dad.... well, he.... likes your music i think.... sa han.
Jag nickade osäkert men lät honom stanna ändå.
Jag fixade i ordning i tv rummet, med madrasser och extrasängar. 3 pojkar och 2 flickor var det.
Sedan kom jag ihåg Annie, vart var hon?? Jag gick runt Neverland och letade, och hittade henne städandes i köket.
-"Annie, you don't have to do that, c'mon... let's read a fairytale to the kids!"
-"oh, are the kids spending the night here?"
-"Yeah! Oh, if you don't think it's ok i'll send them home..."
-"NO! it's ok to me!" sa hon, hon såg inte så glad ut. Jag tog hennes hand och vi gick till Tvrummet.
Alla bar pyjamas utom Annie och jag. Vi satte oss på en madrass och alla barnen runt i en liten ring.
Vi bestämde att vi skulle läsa Peter pan, och Annie skulle få läsa.
-"Once upon a time...." började hon, och läste sedan hela boken.
-------------------------------------
(Annie's perspektiv):

De hade alla äntligen somnat, alla utom jag och Michael, vi la dom i sina sängar och gick sedan iväg till vårat sovrum. Jag log för mig själv när jag bytte om till min pyjamas.
-"They really loves you" sa jag till Michael och kollade mig själv i spegeln.
-"They are nice kids..." svarade han.
-"Michael, i don't feel like i fit in. With the kids, they love you. And you are like one of them, and i just feel like a mother..." sa jag, äntligen lättade jag mitt hjärta.
-"But that's you, you can choose. You can let your inner child out, like me. Or just be the mother, but are you sure that you don't like being a mother? Cause when we have kids and get married and all of that, you will be a mother! But if you want i can tell these kids to go home, but they are so sweet and i really love them!" sa han.
En panik började växa i mig, framtiden! Det kändes så läskigt att tänka på.... jag älskar Michael, men att gifta sig och få barn! Jag kunde se det framför mig, hur jag plågas med att föda ut den där melonen för att den senare ska älska Michael mer än mig. Hur de två springer runt och har vattenkrig och jag står och blandar lemonad som senare ungen råkar spilla ut. Hur jag med en gigantisk mage står och har bröllop och plötsligt vattnet går! Michael och jag göra ungen och jag gör fel och allt bara blir pinsamt!!! Jag behöver LUFT!! Jag behöver ANDAS!!
-"Are you ok?" sa han.
-"No! Or... i mean... yes! I'm ok!" sa jag och flämtade till.
-"You seem to be in some kind of panic? Did i say something wrong?" sa han.
-"No, not at all, i need to use the bathroom! I'll be back in a few secounds!" sa jag och rusade iväg ut ur rummet.
Istället för att rusa till toaletten sprang jag till ytterdörren.
-"I just need some air." sa jag till vakterna och gick ut.
Jag gick ner för marmortrapporna och satte mig på en bänk. Jag hörde surrandet från karusellerna.
Barn, BARN?? Vem vet? I nästa sekund kanske jag och Michael är 80åringar som sitter i rullstol för att sedan ramla ihop och DÖ!!! Jag andades in den kyliga men friska luften, det lös om alla karusellerna...
-"allt kommer bli bra Annie, ALLT!! Nu går du in och ber om ursäkt. Sedan ska du somna och vakna imorgon och ha en annan underbar dag med Michael!" sa jag till mig själv, sen gick jag in i huset igen.
Men på vägen till sovrummet såg jag barnen ligga och sova. Barnen, Barn.... hjälp!
Det var därför jag sedan gick ut och rymde därifrån, jag stack.... bort från barnen, bort från Neverland och bort från Michael...
------------------------------------------------------------------------
O.o mer?? Kommentera!! <3

Nu kmr mer xD
---------------------------------------

---------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Dörren for upp, och inspringande kom ANNIE!!
-"Oh my god! You're alive!! Annie are you ok??" flämtade jag till, hon kramade om mig.
Och jag kramade henne tillbaka. Herregud, lyckan överrumplades i mig. Jag ville bara skrika av lycka, istället kom glädjetårar. Hon levde.
-"How did you get away?" frågade jag, sedan kom en ung kille in och de båda berättade allt för mig.
Jag lyssnade noga, och hängde med. Detta var helt sjukt, men nu skulle det i alla fall bort.
__________________________________
(Detta är nu en tid senare, ungefär 1 år. Under tiden har gått så har Annie och Michael rest tillbaka till Neverland. De har tillsammans öppnat grindarna till Neverland och låtit sjuka barn komma och vara där för att få ha det roligt de sista veckorna vid liv. Eller bara låta de vara barn och komma ifrån sjukhussängarna och stress och diagnoser. Även friska barn har varit här. Och de har haft med sig föräldrar. Några barn har sovit över, och detta börjar reta vissa människor i omgivningen. Men Michael och Annie ser det bara som välgörenhet, eftersom de inte gjort något. Annie åkte tillbaka till sin pappa och firade jul, och samtidigt så jobbade Michael eftersom han inte firar jul. Annie har fyllt år, och även Michael. Illuminati är borta, och de lever i frid. Året är nu 1989, snart 1990. (Höst tid är det just nu)
Och Michael jobbar även med ett nytt album som ska bli "Dangerous". Michael har fått ändra sitt pigment till ljust, och använder nu sig av ljust smink. Tidningarna har börjat kalla honom freak och han har brytits ner och börjat med vissa små droger, inte mycket. Bara saker som ska hjälpa honom så han kan jobba hårdare och så han inte ska få lika stora smärtor av det omgivningen tror om honom. )
_____________________________
(Annie's perspektiv):

Där gick vi, igenom den stora trädgården. Hand i hand, och kollade varandra i ögonen. Jag hade en trench coat på mig och han en collage- tröja och hatt. Hans ögon var varma, de skulle kunna värma upp hela världen. Jag stannade upp och tog hans båda händer. Han stannade framför mig. Höstsolen värmde oss, och barnen sprang fritt ute och hade roligt. Det hela var Michael's idé. Att låta de ha roligt. Att öppna Neverland för alla, om de fick ha det bra och träffa andra, besöka Neverland och ge kärlek till varandra så skulle samhället bli bättre.
Barn som blir misshandlade, växer upp i mobbing eller är sjuka blir inte bra till framtiden, och vi vill ha en bättre framtiden. Det är det som är hela budskapet. Här stod vi, vi såg varandra DJUPT in i ögonen.
-"May i kiss you?" frågade han artigt och la händerna ihopknutna bakom ryggen.
-"You may kiss me if you want to!" svarade jag, och försökte låta brittisk. Han skrattade till och lutade sig sedan för att kyssa mig, och jag lutade mig också framåt. Jag blundade, och nuddade hans läppar lite löst.
-"MICHAEL, MICHAEL!! Tommy just got high score on the space GAME! You are not number one any more!
sa någon, jag öppnade ögonen. Och Michael stod helt lugnt och kollade på en liten pojke. Jordy heter han.
Jordy Chandler, och han var här ofta. Han mådde inte bra hemma, och han brukade vara snäll mot alla.
Han stod och ryckte i Michael's collage-tröja, och Michael kollade med ett busigt leende på honom.
-"Jordy! That can't be true!! I have to see that!" sa han och log större.
Jordy drog med sig Michael till spelrummet. Och där stod jag kvar med putande läppar och kollade irriterat efter dom. Då kom någon annan och ryckte i min trench coat.
-"Annie, could you please help me draw a unicorn?" sa en liten flicka med brunt långt hår och utan framtänder.
-"Of course sweet heart!!" sa jag och följde med henne till bordet de satt och målade vid.
Jag hjälpte henne och hon verkade nöjd med resultatet.
-"Thank you so much" sa hon glatt och slängde armarna runt mina ben. Jag klappade henne lite lätt på huvudet och sa att det inte var någon fara. Jag gick in i spelrummet och letade efter Michael, men han var inte där.
-"Where's Michael?" sa jag.
-"He is in his bedroom!" ropade alla i mun på varandra.
Jag suckade och gick in till sovrummet, snälla Michael hoppa inte i sängen nu... det blir så stökigt... Jag kände mig som en mamma, när barnen var här var Michael som en av dem. Jag öppnade dörren, och till min förvåning satt Michael bara i sängen och kollade på dörren.
-" I knew you would come, now.... how 'bout that kiss?" sa han, jag log glatt mot honom.
Ibland är han ett barn, ibland är han så otroligt manlig att jag tror jag ska svimma, ibland är hans scen Michael och ibland bara Michael. Sättet han kollade på mig var, det där manliga sättet....
Jag gick fram till honom och kysste honom mjukt, sedan la vi oss brevid varandra och kollade i varandras ögon.
-"You are so perfect, everything i've always wanted" sa han och log, hans ögon glimmade och hans perfekta tänder lös nästan. Jag tänkte precis svara då Jordy kom inspringande.
-"HE beated you AGAIN MICHAEL!" ropade han och kollade storögt på oss.
Michael reste sig med en väldig fart och följde direkt med in till spelrummet samtidigt som han ropade "Nooo" på skojj, själv låg jag kvar och kollade efter honom. Den där Jordy, det är något skumt med honom. Han verkar verkligen o gilla mig.... Även om han bara är ett barn.
-----------------------------------------------------------------
hoppas ni gillade det :D
GLÖM för sjutton inte kommentera nu!! SNÄLLA!! <3

O.o
ni vet vad som komma skall
------------------------------------------------

------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

-"You have to help me! Please, PLEASE" grät jag ur mig i telefonen.
Inga vakter här, ensam satt jag.... utan Annie. Hon var kidnappad, och hade varit det ett bra tag!
Ingen polis svarade, när någon gjorde det bröts samtalen.
Det började tjuta igen, som att de lagt på. Jag la armarna över mina knän, och satt lutad mot väggen på golvet.
-"Oh god, OH god! What can i do??!" hulkade jag. Jag såg ingenting mellan tårarna, och jag kunde inte tala mer än att viska för mig själv. En stor klump satt i halsen, jag visste inte hur jag skulle reagera mer än att gråta.
Det tryckte i bröstet, och jag tänkte hela tiden att det var mitt hjärta som brast. Jag kan inte göra något längre, hoppet var borta. ALLT var borta!
-"DAMN, THIS SHIT IS NOT FARE!" Skrek jag ut, samtidigt som jag hastigt reste mig och torkade tårarna.
Jag svor, och jag brukar aldrig svära. Jag brukar undervika orden så mycket som möjligt med att säga t.ex Smelly. Men nu fanns det ändå inget att akta sig för. Tårarna riktigt brändes bakom ögonlocken, jag suckade tungt samtidigt som jag bara föll bakåt och landade i soffan. Jag hade fått migrän av alla tårar, och min underläpp darrade stressat. Jag blundade, sedan kom jag på en sista lösning.
Jag lutade mig framåt och knep ihop händerna.
-"Dear god, please do something about this nightmare! I've tried, but it's not enough! And it seems like i don't got any hope left. Please, i don't want to die. And i don't want to join that group, cause if i do i'll be a part of bringing hate to this world. Please GOD! I need your help, i really do! Amen...". Jag öppnade ögonen igen och stirrade ut i rummet, jag orkade inte gråta mer. Allt tyngde ner mig, hoppet VAR verkligen borta.
Annie var död nu, hon hade säkert dött. Det var trots allt sista dagen! Och jag skulle snart dö. Men då får jag göra det! Det knackade plötsligt på dörren till våran lägenhet, jag blev chockad. Men en liten skimmer av hopp kom flygandes, ANNIE!! Det måste vara ANNIE!! Jag reste mig, och tog 2 steg. Sedan fick jag baktankar.
Nej, det är inte Annie. Det är illuminati! Dom är här för att hämta mig.
Dörren for upp, och jag blundade.
-"Ok, do it fast. Kill me...."
-"No Michael, we won't! We're just here to tell you to have some faith! Without the hope, we are lost"
-"Hey, that's something that i have said!...."Jag öppnade ögonen, i en lättnad.
Men det var tomt, dörren stod stängd.
Jag rusade fram till den, och slängde upp den med en smäll.
-"Hello??!! HELLO?" ropade jag ut över hela gatan.
-" oh my freaking god IT'S MICHAEL JACKSON" skrek någon, sen började alla springa mot mig. Jag stängde dörren igen och suckade. Vad händer igentligen??
---------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

-"var är jag?" suckade jag när jag slog upp ögonen, jag låg inte ute på gräsmattan.
-"Kan du svenska??" sa någon.
-"Ja, jag är svensk" sa jag, utan att veta vem det var.
-"Jag hjälpte dig, jag är igentligen emot illuminati. Men jag tog deras botemedel, så fallet blev inte så hemskt. Sen landade du först på ben och sedan föll du."
-"Föll jag?" En ung kille kom fram till mig.
-"5 våningar, men det var korta våningar..." sa han.
-"Hur mår Michael?" frågade jag, han svarade inte på ett tag
-"Jag vet inte, men något jag vet är att de igentligen inte SKA döda honom." sa han.
-"Va? ska de inte?"
-"Nej, de ville bara få honom att gå med, men det gick inte. så nu vet jag inte vad de ska göra."
-"Ok, men de kommer säkert döda honom ändå!" suckade jag.
-"Nej, de är inte så mäktiga som alla tror. Bara 3 personer vill vara med. De är grundarna. Sen har de övervakning överallt som känar bra. De har bara 1 kontor. Om vi får dit Michael's till exempel vakter så kommer de splittras direkt." sa han.
Jag började lita på denna killen, det verkade så sant.
-"Ok, men jag kan numret... tror jag! Så vi bör ringa så fort som möjligt! 3 får försvara Michael och resten får ta hjälp av polis för att förstöra illuminati!"
Han tog fram en liten telefon.
-"Äntligen, efter alla dessa år får jag hjälp! Ingen har förstört Illuminati, jag vet inte varför. Men så är det!"
Jag slog in numret, och talade om för dem om läget. Killen som heter Toby berättade om vart kontoret låg.
-"Vart är jag föresten, du svarade aldrig!" sa jag till Toby, efter att samtalet var klart.
-"Hemma hos mig, men du ska snart få åka härifrån. Vi borde åka till Michael, så han förstår att du lever. Om jag känner illuminati rätt så har de skickat iväg ett brev till honom att du är död, för jag skulle igentligen döda dig"
-"Tack så mycket för allt Toby"
-"Tack själv, för att du har makt över alla vakter till exempel, men hela utredningen kommer nog ta några år. Ifall dessa personer som grundat fått fler att faktiskt gilla gruppen!"
-"Okej, hur tar vi oss till Michael? jag måste få se honom!"
-"Alla i gruppen får saker gratis, så vi åker helikopter. Jag kan själv flyga, jag gick 5 kurser...!" sa Toby.
-"Du kan mycket, och du är en av de mest generösa och smartaste människor jag någonsin mött!"
-Tack, kom nu!" sa Toby, och efter några minuter var vi på väg.
---------------------------------------------------------------------------
More, are you sure? eller nåt O.o

Nu kmr mer :D <3
för en viss PERSON har tjatat och hostat och .... ja.... xD
nu kmr mer iallafall xD
------------------------------------------------------------------


------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Vart är jag? det såg ut som ett hotell. Jag reste mig upp, och kollade runt lite i rummet.
Väggarna var i glas, långa motorvägar sträckte sig utanför. inget grönt, och inget hjärta i det här stället.
Grå-blått och trist, bara en säng. Michael var inte här, och jag la märke till ett litet plåster i mitt armväck.
Jag drog bort plåstret, och ett litet hål syntes. Ett hål från en spruta!! Jag började minnas....
Jag hade vaknat av att dörren forit upp, några män hade rusat in. Jag låtsades sova, för jag visste inte vad jag skulle göra. De hade smygit fram till mig och Michael, då hade jag rest mig. Sedan mindes jag inte mer.
Jag mådde dåligt, inget saliv i munnen och torr hy. Mina händer darrade, hela jag darrade.
Ensamhet, sorg, yrsel, ingen väg ut!! Jag sprang runt i rummet, INGEN DÖRR!!
Jag dunkade i väggen, samtidigt som jag trött satte mig ner längs väggen. Jag bröt ihop, vad hade nu hänt med Michael?? Han var död, de hade mördat honom. Illuminati, de stod i väggarna. Det luktade unket, hur hade jag kommit in?? Jag måste ut, måste rädda Michael. Om det inte är försent!
Jag fann en garderob med ett hänglås i ena hörnet.
Jag attackerade desperat dörren, och slet allt vad jag orkade. Jag ville välta den, bara för att släppa ut mitt vrede. Mitt vrede mot dessa personer som gjort detta, om jag kom åt dom.... då skulle dom få.
Garderoben var fast spikad i väggen, eller.... den hörde till väggen??
Jag gick fram till sängen, och drog loss ett av benen som inte satt fast så hårt. Sängen var billigt utrustad, snålisar. Jag tog benet mot garderoben, sedan drog jag med all min kraft benet i garderobsdörren.
Kanske detta var utgången? Jag behövde ren luft. Ett stort hål bildades i garderobsdörren.
JO VISST!! här var den, utgången. Ut mot en annan dörr i alla fall. Jag siktade ett nytt slag för att göra hålet större, jag fick stickor i händerna och det sved. Jag blödde, men jag strutande i det. LUFT!!
Jag fick hålet så stort att jag kunde krypa igenom, eller kasta mig igenom. Jag slog i huvudet i nästa dörr, som sedan var låst. Jag tog benet med mig och tog även sönder denna dörren. Den var mycket klenare, och jag var nu ute i en hall. En lång korridor, med spiraler och tre kanter över hela väggarna.
Jag hörde fotsteg, och kastade mig i en låda full med kläder. Den var på hjul, förmodligen på väg mot någon kemtvätt. En tant kom mot vagnen och började dra den framför sig, hon visslade.
Hon kollade tomt framför sig och gick med höga knän, i förd en blå one-piece dräkt i läder. Tight mot kroppen med luva, rött läppstift. Jag kikade på henne mellan några hål i lådan.
Hon körde in vagnen i ett tvättrum, och började gå. Jag kröp ur vagnen och såg ett litet fönster.
Jag pressade mig igenom det, och var sedan utomhus. Jag släppte taget utan att kolla ner, mot marken. Jag var på 5e våningen, och landade platt på marken. Allt blev svart. Jag svimmade, blödande.
Medans jag var avsvimmad, kom 3 män mot mig.
-"Well, well.... looks like someone tried to escape. Who is this?"
-"Sir, i don't know, sir!"
-"But why is she here if she's not famous?? she can't do anything for us!"
-"I remember, she's Michael Jackson's girlfriend!"
-"You stupid dimmwit, we need Michael, not his girlfriend!!"
-"Well, he's going to join to get her back!"
-"But he can't get her back, she knows way to much!"
-"So what should we do sir??"
-"We have to kill her..."
-"No! Please don't do that! She's very innocent you know. And she's pretty!"
-"This is the last day for Mr. Jackson. Our men are looking for him, they are going to make him join. Otherways they are going to kill him! And here we are, having his girlfriend who knows all about this, she can tell the police and she almost escaped, and you want to let her go??"
-"No sir, i was just..."
-"Shut up, and bring her to the laberatorium. Make it look like sueside!"
------------------------------------------------------------------------------------
O.o vill ni ha mer?? <3

Här kommer mera<3
:)
------------------------------------------------


(Annie's perspektiv):

Jag hade sprungit tillbaka och handlat allt som skulle handlas, det behövdes ju.
Sedan hade jag handlat Popcorn också, för jag ÄLSKAR popcorn.
När jag kom ut ur affären var det redan ganska mörkt ute, gatulamporna var tända.
Michael satt i en stol och rullade tummarna när jag kom in, han hade inte sin förklädnad på. Och jag tog av mig min. Jag låste dörren noga, och drog för alla gardiner.
-"Why have i never tried this before?? It's great. I feel like a normal person!" sa Michael, fokuserad på sina snurrande tummar.
-"Cause you're taking a risk, and you don't like riskes.." svarade jag och kollade på honom.
Han svarade inte, utan fokuserade vidare på sina tummar, runt runt runt om varandra snurrade de.
Jag gick istället och bestämde mig för att göra popcorn. Värma de i våran vackra microvågs ugn.
-"SHOOT, i lost!!" utbrast Michael och reste sig besviket upp.
-"How can you loose in rolling thumbs?? Do you want popcorn??" sa jag och log för mig själv. Det var ganska roligt att reta honom!
-"well, if i get contact between the thumbs i loose, i LOVE popcorn!" sa han och skuttade glatt runt i lägenheten.
Han var lycklig, det syntes. Han såg rolig ut när han skuttade runt, jag upptäckte mig själv stå och stirra på honom med ett leende. Tillbaka till popcornen!! In i micron, och värm...
-"Oh no..." hördes Michael ur sovrummet. Inget skrikande eller panikslagande, bara som en suck.
-"What happened?" frågade jag mot honom. Han kom ut igen med en trä stol i höger hand och vänster fram ben i vänster hand.
-"I kind of fell over this chair... and i THINK it's broken..." sa han besviket. Han såg jätteledsen ut.
-"You are crazy, cute and i love you from the bottom of my heart!" sa jag och log, kan man vara sötare??
-"Rest in peace little chair...." suckade Michael, och då kysste jag honom.
-----------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

-"I don't want to see that movie, it's scary!" ropade Annie då jag hittade en film på en tv kanal.
-"This is not scary?? It's just little children who are studding togheter, i think it's cute!" sa jag, plötsligt kom ett lila monster ut genom ett av barnens garderob, han åt upp 2 barn som skrek. Hela rummet fylldes av blod, en mamma kom in med kniv och skrek. Monstret gjorde så hon skärde sig själv. En arm flög hit och ett ben dit...
Jag satt i chock, så Annie satte i en film i VHS- spelaren. Hon gick och hämtade popcornen och ställde i en stor skål på bordet mellan soffan och tvn.
Vi kollade på någon film om en pojke som ville bli stjärna samtidigt som vi mulade i oss popcorn.
Plötsligt mitt i filmen började Annie skratta något så hysteriskt.
-"What?? what is it??!" log jag. Hon skrattade så mycket så hon nästan grät.
-"You got popcorn in your hair!" tjöt hon. Jag fattade ingenting, men plockade ut några popcorn ur mitt hår.
-"how is that funny?" sa jag och kollade undrande på henne.
-"I don't know, i guess i'm drunk!" svarade hon och skrattade vidare.
-"But... we never had any alcohol. Unless it's in these popcorns!!!" sa jag anklagande.
-"I'm drunk of your love...." sa hon, böjde sig framåt och kysste mig. Jag blundade, och log för mig själv samtidigt. Plötsligt kände jag hennes fingrar gå under min tröja, eller... det var inte fingrar.
-"AAAAH!" tjöt jag då hon proppade in popcorn under min tröja, hennes gapskratt började igen.
Jag tog några popcorn ur skålen och kastade på henne, hon skyddade sig med händerna.
Vi sprang runt bordet och kastade popcorn. Men jag blev fälld av ett bordsben och ramlade ner i soffan igen. Hon hoppade efter, och landade på mitt knä. Det gjorde VÄLDIGT ont så jag vrålade till. Då skrattade hon ännu mer. Sen började hon kittlas, och jag kittla henne. Problemet var bara att nu hade hon lärt sig vara o-kittlig. SÅ det funkade inte!! Värdelöst! Vi fick så småning om slut på energi, och vi somnade i soffan. Hennes huvud låg mot mitt bröst och mitt hjärta slog automatiskt hårdare. Jag hörde hennes djupa andetag då hon somnat.
-"Good night, sleep tight honey..." viskade jag och pussade henne på huvudet. Sedan somnade även jag.

Men jag vaknade ganska tidigt nästa morgon på golvet, (Annie var inte där... hon var förmodligen i duschen) av ett oväsande. Det bankade på rutorna och dörren. skrik och rop hördes, jag drog upp en rullgardin samtidigt som jag var otroligt trött. Där utanför stod tusentals människor... och alla höll i varsin kamera. Papparatzies.... Jag duckade undan, och satte mig under fönstret.
Hur kunde detta hända?? Har Gary skvallrat?? Jag kollade upp mot taket, och märkte en ganska stor röd text.
"This is your LAST day!! Join the group, you know what happens if you don't. Oh, by the way. WE GOT YOUR GIRLFRIEND!"
-------------------------------------------------------------------------

O.o vad kmr NU hända???? Vill ni ha mer?? <3

Nu kmr fortsättningen!!
-----------------------------------------------

--------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Michael hade inte hunnit se personen, han var för snabb. Även fast de skickade alla vakter efter honom.
Jag hade fått sytt igen såret som blivit i huvudet, förlorat mycket blod men jag levde iallafall.
Hela den 4e dagen gick åt på sjukhuset (teknet fick vi i en av kuddarna),
och vi beslöt oss för att vi måste gå under jorden.
Vi skulle säga att vi åkte till Hawaii, men vi åkte till mitt hemland: Sverige!
Utan vakter, helt ensamma på vanligt flyg. Vi kunde inte lita på NÅGON. Som tur var litade han på mig.
Vi hade köpt en liten lägenhet att ha. Illuminati skulle komma till Hawaii, eller Neverland. Och där väntade vakter som skulle försvara allt. De trodde också vi var i hawaii. Men var med på att använda våld. I förklädnader satt vi på ett vanligt flygplan mot Sverige. Detta var ganska nytt för Michael, han åkte alltid ensam i privatplan.
Men nu satt massor av andra människor runt, skrikande bebisar, tjatande gamlingar och fjortisar som snackade om smink. Jag förväntade mig att Michael vara sur, hålla för öronen och lida. Men han satt och lyssnade varsamt med ett leende.
-"This is so amazing, Is this what it is like being... ya know... normal??" viskade han.
Jag hann inte svara förrän vi skulle sätta på oss bältena. Flyget lyfte, och Michael kollade nöjt ut igenom fönstret.
Han såg faktiskt ganska rolig ut. Löständer för att dölja hans perfekta leende, en mustash, Keps, en löspolisonger, typ en peruk, och gigantiska solglasögon. Jag fnissade till.
-"what's so funny?" sa Michael med en förställd röst, det fick mig att asgarva.
Alla stirrade på mig, kvinnan med peruk, solglasögon och en väldigt annorlunda sminkning.
Fjortisarna skrattade till, sedan började skrikandet av bebisar igen.
Vi hade beställt mat, och den kom nu. Jag var berädd att se "dag 3" tecknet, men inget kom.
Inget kom på hela dagen. De kanske inte skulle hitta oss nu?? Jag somnade på flyget, och vaknade lite senare.
Då var vi framme och skulle precis landa.
--------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jahapp, Svenska... det är ju jag PROFFS på!!
-"Välkomna till Sverige!" sa en flygvärdinna och neg. Jag förstod inte så mycket, men svarade det jag trodde var rätt. Min brytning lät ganska konstig.
-"wellcomna du!" De stirrade konstigt på mig och vi gick ut ur planet. Det var jobbigt att hela tiden förställa rösten. Men det var det alldeles värt! Vi fick åka taxi till vårat område med lägenheter.
Vi hade köpt en 2a i Stockholm ganska långt ifrån de sociala trakterna.
Jag hade inte berättat för Annie att jag berättat för en person om allt detta, Gary...
Men han kan jag lita på! Det var jag säker på! Hon låste upp dörren till lägenheten, det var nu 2a dagen. Och vi skulle bo här i max 2 veckor hade vi bestämt. Tills allt var säkert igen, om det skulle bli det!
jag döljde starkt att jag var livrädd, men det var jag.
Lägenheten var finare än jag trodde, jag älskade det "normala" livet, det var något jag verkligen ville leva i.
Men jag ville inte svika mina fans, jag kan inte bara dö som Michael Jackson och bli någon annan. Det har jag tänkt på många gånger då papparatzies överfallit mig. Men kändisskapet har sina ljusa sidor. jag skulle ALDRIG göra en sån sak. Göra så många människor ledsna över en lögn. Det är det tidningar gör hela dagarna.
Vi hade köpt inredning, så allt var klart. Vi hette nu Mr och Mrs, eller herr och fru Svensson.
Jag hette Homer Svensson, och är invandrare från Indien. Och hon heter Jessika Svensson.
Vi är gifta, har 2 barn som är på läger och vi gillar att äta vanlig Svensk mat. Vi hatar att resa utomlands och är inte alls förtjusta i Michael Jackson. Det är våran nya identitet.
Men det går inte så bra, eftersom jag inte kan svenska och måste tala illa om mig själv.
Vi har nämligen kommit överens om att om någon nämner Michael Jackson får inte jag vara positiv, jag får inte ens vara ett fan. Jag ska helst inte prata med någon alls. Men nu behövde vi gå och handla mat i affären brevid, och direkt när jag kom in så var det några som reagerade.
-"Hej, vad heter du Snygging?? Vet du om att din näsa ser ut exakt som Michael Jackson's, jag är ett fán vetu, jag kan ALLT om honom!" sa en tjej med brunt långt hår och fräknar. En blondin stod brevid och stirrade.
-"Err.. HeeY jag go bort NU, jag inte gilla Michael Jackson!" fick jag ur mig på dålig svenska. De stirrade vidare.
De kollade på varandra och fnissade till.
-"Why are you skratta?!" sa jag, och trodde jag sa rätt. Men jag glömde förställa rösten.
-"Vi vill se dina ögon!!" sa den blonda. Annie var längre bort och handlade. Jag kollade åt hennes håll då brunetten drog bort solglasögonen. Såhär beter man sig inte mot främlingar?? Eller??
-"You GUYS, i need those!! GIVE ME THEM!" ropade jag till när de stod och skrattade åt dem.
De kollade mig i ögonen, och jag hade ännu en gång glömt att förställa rösten.
-"OH MY GOD IT'S YOU!! OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD!!" sa den blonda, den andra kollade närmre och började också freaka. Jag tog tillbaka mina solglasögon och Annie kom springandes.
-"Ja det är Homer Svensson... kom nu älskling!" sa hon innan hon drog ut mig ur affären. Hon lämnade vagnen som hon plockat full med varor inne i affären och började genast skälla ut mig för att jag visat mina ögon.
-"You know what i told you, you don't want to die, RIGHT??!!" sa hon argt. Jag fnissade till.
-"You're cute when you are mad..." sa jag och log. Hennes ilska försvann och hon log. Vi såg helt knäppa ut i våra förklädnader, och vi stod mitt ute i gatan och kollade på varandra. Jag kysste henne, sen kom en ambulans.
Jag blev livrädd.
-"Watch out, two teen girls have fainted!" skrek en sjukvårdare och sprang in i matbutiken.
Jag skrattade till, sen gick vi utan att ha handlat något tillbaka till lägenheten.
------------------------------------------------------------------------------------
Det blev ett LÅÅÅÅÅNGT kapitel, men hoppas ni orkade läsa. Det var väl för att jag alltid är så dålig på uppdatering som det blev långt.... i guess....
aja, vill ni ha mer? <3

Nu kmr fortsättningen :D
FINALLY!! det har dampat, samt att jag varit upptagen.
-------------------------------------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

Mitt hjärta bultade fort, jag tog upp en bok ur ett hörn och märkte att inte telefonen var här inne.
Jag kunde inte ringa till vakterna nu, det var kört. Nu skulle jag dö!!
Vi smög ut i nästa rum, som var som en liten hall. Köket låg intill och åt ett annat håll en till hall, ett biblotek och så vidare. Vi försökte inte synas, och kröp längs golvet i mörkret. Hjärtat slog fortare, och svetten började droppa ur pannan. Jag var inte redo att dö, jag är inte gift och har inga barn. Jag har inte fått uppleva familjelivet, men det var inte mest det jag var rädd för ändå. Annie var här, hon skulle förmodligen också bli mördad. Varför följde hon med?? jag kröp längs en soffa, och kikade upp. Det stod en lång man där, med stirrande ögon i mörkret. Han höll i en blänkande kökskniv, men han stod alldeles stilla i en konstig position. Jag suckade till av lättnad och reste mig upp. Annie blev helt chockad, hon försökte dra ner mig igen. Jag tände lampan och pekade på plastdockan som skulle föreställa en kock, han stod vid dörren till köket.
-"You know, those are not dangerous..." sa jag, jag var så lättad att jag ville skratta. Men rädslan hindrade skrattet. Hon stirrade på mig.
-"Oh my god, was that just a plastic doll??!!!" ropade hon, sedan gick hon fram till den stirrande plastdockan och sparkade honom på plastbenet. Hon fick ont i foten, sedan välte hon honom in i köket där en kock stod och gjorde mackor. Han blev väldigt rädd, han trodde någon med kniv svimmade.
När Annie kom tillbaka efter att förklarat att det var en plastdocka så hade hon börjat få tillbaka sin hyfärg igen, hon hade blivit vit som ett spöke då hon varit rädd. Hon såg fortfarande rädd ut.
-"Michael, i'm scared... i don't want to sleep out here...!" sa hon. Jag nickade.
-"Maybe you can share my bed with me?" föreslog jag. Det lät som en bra ide tyckte hon. Vi gick och la oss, jag låg med ryggen mot henne och halvsov snart. Men innan jag somnade så kände jag hur hon lekte med mitt hår, viskade att hon älskade mig och sedan la sig tätt intill för att krama mig bakifrån. Sen somnade vi nog båda två.
-----------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Michael hade kallat hit fler vakter, dom kan ju iallafall inte komma in i huset, om dom inte är omänskliga.
Vi satt vid köksbordet och väntade på frukost, det serverades pankakor med sirap, äggröra och bacon och vanliga mackor. Michael drack Juice och jag bestämde mig för att smaka på den, det var någon special grej, jag tyckte inte så mycket om den, men den ska vara bra för dig. Vi bestämde oss för att hålla oss inne idag, så inte gruppen kommer efter. Men det började bli långtråkigt, vi satt och pratade ett tag. Sedan läste vi böcker, såg på tv, vi var ganska trötta och snart var det redan dags för middag. Klockan hade hunnit blivit halv 5, och vi gick till bords.
Inget hade hänt idag, så efter middagen tänkte vi gå ut och njuta av trädgården. Kanske besöka teatern, och om jag vågade åka den näst läskigaste karusellen så skulle han uppträda "Billie Jean" live för mig!!
Vi satte oss till bords, och det serverades pasta och ostsås. Michael började äta, men efter endast 3 tuggor så blev han grön i ansiktet. Han började få kväljningar och höll för munnen.
-"Omg, i gotta puke. wait right here!" sa han fort innan han rusade iväg till badrummet.
Jag vågade inte ens smaka, var det något i maten??
Jag gick in till köket för att fråga vad det var i ostsåsen. Men ingen kock syntes till. När jag kom tillbaka, så var både min och Michael's tallrik borta, jag kollade mig runt omkring. Och såg hur någon tagit ur maten ur tallrikarna och skrivit något på bordet. Jag läste "5 days" och kände hur hjärtat pumpade hårdare igen.
Michael kom tillbaka, han såg bättre ut, men tröttare. Plötsligt stannade han upp, och kollade chockat på mig.
-"OH MY GOD, ANNIE WATCH OUT!!" Skrek han samtidigt som han sträckte fram ena handen.
Sedan både kände och hörde jag hur något hårt slog i mitt huvud (förmodligen en av tallrikarna), mina knän vet sig, och jag slog i mig i bordskanten. Hjälplöst föll jag ner på golvet, sedan mindes jag inget mer. För allt blev bara svart.
--------------------------------------------------------------------------

here comes more<33
jag är så glad att ni kommenterade lite mer nu<3 love u
-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Vi hade stannat utanför Neverland's portar, jag klev ur bilen och kollade mig omkring.
Området var underbart vackert, jag kollade mig omkring. Michael kom ut, och grindarna öppnades.
Han tog min hand, och log mot mig. Sedan gick vi in. Vi stannade brevid varandra och kollade oss omkring i trädgården, grindarna smällde igen bakom oss. Det var en helt annan värld, allt man kan tänka sig fans där.
Pooler, karuseller, statyer, fontäner, konst, stora byggnader, berg... ALLT. Gräsplättarna var enorma.
-"Home sweet home..." suckade Michael nöjt och släppte min hand.
Han började springa uppför gräsplättarna mot marmortrapporna som skulle leda honom till huvudbyggnaden.
-"Shamone girl!! I want to say hello to all my furnitures!" ropade han glatt. Jag sprang efter, men han var otroligt snabb. Han stannade vid ytterdörren, och när jag kom fram dit var jag helt andfådd. Han visade mig in och allt var enormt! Det satt plastgubbar här och var, jag pekade på en och skrattade, den dockan var så ful.
-"Why do you have THESE??" Frågade jag. Han kliade sig lite i nacken innan han svarade
-"I don't want to be alone"
-"aww, i'm here now. So you are not alone anymore!" sa jag.
-"You are not alone, that sounds good. Maybe i should write a song called that..."
-"Maybe, but not now. You have to show me the rest of the place!"
-"Yeah, i'll make that song in a couple of years. Like in 1994 to 1995 or something... shamone i'll show you the rest!" sa han, vi gick vidare. Han visade mig runt på ranchen, både utomhus och inomhus. Här skulle vi vara säkra, vi hade många grindar, vakter och poliser runt omkring. Och allt som förs in i Neverland kollas upp innan.
Dessutom var Neverland den mest underbara plats jag någonsin besökt.
------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag mådde utmärkt, jag var säker och jag var hemma! Och jag var inte ensam. Jag hade Annie här, Annie....
När vi gick ut i trädgården så bjöd jag henne på sockervadd, och visade mina favoritkaruseller. Hon vågade inte åka någon av dom, men någon gång ska hon göra det iallafall :D.
Vi åkte två mindre läskiga karuseller och vi hade jätteroligt. Sen föll mörkret och en stjärnhimmel öppnade sig.
Jag visade henne upp till min hemliga plats på Neverland, mitt "Giving tree".
Vi klättrade till sittplatsen högst uppe. Hon var den första jag visade det trädet, och om någon frågade så hade inte ens hon sätt det.  Vi hade med oss té och tjocktröjor och satte oss och kollade ut över ranchen.
Jag la min arm runt henne och kysste henne på kinden. Hon rodnade, även fast vi var som ett par nu.
-"Do you want to be my girlfriend now??" frågade jag och tänkte på att hon sagt nej.
-"Of course i do!" sa hon glatt, hon lutade sig mot mig och kysste mig. Jag blev varm i hela kroppen och kramade om henne. Hon fnissade till och jag log, trots att vi hela tiden kysstes. Vi slutade kyssas, och jag tog upp hennes hand och studerade den samtidigt som hon kollade på himlen.
-"OMG!!! MICHAEL!! LOOK!" skrek hon till, jag höll på att ramla ner bara av ljudnivån. Hon drog till sig handen och pekade upp mot himlen. Jag kollade upp, och såg hur en text ifrån ett flygplan bildades.
"YOU ARE NEVER SAFE, WE NOW WHERE YOU ARE" stod det. Jag kände hur allt krossades.
Vi hade haft det underbart, och nu var dom där igen.
-"They are right, i need more guards..." suckade jag.
Vi drack upp vårat té och gick in i huset, sedan gick vi och la oss.
Men mitt i natten vaknade jag igen, Leslie kom inspringande i sovrummet, hon hade sovit i rummet intill.
-"Michael, MICHAEL!! there is a stearing man with a knife in the next room!" viskade hon förskräckt.
------------------------------------------------------------------------------------------
glöm inte kommentera<3

Nu kmr fortsättningen, bli inte rädda!! eller.... lite rädda får ni bli!
Iaf:
--------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Något så lyckligt hade förvandlats till en marddröm, vad skulle vi göra?? En grupp var efter Michael's liv och själ, de hade varit i huset. De ser och hör allt. De har haft kontakt med Michael sedan thriller, men de hade inte haft kontakt under turnén. Men nu hade han en vecka på sig, annars skulle de mörda honom!!
Detta var allvarligt, denna gruppen var stor. Och hade människor över hela världen.
Michael satt på golvet och studsade en studsboll mot väggen, den flög tillbaka till hans hand för att sedan studsa mot golvet och mot väggen och återvända igen. Han kollade koncentrerat på den.
-"Michael, you have to go outside, think about something else!"
-"NO!! i can't!! I have to clear my head, find a way. Annie, i don't want to die!" sa han argt.
Jag gick framför honom och fångade bollen, och stirrade på honom.
-"You are not going to die, i mean... WHAT can they do?? You have lawyers, police, lifeguards... money!"
-"THAT'S IT....!!!" sa Michael, han reste sig och sken upp.
-"I have to go back to neverland, i got gates, lifeguards and there's no way they can find me there!"
-"but Michael, i don't want to loose you again..."
-"You don't have to!! You can follow me. Stay with me. Please, i need you by my side!"
-"Ok, i'm going to quit my job, and follow you!" sa jag stolt.
-"good, but we HAVE to know who the guards are. We have to trust them!"
---------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Det blev ingen lång vistelse i Sverige, för nu var vi redan på väg mot flygplatsen igen, vi skulle tillbaka till mitt älskade Neverland... och jag skulle inte vara själv. Vi stannade vid en kiosk och köpte glass, vi tog triumf glass, och det var mycket gott. Vi stannade ute och åt upp, sedan gick vi in i bilen igen. Jag körde, men jag är ganska dålig på det. Men hon hade tydligen råkat äta en godis med alkohol i... eller något sånt.
Vi satte oss, hon var trött... vi hade kört länge. Hon lutade sig mot mig och jag vinklade backspegeln.
Jag vinklade förbi något som fick mig tappa andan. Jag kollade bakåt, ingen där. Och jag kollade i backspegeln igen, det var en man i backspegeln, med en stor rock, en hatt och solglasögon och en kökskniv i handen.
-"Oh my god!" utbrast jag, mannen kom närmare.
-"What is it??!!" sa Annie. Jag pekade på backspegeln, mannen kom närmare.
-"Ok, stay calm!" sa jag, vi låtsades vara lugna. Men vi kollade i backspegeln lite i smyg.
-"But there's no one there!" sa Annie, vi kollade ut. Det var ingen där?? Och nu när vi kollade i spegeln var det heller ingen där?! Plötsligt såg jag på rutan, hur det stod med repor och blod: "6 days left!"
-"Ok, JUST DRIVE!!" skrek Annie. Jag trampade på gasen och vi körde iväg i en för hög hastighet än vad man fick, men vi blev inte stoppade.
När vi var framme flög vi ut ur bilen, träffade Gary och andra vakter och smög in i privatflygplanet som mycket snart började åka. Vi sa ingenting, höll inte ögonkontakt. Vi vågade inte fråga varken varandra eller oss själva om vad vi nyss sätt. Vi bara satt där, och väntade på att vi skulle vara framme.
-------------------------------------------------------------------------------------

O.o kommer dom få frid på Neverland?? och kan dom verkligen lita på vakterna??
Kommentera om ni vill ha mer<3 ju fler kommentarer, ju fortare kommer mer!!

Ok, Ni kanske tyckte det kändes bra där, allt kändes nästan slut.
Men mer kommer nu!
------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag vaknade, gick upp och kollade ut. Det var soligt, skogen lös i gröna nyanser och det var få människor ute.
Jag gick iväg till köket, och tog fram lite olika saker och började laga frukost åt Annie.
Laga mat, det var faktiskt en av mina bra egenskaper. Jag blir ofta nöjd, vilket är ovanligt för mig eftersom jag är en sån perfektionist. Annars blir jag just aldrig nöjd.
Jag hittade en bricka som jag ställde allt på, och gick in till Annie. Hon sov fortfarande. Jag satte mig på en stol brevid och kollade på henne, hon vaknade sakta upp.
-"Hi, good morning" sa jag lugnt, hon satte sig upp och jag la brickan i hennes knä.
-"Wow, did you make this??" sa hon glatt, jag nickade. Vi började äta, och diskutera om vad vi skulle göra idag.
-"My friend got a farm, we can go there and look around if you'd like?" sa hon, jag svarade att det vore kul.
Jag älskar djur, och på bondgårdar brukar det finnas mycket av de.
Hon körde bilen, eftersom jag är USEL på att köra bilar, det är en av de mindre bra egenskaperna. Och dessutom får alla mina livvakter spatt om jag varken kör min bil eller min motorcykel. Men jag gör det ibland på nätterna ändå, i smyg. Hon kunde tydligen vägen, och vi hade ringt hennes kompis Sofia, och hon ville jättegärna att vi skulle komma. Hon parkerade bilen precis i ett geggigt dike och jag började genast retas.
-"You schmuck, i thought you where clever, but i guess i was wrong..."
Hon kastade gegga på mina byxor och då blev jag sur, så jag kastade tillbaka. Men hon bara skrattade då hon fick det i håret och tog min hand. Vi började gå mot bondhuset, och där mötte vi Sofia.
-"Nemen HEJ!! OMG OMG OMG JAG ÄR DITT STÖRSTA FAN, AAAAAAAAAAAAAAAAAAH" började hon skrika, jag fattade ingenting. Men jag fick ont i öronen.
-"ehm, han kan inte Svenska... Men kul att träffa dig också!" sa Annie. Jag log bara lite mot henne.
-"Men jag kan inte Engelska, kolla han förstår ju!! Eller hur snygging, du förstår!!!" sa hon och vände sig mot mig. Vad snackade hon om?? Jag nickade och log. Det verkade funka eftersom då log hon också.
-------------------------------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Efter att vi hälsat på alla djuren och ätit lunch så ville Sofia att vi skulle arbeta, rensa fårhagen och sånt. Men istället sprang vi där ifrån när hon vände ryggen till och gömde oss bakom ett litet hölass, där satt vi och myste ett tag. Då vi plötsligt hörde ett *klick*.
-"Oh no, PAPPARATZIES!!" ropade Michael, sedan kollade vi båda mot klickljudet och märkte att en tjock, tunnhårig blek man stod där och knäppte bilder.
-"Jag lovar, jag är ingen papparatzie, jag vill bara ha lite bilder som jag kan skicka till Gerda, hon är ett fan."
Michael skrev en autograf åt den här "Gerda" och sedan åkte vi hem.
Jag kollade igenom posten samtidigt som Michael städade inne i köket, det var tydligen smutsigt enligt honom.
-"Reklam, reklam, Reklam, reklam...." suckade jag, inget spännande.
-"Annie, there was a envelope inside the kitchen, with my name on it. But no adress, just my name!"
Jag fick kalla kårar över ryggen, ett brev... utan adress, det betyder att någon varit här personligen och lämnat. Sedan kom jag att tänka på att det låg i köket, och inte i brevlådan... hade dörren varit låst när vi kom hem igen?? Låste vi innan vi åkte?? Någon måste varit här inne, och lagt brevet i köket!!
Michael öppnade kuvertert, han slog ut ett brev, och läste. Hans ögon blev stora som tefat innan jag såg hur de blev tårfyllda.
-"Oh my god..." utbrast han, han såg inte ut att andas över huvud taget.
-"Whats wrong??" sa jag, han släppte blicken från brevet och kollade på mig med allvar i blicken.
-"Nothing, please Annie. Don't worry, CALM DOWN!! I'm... well... nothing! It's just!! OH MY GOD!!" rabblade han, han såg stressad ut. Han såg ut att inte fatta varken ut eller in, då han plötsligt knövlade ihop brevet, slängde det i en papperskorg och rusade in i badrummet. Jag stod bara stilla, vad hade hänt??
Jag hörde hur kranen sattes på, och sedan hörde jag hur Michael grät.
-"Michael, please tell me what's wrong!" sa jag lugnt. Inget svar, jag gick fram till papperskorgen.
Jag tog upp brevet, knövlade ut det och började läsa de datorskrivna inklistrade bokstäverna som satt på ett blodigt gammalt papper:
"YOU GOT 7 DAYS" stod det stort, jag läste den lilla rutan.
"Before we're coming to kill you. Unless you do what you have to do. Did you thought you can hide? You where wrong, We will give you messages where ever you are before we're coming. Don't tell the police, cause there's no idea. You can't trust anyone. Michael Joseph Jackson, join the group.... or rest in peace"
"//Illuminati. To: mr. J."
Michael kom ut från badrummet, rögråten och kollade på mig. Han såg att jag höll i lappen.
-"Annie, trust me... they are serius. There's nothing i can do."
-"You can join the group, what group is this??"
-"It's called Illuminati, it has taken over the whole world. If i join i have to do stuff i'm NOT going to do!"
-"Like what?"
Det tog ett långt tag innan svaret kom.
-"This group has been following me since Thriller got the best selling album of all time. If i join, i have to kill people that are not refuse to join. I'm going to brainwash alot of people, Send out signs, leave my home, and Annie.... i'm going to have to kill YOU!
-"What, WHY?"
-"They have told me over the phone, rule number 5. I can't share any closness with anybody. No family, no friends, no girlfriend, and they know about you. They can see and hear everything, i know who they are... they are not going to let you go when you know all this.
-"So... are you going to kill me? or what are you going to do?" sa jag, jag hade också börjat gråta nu.
-"I'm not going to join, never EVER in my life. If i join i am selling my soul. I'm not sure what to do. But i got 7days to find a way, and i will find a way. Annie, trust me... I WILL!"
------------------------------------------------------------------------------------------------------

O.o. vill ni ha mer?? Kommentera<33 SNÄLLA kommentera!!

Nu kmr fortsättningen :D
-----------------------------------
 
(Annie's perspektiv):

Jag hade kommit hem, hälsat på allt och gått runt i huset.
Jag satt och kollade på något program på tvn, om naturkatastrofer. Jag var otroligt uttråkad.
Det ringde på dörren, jag orkade inte resa mig och öppna.
*Pling plong* *pling plong* tjöt det, jag suckade.
-"Vad vill du då?? stick härifrån, jag är trött!" skrek jag ut. Jag öppnade dörren, och till min chock såg jag Michael stå i dörren. Han såg väldigt nervös ut.
-"if you feel alone, I'll be your shoulder With a tender touch, you know so well Somebody once said, it's the soul that matters. Baby who can really tell, when two hearts belong so well? And maybe the walls will tumble And the sun may refuse to shine. But when I say, I love you. Baby you gotta know That's for all time" Jag fick tårar i ögonen, han sjöng. Med en klar och stark stämma, utan musik i bakgrunden. Utan att låten ens fanns än, sjöng han. Bara för mig. Jag slog armarna runt honom, gav honom en lång kram. Allt jag gjort var ett misstag, och nu var han här för min skull! Jag kramade honom länge, han kramade mig tillbaka.
-"I'm so sorry, i need you. But i thought i wasn't good enough for you" viskade jag i hans öra.
-"Well you are better, in a couple of days you changed my life." viskade han tillbaka.
Jag kollade upp mot honom, i hans glittrande ögon. Jag hade saknat den blicken, jag hade saknat honom.
Jag blundade, lät mina läppar möta hans. Hans fingrar lekte med mitt hår, i en sakta takt.
Vi slutade kyssas, stirrade på varandra.
-"And when i say i need you, baby you gotta know That's for all time"
--------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Hennes hus var ganska litet, men ändå mysigt. Det var ett litet radhus, med buskar och rabatter utomhus.
Jag gick och kollade på ett akvarie samtidigt som hon ville fixa mat. Hon hade frågat vad jag ville ha, och jag hade svarat något svenskt. Det verkar som om jag ska stanna här ett tag, och därför är det lika bra att lära sig lite. Såklart skulle jag sakna Neverland, det var ju trots allt min personlighet i en byggnad, men att välja på att stanna här med Annie och åka hem dit och gå själv i alla tysta korridorer var inte ens ett val för mig. Annie... allt var bra igen. Jag var så lycklig, jag log för mig själv medans jag kollade på de yra fiskarna som simmade runt.
Hur kan de leva? Annie har ju varit bortrest, det är säkert någon som har matat de.
Jag gick ut i köket, där Annie satt och rullade små bollar av köttfärs.
-"Do you need a hand?" frågade jag glatt.
-"Yeah, you can help if you want to!!" sa hon. Jag satte mig ner, hon visade hur man gjorde.
Köttbullar skulle vi göra, det har jag faktiskt ätit förut. Men jag trodde det var italienskt, eftersom man ofta äter det med spaghetti där jag kommer ifrån. Men det var tydligen svenskt, köttbullar och potatis skulle vi äta.
Vi lagade maten själva, hjälptes åt. Gjorde en perfekt sås till och kladdade ner varandra med hälften av den.
Sedan åt vi, och det var ett perfekt resultat.
-"I'm pretty sure that you want to stay here now, so i was just wondering since i don't got any guestbeds or stuff like that. Would you mind if you had to sleep in the same bed as me?" sa hon och log.
-"Not at all" svarade jag kort. Vi åt upp, och började duka av. Det såg ut som om hon skulle kittla mig, så jag skyddade av en reflex mig själv med händerna.
-"What are you doing? Are you afraid of me??" sa hon busigt, jag höll kvar händerna skyddande.
-"I thought you where going to tickle me! And i'm very ticklish!"
-"well mr. Jackson. I guess what you thought was true!" sa hon, sedan började hon kittla mig. Jag backade bakåt samtidigt som jag skrattade hysteriskt och försökte skydda mig, och snubblade på en dammsugare.
Jag föll bakåt och tog emot mig med händerna, hon satte sig på mig och fortsatte kittla mig.
-"Pleeeeeeeeease stop it!!" skrattade jag.
-"tell me you are giving up!"
-"I do, i dooo! I'm giving up!!" tjöt jag. Hon slutade, och kollade kaxigt på mig. Snälla börja inte kittlas igen!!
Hon böjde sig ner över mig, och kysste mig. En underbar, lång kyss.
-"I've missed you" suckade hon lyckligt.
------------------------------------------------------------------------------

:D *happysmile*
Kommentera<33 vill ni ha mer?? <3

Nu kommer fortsättningen!! Detta är några dagar efter alltså! Michael ska snart åka tillbaka till Encino och Annie sitter på planet som redan tyvärr har lyft. Michael har gjort klart konserterna, Annie var inte med som The way you make me feel tjejen, dom vart tvugna att anställa Tatiana igen men nu är turnén över.
Annie har umgåtts med sin pappa och sin syster, hon har bott på ett annat hotell i ett mindre fint rum.
Men de kan ändå fortfarande inte glömma varandra.... var det äkta kärlek de hade fått på några dagar??
Svaret får ni i följande del, som börjar nu:
------------------------------------------------------------
1. Annie's flygplan. 2. Michael, efter att han stigit på sitt flyg.

(Annie's pespektiv):

Vad hade jag gjort?? Jag var där jag började, men i ett värre stadium. Hur hade jag på något sätt lyckats övertala mig om att glömma? Jennie hade hållit med pappa, och de hade varit mycket övertygande. Men jag visste att de hade fel!! Jag kollade ner ur fönstret, vi var över molnen. Ett lager moln åtminstone. "Nu är jag nära himlen" tänkte jag. Dessa dagar hade gått långsamt, skyltar om Michael överallt, oändliga tårar, sömnlösa nätter och ett stort hål i min själ. Jag var trött, utslagen och jag kände att jag hade förändrats. En del av mig var fientlig mot de folk jag stötte på. Han hade säkert glömt mig, han tyckte nog bara jag var någon liten fluga i hans framgångsrika liv.  Men jag kom då på, hur fel jag hade. Han var en av de mest ensammaste personerna på jorden, han hade delat sina djupaste hemligheter med mig och för första gången hade han verkligen kysst någon och menat det.
-"Spänn fast säkerhetsbälterna, nu ska vi landa. Välkommna till Sverige!" sa kapten. Jag spände fast mig, och väntade på att vi skulle vara på fast mark igen. Jag måste ringa honom, se hur han mår, det bara måste jag!!
Men då kom jag på, jag hade aldrig bett om hans nummer. Han visste inte vart jag bor, och jag visste inte vart han bodde. (Utom att han oftast bor på Neverland). Jag suckade djupt.
--------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag kollade noga på det lilla pillret i min hand innan jag la in det i min mun och svalde. Såret var för djupt, jag led.
-"You know that you will kill yourself" sa Gary, vi var på väg mot flygplatsen, den som skulle föra mig bort ur denna plats. Denna plats, där jag haft roligare än på någon annan plats (utom på scen).
Jag vågade inte tänka på hennes namn, jag vågade inte ens bilda henne framför mig i mitt huvud.
Smärtstillandet började verka, men jag förstod att det inte skulle läka alla de inre såren.
Bilen stannade, och helt yr klev jag ur bilen. Papparatzies, fans och andra människor stod och väntade. Jag orkade inte, inte nu! Mitt huvud gjorde ont, det var något speciellt med henne. Plötsligt läste jag en skylt, som några fans höll upp. "WE LOVE KEEP THE FAITH" stod det, dom menade min låt. Men jag såg det som ett tecken.
På väg mot våran Gate som skulle leda oss till Encino så spelades den låten i mitt huvud.
Hur kan jag sjunga att aldrig ge upp när jag själv gör det?? Jag måste leva upp för vad jag sjunger.
-"I can't go!" sa jag bestämt mot Gary. Han log.
-"And i understand why, but you have to Michael..." sa han.
-"No, NO i can't!! Gary please follow me to Sweden, i need to find her. I need to find Annie!!"
-"But Michael..."
-"This is something i have to do!! I need her by my side!" Jag trängde mig förbi, sprang iväg till en skylt och letade reda på nästa flyg mot Sverige.
-"shamone Gary!! we have to!! Keep the faith!" sa jag glatt, jag började rusa mot Gate 9. Där planet skulle lyfta.
Gary sprang efter, och tog tag i min arm.
-"Michael, you don't know what you are doing! You just took a drug, please Michael..."
-"GUYS!! EVERYBODY!! WE ARE GOING TO SWEDEN!" ropade jag, mot livvakterna och alla de andra som fanns där vid min sida. De kom till mig.
-"Gary, trust me! We'll check out where she lives while we are on the plane. Now, we have to hurry!"
-"Michael i do trust you, are you sure you want to do this??"
-"Yes, i'm sure!"
-"Ok, then, let's do it!"
--------------------------------------------------------------------------------------

Glöm inte kommentera<3 det betyder mkt<3 love u!!

Åhh vad jag älskar er<33
Tack Magicmind för din underbara kommentar och ni andra också!! Love u!!
<33
--------------------------------------------------------------------

(Annie's perspektiv):

Jag tänkte på mitt och pappas bråk på vägen hem, vi hade bråkat jättemycket efter att han förstått.
-"förstår du inte att han bara är ute efter publicitet!! För att inte bli kallad bög! Han vill inte ha dig, du är ju bara en normal kvinna och han är kändast just nu!! Efter denna vecka kommer allt sluta, tro mig!! Gör slut på allt innan du blir sårad!" hade han skrikit ut över hela cafeét. jag hade skämts, blivit röd men någonstans i mig kändes det som om han hade rätt. Han hade uppfostrat mig, varit min manliga förebild och lekt med mig. Han ville alltid mitt bästa. Hade han rätt?? Jag litade på Michael, eller gjorde jag?? Jag gick runt och faktiskt tvivlade. Jag hade litat på många andra, och de hade svikit mig. Michael verkade inte som en sån person, men jag hade känt honom i endast några dagar.  Jag kände mig arg, på mig själv, på Michael och mest på Pappa.
Konsekvenserna, att jag aldrig skulle få träffa honom. Han måste ju hem till sitt Neverland och jag till mitt hus och mitt jobb. När jag kom till hotellet gick jag in på mitt rum, och satte mig på sängen och suckade.
Han kanske hade rätt? Jag kanske bara skulle bli sårad.
Det knackade lätt på min dörr, och jag såg Michael smyga in med något bakom ryggen.
Åh, hur kunde jag vara arg på honom?? Han som var så söt.... så snäll, så busig, så underbar!
Men pappa, jag ville inte svika honom!!
-----------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

-"Hey my dear" sa jag glatt och satte mig brevid henne på sängen, hon såg inte glad ut.
Men jag skulle göra henne glad, tänkte jag. Jag tog fram en röd ros, och log mot henne. Hon sken upp.
-"awww! how sweet" sa hon glatt. Hon tog emot den.
-"I was just wondering, if you want to be my girlfriend?" sa jag, det pirrade i magen.
-"I thought i was!!" sa hon och kollade på rosen.
-"does that mean yes?" sa jag glatt, hon log och det såg ut som hon skulle nicka, då hon plötsligt fastnade med blicken, hennes min ändrades till en chockad min. Jag stirrade på henne, vad hände??
-"No, i can't say yes, no!" sa hon, jag blev förvirrad? vad sa hon??
-"Girl, you are confusing me!" sa jag ledset. Hon reste sig upp, som om något flugit i henne.
-"No, cause i know that i will get hurted, i love you but you are the best selling artist right now, you are already a legend and i'm just a lucky fan! When this weak is over we have to leave each other anyway!" sa hon.
Jag förstod inte orden! Vad hände?? Vad hade hänt?? Litade hon inte på mig? Jag litade på henne, jag hade delat alla mina djupaste känslor, jag hade kysst henne, älskat henne.
-"Annie, what's wrong?? Please tell me, is this a scam?? Or are you saying these words?? Have you lied to me the whole time since i met you??"
-"Michael, this is not a scam. I've not lied. I love you, i do! But how do i know i can trust you?? Why would you like me?? i got nothing to offer you! And we will seperate when this weak is over!" sa hon, jag fick panik.
snälla söta Annie, jag litar ju på dig!! Jag vill ha dig kvar, jag älskar dig.
-"I trust you!! You got everything, you treat me like a person. You are amazing!! Follow me to Neverland!! Please, i'll do anything!!" hon reste sig upp och började packa ihop i sina väskor. Jag bara såg på rosen som hon lämnade kvar på sängen framför mig, där hon suttit.
-"Where are you going??" sa jag, mina tårar föll. Jag kunde inte bita ihop längre.
-"Someplace else, look for another hotel or another hotelroom. I can't stay here. It's to painful!" grät hon. Hon darrade. Jag reste mig, och tog tag i hennes arm. Vände henne mot mig, och kysste henne. Hon besvarade kyssen, och kramade om mig. Jag trodde vid de sekunderna att hon skulle ändra sig. Men efter kyssen packade hon ihop det sista och gick sedan ut, ut ur hotellrummet och iväg. Jag sprang fram till dörren, såg hissdörrarna stängas. Hela världen blev grå. Jag stängde dörren, det fanns inget jag kunde göra. Jag kollade på rosen igen, sedan svimmade jag ihop.
-----------------------------------------------------------------

Omg!! Vill ni ha mer?? kommentera<33