Baby Be Mine

Nu kommer mer :D Susanna det gör inget med dubbelpost. OMJ hahah fint fel jag gjorde, men tack för att du upplyste mig O.o .
Öhm... hehhhehe...
----------------------------------------------------------


----------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Tankarna for i mitt huvud, den obehagliga känslan. Jag var rädd, jag var inte säker. Jag satt inne på toalettgolvet nu, det gjorde ont. Överallt, jag spolade i kranen. Jag hade sagt att jag ville duscha. Jag vågar inte duscha, inte här. Inte hos denna främling. ALDRIG! Jag ville ringa polisen, Michael... NÅGON! Men han hade lagt beslag på min telefon, hela min handväska.
Han hade sagt att när man är gifta delar man på allt, och tömt ut den över det smutsiga golvet. Min arm gjorde ont, mina ben och mitt ansikte. Jag vågade inte kolla upp i spegeln, jag skulle mötas av något hemskt. MIG!
Jag skämdes, vad gör jag? Vad håller jag på med? Ett litet fönster syntes i ena hörnet, kanske... kanske om jag pressar mig igenom så kan jag ta mig ut? Kanske om jag ställer mig på toalocket och öppnar försiktigt.
Jag reste mig, jag måste se mig i spegeln. Jag MÅSTE! Jag kollade upp. En svettig, blåslagen ung tjej syntes stirrande tillbaka i spegeln. Hon hade fått en fläskläpp, en liten början på en blåtira och hon blödde näsblod.
Tårarna kom, var detta jag? Vad hade han i gentligen gjort med mig?? Jag reste mig på toalocket, och öppnade försiktigt fönstret.
- Are you done??? I need to shower too! hördes mannen ryta utifrån.
- Uhm, yeah... i'm not done yet, but soon! ropade jag tillbaka och spolade lite hårdare i kranen.
- Ok, can't be shower togheter?
- No... i mean, soon! sa jag, han mumlade något och det hördes att han gick iväg. Då pressade jag mig ur fönstret, eller halvt. Jag såg hur detta var ett högt hus, vi var på kanske åttone våningen. Det går inte att hoppa, men det fanns balkonger under. Vid sidan om fönstret var hans lilla balkong, och sedan fanns det under.
Detta var riskabelt, jag kunde dö. Men jag valde att ta risken. Jag ville inte bli slagen igen, jag ville bort. Men jag kunde ju dö, jag ville inte falla. Mitt hjärta slog hårdare. Det ryckte i handtaget.
- HELLO??! YOU HAVE TO OPEN NOW! röt han, jag kravlade ut med benen först ur fönstret. Jag höll i mig i fönstret, jag viskade till mig själv att inte kolla ner. Mitt ben räckte precis till räcket på balkongen, låset på toaletten började vridas.
- I'm coming in now! You've been there for hours! röt han och dörren for upp. Jag släppte i samma ögonblick och greppade tag i räcket till balkongen över. Jag stod med fötterna på räcket av hans balkong och höll i mig i den övers. Jag kollade ner, jag råkade. Och kände en klump i magen. Jag mådde illa, det kändes högt. Det var en bilväg nedanför. Jag satte mig långsamt på räcket och kravlade mig in på hans balkong.
Plötsligt såg jag Charles huvud synas utanför badrumsfönstret.
- WHAT ARE YOU DOING BITCH? I'LL SHOW YOU! skrek han argt och försvann in igen. Nu var det bråttom. Jag tog mig ner till balkongen under så fort jag kunde. Och utan att tänka så bankade jag på balkongdörren till personen under. Jag hörde Charles öppna sin balkongdörr över mig. Och kände paniken, snälla öppna!! Jag bankade hårdare, och plötsligt öppnades dörren. En kille i 19års åldern öppnade. Han bar bara en handuk runt höfterna och hade hela håret fullt av schampoo.
- Please, you have to help me! Please let me come inside! viskade jag, i panik att Charles skulle höra mig.
- Sure, come in! sa han och i samma sekund for jag in i hans lägenhet och stängde igen balkongdörren.
Han kollade förvånat på mig, samtidigt som jag stängde igen alla gardiner.
- I was going to ask you why you wanted to hide here, and how you came all the way up to my balcony. And who you are. But i'm naked... so can i just go and put on some clothes first? sa han.
- Sure, i'll tell you everything! Jag var andfådd, och kunde knappt förstå vad jag precis gjort. Han gick iväg till sitt badrum, jag såg till så att dörren var låst. Denna killen verkade snäll, och lite rädd. En telefon stod brevid en fotölj framför en skruttig liten tv, en stor telefon. Ingen bärbar, och den såg gammaldags ut. Jag tog upp luren och frågade killen om jag fick låna telefonen. Han svarade att det var klart. Jag slog in Michael's nummer och hörde signalerna gå fram. Tuuut.... tuuuut..... tuuuut....
--------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

- Michael? svarade jag.
- Thank god, Michael i'm scared! hördes Annie.
- What happened? frågade jag och kollade ut igenom flygplansfönstret. Jag skulle åka tillbaka för att hjälpa henne reda ut allting. Hon berättade allt för mig, Om Charles och vart hon var nu. Vad hon gjort. Allt lät så overkligt, om det varit någon annan hade jag trott det var lögner. Men jag litar alltid på Annie, och jag vet att hon är galen.
- Annie, i'll be there. Call the police, and get the freaking divorce! It will be okay! sa jag i telefonen, så lugnt jag kunde. Men i gentligen var jag förbannad. På Charles. Vi sa hejdå, för nu skulle mitt flygplan landa.

Jag satt i bilen på väg till lägenheterna där Annie var, jag hade 5 vakter med mig. Gary, Thor, Sven, Dan och Harry. Plötsligt ringde min telefon, det stod Annie på skärmen. Hon ringde från sin mobil.
- Hi Annie, i'm just about to come to the place where you are. I got five guards with me, have you called to police yet? sa jag.
- No, she haven't... and she's not going to. Do you know what, my ex-wife's daughter was a huge fan.
- Annie? sa jag förvånat.
- I hope your guards and you don't mind that i wear a friend in my belt?
- WHAT? who is this?
- I'll shoot you, ones for all. You won't sell any more records. You see, i'm a smooth criminal.
- Charles?
- Lucky guess...
--------------------------------------------------------------------------------------------
O.o mer?? O.o

seriöst?? Har jag fått nya läsare ?? O.o
awesome<3 (om jag har fått det?) aja, här kmr mer :D
-----------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
Jag vaknade upp, i ett främmande rum, med en otrolig huvudvärk. Jag kollade runt omkring mig, det var en liten lägenhet. Det låg kläder och chipspåsar här och var, det var otroligt stökigt. Jag höll mig för pannan, det pep i hela huvudet. Jag kände spysmaken i munnen, och till dömma från min andedräkt så hade jag druckit mycket alkohol. Jag låg på mage i en obekväm säng, i förd en svart klänning jag inte kan komma ihåg att jag tagit på mig. Jag hade endast en klacksko på mig, och mitt hår var rufsigt. Mitt smink var säkert helt utsmetat. Plötsligt kände jag hur någon la sig på mig och kysste mig i örat. Det var inte Michael! Jag vände mig förskräckt om.
-"Hi there baby, how do you feel?" sa han, han hade skägg och var enorm! Han hade ingen tröja på sig, han var ganska fet. Men hade ändå muskler. Han var biffig helt enkelt.
-"What do you mean? Who are you?" sa jag och backade upp mot sänggaveln.
-"Don't you remember? I'm your husband! And this is our first day on our honeymoon, what do you want to do?" sa han, och tog upp min hand framför mitt ansikte. En liten silverring satt på mitt ringfinger, jag kände spysmaken åter igen. Jag kravlade ur hans grepp och sprang iväg till närmaste dörr, som tur var så var det toaletten.
Jag spydde, och kände huvudvärken verkligen gnaga i mig. Jag låste dörren och satte på kranen för att han skulle tro jag var på toa eller något. Jag måste tänka klart! Vad hände igår? Vem är den här mannen? Var jag verkligen gift med honom. Jag tassade ut ur badrummet, han hade somnat i sängen. Jag hittade min handväska i en klädhög och bar med mig den till badrummet. Jag fumlade upp min mobil, och letade efter Agnetha i min kontaktlista, jag hittade henne och ringde henne.
-"Hello?" rosslade hon.
-"WHAT HAVE WE DONE? I'm married and i think i've done IT with another MAN!" fräste jag, i hopp av att inte väcka mannen som sov.
-"Yeah i know, the fat beard guy..." suckade hon.
-"How do you know? wheren't you drunk too?"
-"It's everywhere in the newspapers you know..." sa hon. Jag kände hur tårarna inte var långt borta, Michael skulle få reda på det. Jag är helt plötsligt GIFT! Michael kommer göra slut, han kommer glömma mig och jag kommer få bo med fettot!! ALDRIG I LIVET!! Jag tänker skilja mig, fort... innan Michael ser något!!
-------------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):
-"We feel so sorry for you, hope it gets better... Bye!" sa Diana i telefonen. Sedan la hon på. Det var femte personen som sa så idag, vad har hänt? Intervjun har ju inte kommit ut än, så det kan inte var den.  Jag slog in Diana (ross)s nummer och ringde upp.
-"What has happened??" frågade jag oroligt.
-"Don't you know? Oh, i don't want to be the one who tells you about it. Just read about it" sa hon, och la på.
Jag tvivlade på om jag ville läsa, om det var någon hemsk lögn, så vill jag inte veta. Men jag vill fortfarande se vad det är. Jag tog på mig en förklädnad, och gick ned för gatorna i paris. Jag gick till en kiosk och ställde mig i kö. En ung kvinna stod och sålde glass och tidningar.
-" Uhm, hi... excuse me. Do you got any american newspapers around?" frågade jag.
-"Oui nous faisons. Obtenez un!" sa hon och gav mig en tidning, som var på Engelska.
Jag läste huvudrubrikerna, och såg bilder. "Michael Jackson's girlfriend, in Las Vegas. Cheating on wacko jacko!" stod det, en bild var när hon gick ned för gatan tillsammans med en okänd man, de höll varandra i händerna och skrattade. Bilden under var en inzoomning på deras händer, de båda bar ringar.
Jag satte mig på en parkbänk och läste. "Annie (Jacko's girlfriend) was seen in Las vegas. She drank a lot and after that she followed a stranger around the town. When she was following him to his apartment she whore a whole new dress, and they both had rings on their hands. They where married." stod det, sedan i mer detaljerad form och med bilder på 3 sidor. Jag slängde ner tidningen på gatan och kände hur tårarna kom. Varför? VARFÖR gjorde hon detta? Hon dricker ju inte? Det måste vara en lögn!! Jag slog in hennes nummer och ringde.
Men hon svarade inte, jag försökte 4a gånger. Men kom bara till telefonsvararen. 5e gången så svarade hon.
-"Please tell me this isn't true!" utbrast jag i telefonen.
-"I'm sorry, i didn't know what i did. I was drunk."
-"Girl, do you still love me?"
-"Yes! I DO! Trust me, YOU have to trust me! I'm going to end this shit right away!" sa hon förskräckt.
-"I trust you, and i always will."
-"I'll call you later, the fat beard man has woken up! Bye" sa hon.
-"Bye..." sa jag.
----------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
-"Uhm, what's your name?" frågade jag.
-"Don't you remember? You screamed it out load all night long!! It's Charles!" sa han, han skrämde mig.
-"Oh god... uhm... Charles, I have to brake up with you!" sa jag oroligt.
-"WHY?? I'm perfect and you know it!! I'm much better than wacko jacko!" sa han ilsket. Han blev som hulken.
Jag kände hur jag också började bli som hulken, ingen ska få tala illa om Michael!! Iallafall inte när jag är med!!
-"No you're not!! And don't call him wacko jacko!" sa jag och blängde argt på honom.
-"You bitch, you know he doesn't want you, he's gay!" sa han och andades så högt så att hans näsborrar fladdrade. Jag kollade äcklat på honom, hur vågar han? Jag kände hur adredalinet steg och ut i min arm. Jag gav honom en rak höger, så han föll ner i golvet. Han kollade chockat på mig.
-"Ok, if you want to. We can fight! You know i will win!" sa han och reste sig. Hulken kastade sig över mig och brottade ner mig. Han satte sig på mig och slog till mig i ansiktet. Det gjorde ont. Väldigt ont. Sedan började han ta av mig min klänning. Han höll fast mina armar, jag sprattlade och sparkade honom. Men inget hjälpte, så jag gav bara upp och lät han fortsätta. Han fortsatte slå mig samtidigt, min arm gick ur led. Jag grät och skrek, men det gjorde bara att han slog mig ännu mer.
------------------------------------------------------------------------------------
Hur ska det gå?? Kommentera så får ni mer :D