Snart har vi nått 30 kapitel, yhee :D
glöm inte läsa min andra novell också (thegirlismine.blogg.se)
Nu kommer iaf mer <3
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):
- Don't be afraid, he's gone now... sa jag och höll om henne, hon satt i mitt knä.
- What if he gets back?
- He won't, he's in jail! All you have to do is go through this trial.
Jag hade gett Annie min allra bästa advokat.
- You can come in now. sa en gubbe i dörren från rättessalen, vi reste oss och gick in.
Jag satte mig på en bänk på höger sida, bredvid en som målade.
- Oh my god, you're Michael Jackson! I'm a fan! sa hon och sträckte fram handen.
Jag skakade hennes hand och kollade sedan frammåt, Annie hade blivit kallad till stolen.
- Annie, can you promise me you won't lie? sa han som satt i domstolen.
- Yes i promise you i won't lie. sa hon och höll handen på hjärtat.
- Okey, we all know everything about it, exept for the last day you saw him. What happened?
Annie drog ett djupt andetag, sedan började hon berätta.
(Veckan innan, i Annie's perspektiv):
Jag vaknade upp, efter att ha svimmat i sängen. Mina armar var svaga och jag skakade, jag var hungrig.
Jag orkade inte stiga upp, jag bara låg där. Plötsligt kom Charles inrusande, och kravlade runt på golvet.
- WHERE'S MY BULLETS? röt han och flyttade på chipspåsar. Han letade efter skott, till en pistol.
Vem skulle han skjuta? Plötsligt for Michael upp i mina tankar, Michael kanske skulle komma?
Jag kollade på honom, Charles. Plötsligt såg jag små svarta skinande pluppar ligga på golvet bredvid en tröja, herregud! Det var skotten! Jag kastade mig ner på golvet och låtsades leta.
- UHM, I'LL HELP YOU FIND THEM! skrek jag och tog upp skotten lite hemligt i handen. Jag låtsades fortsätta leta, då det plötsligt bultade på dörren. Vi båda for upp, Charles tog fram sin pistol utan skott och jag satte mig på sängen. Det bultade igen, Charles såg nervös ut. Då for dörren upp med en smäll, och några långa svartklädda män med tazers kom inspringande. Två hade pistoler, tre hade tazers. De flyttade sig mot väggarna, och Michael steg in. Jag kände tårarna, jag hade saknat honom. Helt orädd rusade jag fram till honom, och kramade om honom. Han kramade om mig också, jag hörde hans andetag i mitt öra och jag log för mig själv. En varm känsla spred sig igenom min kropp. Jag kände hur Michael kysste mig på kinden.
- He doesn't have any bullets... viskade jag i hans öra, han släppte mig och kollade konstigt på mig.
- are you sure? mimade han tillbaka, vakterna började närma sig Charles och Charles backade.
Jag öppnade handen lite, och där låg skotten, Michael log lite hemligt mot mig. Plötsligt rusade 7 poliser in, Michael måste ha ringt dem. En av dem stirrade på oss.
- GET OUT RIGHT NOW! or you may get hitted. skrek han, Michael och jag gick ut ur rummet och ställde oss utanför. Jag drog av mig ringen som fortfarande satt på mitt finger, och kastade ut den igenom ett öppet fönster.
Sedan kysstes vi, plötsligt hördes ett gällt skrik. Charles blev tazrad. 10 minuter senare satt han i en polisbil.
(Rättessalen igen, veckan efter, Michael's perspektiv):
Hon berättade allt vad han gjort, sedan fick hon gå och sätta sig igen.
Charles gick upp och skulle berätta, men han hade tydligen blivit drogad. För i hans historia var mumintroll och flygande hundar med. När rättegången var slut, var allt slut.
De hade blivit skillda, Charles fick åka in i fängelse för misshandel och droger.
Det ända som återstod från allt, dök upp nästa morgon. Annie hade kommit hem, och vi sov tillsammans för första gången på länge. Jag berättade om min kommande turné innan vi somnade. Nästa morgon, väldigt tidigt... så vaknade jag av att Annie for upp som ett skott ur sängen, rusade in till badrummet... och spydde.
-----------------------------------------------------------------------------
Har Annie blivit gravid med Charles barn??
Det får ni veta om ni kommenterar <3 För då skriver jag mer fortare.
ha det bra, glöm som sagt inte kommentera.