Baby Be Mine

O.o
ni vet vad som komma skall
------------------------------------------------

------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

-"You have to help me! Please, PLEASE" grät jag ur mig i telefonen.
Inga vakter här, ensam satt jag.... utan Annie. Hon var kidnappad, och hade varit det ett bra tag!
Ingen polis svarade, när någon gjorde det bröts samtalen.
Det började tjuta igen, som att de lagt på. Jag la armarna över mina knän, och satt lutad mot väggen på golvet.
-"Oh god, OH god! What can i do??!" hulkade jag. Jag såg ingenting mellan tårarna, och jag kunde inte tala mer än att viska för mig själv. En stor klump satt i halsen, jag visste inte hur jag skulle reagera mer än att gråta.
Det tryckte i bröstet, och jag tänkte hela tiden att det var mitt hjärta som brast. Jag kan inte göra något längre, hoppet var borta. ALLT var borta!
-"DAMN, THIS SHIT IS NOT FARE!" Skrek jag ut, samtidigt som jag hastigt reste mig och torkade tårarna.
Jag svor, och jag brukar aldrig svära. Jag brukar undervika orden så mycket som möjligt med att säga t.ex Smelly. Men nu fanns det ändå inget att akta sig för. Tårarna riktigt brändes bakom ögonlocken, jag suckade tungt samtidigt som jag bara föll bakåt och landade i soffan. Jag hade fått migrän av alla tårar, och min underläpp darrade stressat. Jag blundade, sedan kom jag på en sista lösning.
Jag lutade mig framåt och knep ihop händerna.
-"Dear god, please do something about this nightmare! I've tried, but it's not enough! And it seems like i don't got any hope left. Please, i don't want to die. And i don't want to join that group, cause if i do i'll be a part of bringing hate to this world. Please GOD! I need your help, i really do! Amen...". Jag öppnade ögonen igen och stirrade ut i rummet, jag orkade inte gråta mer. Allt tyngde ner mig, hoppet VAR verkligen borta.
Annie var död nu, hon hade säkert dött. Det var trots allt sista dagen! Och jag skulle snart dö. Men då får jag göra det! Det knackade plötsligt på dörren till våran lägenhet, jag blev chockad. Men en liten skimmer av hopp kom flygandes, ANNIE!! Det måste vara ANNIE!! Jag reste mig, och tog 2 steg. Sedan fick jag baktankar.
Nej, det är inte Annie. Det är illuminati! Dom är här för att hämta mig.
Dörren for upp, och jag blundade.
-"Ok, do it fast. Kill me...."
-"No Michael, we won't! We're just here to tell you to have some faith! Without the hope, we are lost"
-"Hey, that's something that i have said!...."Jag öppnade ögonen, i en lättnad.
Men det var tomt, dörren stod stängd.
Jag rusade fram till den, och slängde upp den med en smäll.
-"Hello??!! HELLO?" ropade jag ut över hela gatan.
-" oh my freaking god IT'S MICHAEL JACKSON" skrek någon, sen började alla springa mot mig. Jag stängde dörren igen och suckade. Vad händer igentligen??
---------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

-"var är jag?" suckade jag när jag slog upp ögonen, jag låg inte ute på gräsmattan.
-"Kan du svenska??" sa någon.
-"Ja, jag är svensk" sa jag, utan att veta vem det var.
-"Jag hjälpte dig, jag är igentligen emot illuminati. Men jag tog deras botemedel, så fallet blev inte så hemskt. Sen landade du först på ben och sedan föll du."
-"Föll jag?" En ung kille kom fram till mig.
-"5 våningar, men det var korta våningar..." sa han.
-"Hur mår Michael?" frågade jag, han svarade inte på ett tag
-"Jag vet inte, men något jag vet är att de igentligen inte SKA döda honom." sa han.
-"Va? ska de inte?"
-"Nej, de ville bara få honom att gå med, men det gick inte. så nu vet jag inte vad de ska göra."
-"Ok, men de kommer säkert döda honom ändå!" suckade jag.
-"Nej, de är inte så mäktiga som alla tror. Bara 3 personer vill vara med. De är grundarna. Sen har de övervakning överallt som känar bra. De har bara 1 kontor. Om vi får dit Michael's till exempel vakter så kommer de splittras direkt." sa han.
Jag började lita på denna killen, det verkade så sant.
-"Ok, men jag kan numret... tror jag! Så vi bör ringa så fort som möjligt! 3 får försvara Michael och resten får ta hjälp av polis för att förstöra illuminati!"
Han tog fram en liten telefon.
-"Äntligen, efter alla dessa år får jag hjälp! Ingen har förstört Illuminati, jag vet inte varför. Men så är det!"
Jag slog in numret, och talade om för dem om läget. Killen som heter Toby berättade om vart kontoret låg.
-"Vart är jag föresten, du svarade aldrig!" sa jag till Toby, efter att samtalet var klart.
-"Hemma hos mig, men du ska snart få åka härifrån. Vi borde åka till Michael, så han förstår att du lever. Om jag känner illuminati rätt så har de skickat iväg ett brev till honom att du är död, för jag skulle igentligen döda dig"
-"Tack så mycket för allt Toby"
-"Tack själv, för att du har makt över alla vakter till exempel, men hela utredningen kommer nog ta några år. Ifall dessa personer som grundat fått fler att faktiskt gilla gruppen!"
-"Okej, hur tar vi oss till Michael? jag måste få se honom!"
-"Alla i gruppen får saker gratis, så vi åker helikopter. Jag kan själv flyga, jag gick 5 kurser...!" sa Toby.
-"Du kan mycket, och du är en av de mest generösa och smartaste människor jag någonsin mött!"
-Tack, kom nu!" sa Toby, och efter några minuter var vi på väg.
---------------------------------------------------------------------------
More, are you sure? eller nåt O.o