Baby Be Mine

Nu kommer mer :D Susanna det gör inget med dubbelpost. OMJ hahah fint fel jag gjorde, men tack för att du upplyste mig O.o .
Öhm... hehhhehe...
----------------------------------------------------------


----------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Tankarna for i mitt huvud, den obehagliga känslan. Jag var rädd, jag var inte säker. Jag satt inne på toalettgolvet nu, det gjorde ont. Överallt, jag spolade i kranen. Jag hade sagt att jag ville duscha. Jag vågar inte duscha, inte här. Inte hos denna främling. ALDRIG! Jag ville ringa polisen, Michael... NÅGON! Men han hade lagt beslag på min telefon, hela min handväska.
Han hade sagt att när man är gifta delar man på allt, och tömt ut den över det smutsiga golvet. Min arm gjorde ont, mina ben och mitt ansikte. Jag vågade inte kolla upp i spegeln, jag skulle mötas av något hemskt. MIG!
Jag skämdes, vad gör jag? Vad håller jag på med? Ett litet fönster syntes i ena hörnet, kanske... kanske om jag pressar mig igenom så kan jag ta mig ut? Kanske om jag ställer mig på toalocket och öppnar försiktigt.
Jag reste mig, jag måste se mig i spegeln. Jag MÅSTE! Jag kollade upp. En svettig, blåslagen ung tjej syntes stirrande tillbaka i spegeln. Hon hade fått en fläskläpp, en liten början på en blåtira och hon blödde näsblod.
Tårarna kom, var detta jag? Vad hade han i gentligen gjort med mig?? Jag reste mig på toalocket, och öppnade försiktigt fönstret.
- Are you done??? I need to shower too! hördes mannen ryta utifrån.
- Uhm, yeah... i'm not done yet, but soon! ropade jag tillbaka och spolade lite hårdare i kranen.
- Ok, can't be shower togheter?
- No... i mean, soon! sa jag, han mumlade något och det hördes att han gick iväg. Då pressade jag mig ur fönstret, eller halvt. Jag såg hur detta var ett högt hus, vi var på kanske åttone våningen. Det går inte att hoppa, men det fanns balkonger under. Vid sidan om fönstret var hans lilla balkong, och sedan fanns det under.
Detta var riskabelt, jag kunde dö. Men jag valde att ta risken. Jag ville inte bli slagen igen, jag ville bort. Men jag kunde ju dö, jag ville inte falla. Mitt hjärta slog hårdare. Det ryckte i handtaget.
- HELLO??! YOU HAVE TO OPEN NOW! röt han, jag kravlade ut med benen först ur fönstret. Jag höll i mig i fönstret, jag viskade till mig själv att inte kolla ner. Mitt ben räckte precis till räcket på balkongen, låset på toaletten började vridas.
- I'm coming in now! You've been there for hours! röt han och dörren for upp. Jag släppte i samma ögonblick och greppade tag i räcket till balkongen över. Jag stod med fötterna på räcket av hans balkong och höll i mig i den övers. Jag kollade ner, jag råkade. Och kände en klump i magen. Jag mådde illa, det kändes högt. Det var en bilväg nedanför. Jag satte mig långsamt på räcket och kravlade mig in på hans balkong.
Plötsligt såg jag Charles huvud synas utanför badrumsfönstret.
- WHAT ARE YOU DOING BITCH? I'LL SHOW YOU! skrek han argt och försvann in igen. Nu var det bråttom. Jag tog mig ner till balkongen under så fort jag kunde. Och utan att tänka så bankade jag på balkongdörren till personen under. Jag hörde Charles öppna sin balkongdörr över mig. Och kände paniken, snälla öppna!! Jag bankade hårdare, och plötsligt öppnades dörren. En kille i 19års åldern öppnade. Han bar bara en handuk runt höfterna och hade hela håret fullt av schampoo.
- Please, you have to help me! Please let me come inside! viskade jag, i panik att Charles skulle höra mig.
- Sure, come in! sa han och i samma sekund for jag in i hans lägenhet och stängde igen balkongdörren.
Han kollade förvånat på mig, samtidigt som jag stängde igen alla gardiner.
- I was going to ask you why you wanted to hide here, and how you came all the way up to my balcony. And who you are. But i'm naked... so can i just go and put on some clothes first? sa han.
- Sure, i'll tell you everything! Jag var andfådd, och kunde knappt förstå vad jag precis gjort. Han gick iväg till sitt badrum, jag såg till så att dörren var låst. Denna killen verkade snäll, och lite rädd. En telefon stod brevid en fotölj framför en skruttig liten tv, en stor telefon. Ingen bärbar, och den såg gammaldags ut. Jag tog upp luren och frågade killen om jag fick låna telefonen. Han svarade att det var klart. Jag slog in Michael's nummer och hörde signalerna gå fram. Tuuut.... tuuuut..... tuuuut....
--------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

- Michael? svarade jag.
- Thank god, Michael i'm scared! hördes Annie.
- What happened? frågade jag och kollade ut igenom flygplansfönstret. Jag skulle åka tillbaka för att hjälpa henne reda ut allting. Hon berättade allt för mig, Om Charles och vart hon var nu. Vad hon gjort. Allt lät så overkligt, om det varit någon annan hade jag trott det var lögner. Men jag litar alltid på Annie, och jag vet att hon är galen.
- Annie, i'll be there. Call the police, and get the freaking divorce! It will be okay! sa jag i telefonen, så lugnt jag kunde. Men i gentligen var jag förbannad. På Charles. Vi sa hejdå, för nu skulle mitt flygplan landa.

Jag satt i bilen på väg till lägenheterna där Annie var, jag hade 5 vakter med mig. Gary, Thor, Sven, Dan och Harry. Plötsligt ringde min telefon, det stod Annie på skärmen. Hon ringde från sin mobil.
- Hi Annie, i'm just about to come to the place where you are. I got five guards with me, have you called to police yet? sa jag.
- No, she haven't... and she's not going to. Do you know what, my ex-wife's daughter was a huge fan.
- Annie? sa jag förvånat.
- I hope your guards and you don't mind that i wear a friend in my belt?
- WHAT? who is this?
- I'll shoot you, ones for all. You won't sell any more records. You see, i'm a smooth criminal.
- Charles?
- Lucky guess...
--------------------------------------------------------------------------------------------
O.o mer?? O.o