Baby Be Mine

Nu kmr fortsättningen :D
FINALLY!! det har dampat, samt att jag varit upptagen.
-------------------------------------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

Mitt hjärta bultade fort, jag tog upp en bok ur ett hörn och märkte att inte telefonen var här inne.
Jag kunde inte ringa till vakterna nu, det var kört. Nu skulle jag dö!!
Vi smög ut i nästa rum, som var som en liten hall. Köket låg intill och åt ett annat håll en till hall, ett biblotek och så vidare. Vi försökte inte synas, och kröp längs golvet i mörkret. Hjärtat slog fortare, och svetten började droppa ur pannan. Jag var inte redo att dö, jag är inte gift och har inga barn. Jag har inte fått uppleva familjelivet, men det var inte mest det jag var rädd för ändå. Annie var här, hon skulle förmodligen också bli mördad. Varför följde hon med?? jag kröp längs en soffa, och kikade upp. Det stod en lång man där, med stirrande ögon i mörkret. Han höll i en blänkande kökskniv, men han stod alldeles stilla i en konstig position. Jag suckade till av lättnad och reste mig upp. Annie blev helt chockad, hon försökte dra ner mig igen. Jag tände lampan och pekade på plastdockan som skulle föreställa en kock, han stod vid dörren till köket.
-"You know, those are not dangerous..." sa jag, jag var så lättad att jag ville skratta. Men rädslan hindrade skrattet. Hon stirrade på mig.
-"Oh my god, was that just a plastic doll??!!!" ropade hon, sedan gick hon fram till den stirrande plastdockan och sparkade honom på plastbenet. Hon fick ont i foten, sedan välte hon honom in i köket där en kock stod och gjorde mackor. Han blev väldigt rädd, han trodde någon med kniv svimmade.
När Annie kom tillbaka efter att förklarat att det var en plastdocka så hade hon börjat få tillbaka sin hyfärg igen, hon hade blivit vit som ett spöke då hon varit rädd. Hon såg fortfarande rädd ut.
-"Michael, i'm scared... i don't want to sleep out here...!" sa hon. Jag nickade.
-"Maybe you can share my bed with me?" föreslog jag. Det lät som en bra ide tyckte hon. Vi gick och la oss, jag låg med ryggen mot henne och halvsov snart. Men innan jag somnade så kände jag hur hon lekte med mitt hår, viskade att hon älskade mig och sedan la sig tätt intill för att krama mig bakifrån. Sen somnade vi nog båda två.
-----------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Michael hade kallat hit fler vakter, dom kan ju iallafall inte komma in i huset, om dom inte är omänskliga.
Vi satt vid köksbordet och väntade på frukost, det serverades pankakor med sirap, äggröra och bacon och vanliga mackor. Michael drack Juice och jag bestämde mig för att smaka på den, det var någon special grej, jag tyckte inte så mycket om den, men den ska vara bra för dig. Vi bestämde oss för att hålla oss inne idag, så inte gruppen kommer efter. Men det började bli långtråkigt, vi satt och pratade ett tag. Sedan läste vi böcker, såg på tv, vi var ganska trötta och snart var det redan dags för middag. Klockan hade hunnit blivit halv 5, och vi gick till bords.
Inget hade hänt idag, så efter middagen tänkte vi gå ut och njuta av trädgården. Kanske besöka teatern, och om jag vågade åka den näst läskigaste karusellen så skulle han uppträda "Billie Jean" live för mig!!
Vi satte oss till bords, och det serverades pasta och ostsås. Michael började äta, men efter endast 3 tuggor så blev han grön i ansiktet. Han började få kväljningar och höll för munnen.
-"Omg, i gotta puke. wait right here!" sa han fort innan han rusade iväg till badrummet.
Jag vågade inte ens smaka, var det något i maten??
Jag gick in till köket för att fråga vad det var i ostsåsen. Men ingen kock syntes till. När jag kom tillbaka, så var både min och Michael's tallrik borta, jag kollade mig runt omkring. Och såg hur någon tagit ur maten ur tallrikarna och skrivit något på bordet. Jag läste "5 days" och kände hur hjärtat pumpade hårdare igen.
Michael kom tillbaka, han såg bättre ut, men tröttare. Plötsligt stannade han upp, och kollade chockat på mig.
-"OH MY GOD, ANNIE WATCH OUT!!" Skrek han samtidigt som han sträckte fram ena handen.
Sedan både kände och hörde jag hur något hårt slog i mitt huvud (förmodligen en av tallrikarna), mina knän vet sig, och jag slog i mig i bordskanten. Hjälplöst föll jag ner på golvet, sedan mindes jag inget mer. För allt blev bara svart.
--------------------------------------------------------------------------

here comes more<33
jag är så glad att ni kommenterade lite mer nu<3 love u
-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Vi hade stannat utanför Neverland's portar, jag klev ur bilen och kollade mig omkring.
Området var underbart vackert, jag kollade mig omkring. Michael kom ut, och grindarna öppnades.
Han tog min hand, och log mot mig. Sedan gick vi in. Vi stannade brevid varandra och kollade oss omkring i trädgården, grindarna smällde igen bakom oss. Det var en helt annan värld, allt man kan tänka sig fans där.
Pooler, karuseller, statyer, fontäner, konst, stora byggnader, berg... ALLT. Gräsplättarna var enorma.
-"Home sweet home..." suckade Michael nöjt och släppte min hand.
Han började springa uppför gräsplättarna mot marmortrapporna som skulle leda honom till huvudbyggnaden.
-"Shamone girl!! I want to say hello to all my furnitures!" ropade han glatt. Jag sprang efter, men han var otroligt snabb. Han stannade vid ytterdörren, och när jag kom fram dit var jag helt andfådd. Han visade mig in och allt var enormt! Det satt plastgubbar här och var, jag pekade på en och skrattade, den dockan var så ful.
-"Why do you have THESE??" Frågade jag. Han kliade sig lite i nacken innan han svarade
-"I don't want to be alone"
-"aww, i'm here now. So you are not alone anymore!" sa jag.
-"You are not alone, that sounds good. Maybe i should write a song called that..."
-"Maybe, but not now. You have to show me the rest of the place!"
-"Yeah, i'll make that song in a couple of years. Like in 1994 to 1995 or something... shamone i'll show you the rest!" sa han, vi gick vidare. Han visade mig runt på ranchen, både utomhus och inomhus. Här skulle vi vara säkra, vi hade många grindar, vakter och poliser runt omkring. Och allt som förs in i Neverland kollas upp innan.
Dessutom var Neverland den mest underbara plats jag någonsin besökt.
------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag mådde utmärkt, jag var säker och jag var hemma! Och jag var inte ensam. Jag hade Annie här, Annie....
När vi gick ut i trädgården så bjöd jag henne på sockervadd, och visade mina favoritkaruseller. Hon vågade inte åka någon av dom, men någon gång ska hon göra det iallafall :D.
Vi åkte två mindre läskiga karuseller och vi hade jätteroligt. Sen föll mörkret och en stjärnhimmel öppnade sig.
Jag visade henne upp till min hemliga plats på Neverland, mitt "Giving tree".
Vi klättrade till sittplatsen högst uppe. Hon var den första jag visade det trädet, och om någon frågade så hade inte ens hon sätt det.  Vi hade med oss té och tjocktröjor och satte oss och kollade ut över ranchen.
Jag la min arm runt henne och kysste henne på kinden. Hon rodnade, även fast vi var som ett par nu.
-"Do you want to be my girlfriend now??" frågade jag och tänkte på att hon sagt nej.
-"Of course i do!" sa hon glatt, hon lutade sig mot mig och kysste mig. Jag blev varm i hela kroppen och kramade om henne. Hon fnissade till och jag log, trots att vi hela tiden kysstes. Vi slutade kyssas, och jag tog upp hennes hand och studerade den samtidigt som hon kollade på himlen.
-"OMG!!! MICHAEL!! LOOK!" skrek hon till, jag höll på att ramla ner bara av ljudnivån. Hon drog till sig handen och pekade upp mot himlen. Jag kollade upp, och såg hur en text ifrån ett flygplan bildades.
"YOU ARE NEVER SAFE, WE NOW WHERE YOU ARE" stod det. Jag kände hur allt krossades.
Vi hade haft det underbart, och nu var dom där igen.
-"They are right, i need more guards..." suckade jag.
Vi drack upp vårat té och gick in i huset, sedan gick vi och la oss.
Men mitt i natten vaknade jag igen, Leslie kom inspringande i sovrummet, hon hade sovit i rummet intill.
-"Michael, MICHAEL!! there is a stearing man with a knife in the next room!" viskade hon förskräckt.
------------------------------------------------------------------------------------------
glöm inte kommentera<3

Nu kmr fortsättningen, bli inte rädda!! eller.... lite rädda får ni bli!
Iaf:
--------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Något så lyckligt hade förvandlats till en marddröm, vad skulle vi göra?? En grupp var efter Michael's liv och själ, de hade varit i huset. De ser och hör allt. De har haft kontakt med Michael sedan thriller, men de hade inte haft kontakt under turnén. Men nu hade han en vecka på sig, annars skulle de mörda honom!!
Detta var allvarligt, denna gruppen var stor. Och hade människor över hela världen.
Michael satt på golvet och studsade en studsboll mot väggen, den flög tillbaka till hans hand för att sedan studsa mot golvet och mot väggen och återvända igen. Han kollade koncentrerat på den.
-"Michael, you have to go outside, think about something else!"
-"NO!! i can't!! I have to clear my head, find a way. Annie, i don't want to die!" sa han argt.
Jag gick framför honom och fångade bollen, och stirrade på honom.
-"You are not going to die, i mean... WHAT can they do?? You have lawyers, police, lifeguards... money!"
-"THAT'S IT....!!!" sa Michael, han reste sig och sken upp.
-"I have to go back to neverland, i got gates, lifeguards and there's no way they can find me there!"
-"but Michael, i don't want to loose you again..."
-"You don't have to!! You can follow me. Stay with me. Please, i need you by my side!"
-"Ok, i'm going to quit my job, and follow you!" sa jag stolt.
-"good, but we HAVE to know who the guards are. We have to trust them!"
---------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Det blev ingen lång vistelse i Sverige, för nu var vi redan på väg mot flygplatsen igen, vi skulle tillbaka till mitt älskade Neverland... och jag skulle inte vara själv. Vi stannade vid en kiosk och köpte glass, vi tog triumf glass, och det var mycket gott. Vi stannade ute och åt upp, sedan gick vi in i bilen igen. Jag körde, men jag är ganska dålig på det. Men hon hade tydligen råkat äta en godis med alkohol i... eller något sånt.
Vi satte oss, hon var trött... vi hade kört länge. Hon lutade sig mot mig och jag vinklade backspegeln.
Jag vinklade förbi något som fick mig tappa andan. Jag kollade bakåt, ingen där. Och jag kollade i backspegeln igen, det var en man i backspegeln, med en stor rock, en hatt och solglasögon och en kökskniv i handen.
-"Oh my god!" utbrast jag, mannen kom närmare.
-"What is it??!!" sa Annie. Jag pekade på backspegeln, mannen kom närmare.
-"Ok, stay calm!" sa jag, vi låtsades vara lugna. Men vi kollade i backspegeln lite i smyg.
-"But there's no one there!" sa Annie, vi kollade ut. Det var ingen där?? Och nu när vi kollade i spegeln var det heller ingen där?! Plötsligt såg jag på rutan, hur det stod med repor och blod: "6 days left!"
-"Ok, JUST DRIVE!!" skrek Annie. Jag trampade på gasen och vi körde iväg i en för hög hastighet än vad man fick, men vi blev inte stoppade.
När vi var framme flög vi ut ur bilen, träffade Gary och andra vakter och smög in i privatflygplanet som mycket snart började åka. Vi sa ingenting, höll inte ögonkontakt. Vi vågade inte fråga varken varandra eller oss själva om vad vi nyss sätt. Vi bara satt där, och väntade på att vi skulle vara framme.
-------------------------------------------------------------------------------------

O.o kommer dom få frid på Neverland?? och kan dom verkligen lita på vakterna??
Kommentera om ni vill ha mer<3 ju fler kommentarer, ju fortare kommer mer!!

Ok, Ni kanske tyckte det kändes bra där, allt kändes nästan slut.
Men mer kommer nu!
------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag vaknade, gick upp och kollade ut. Det var soligt, skogen lös i gröna nyanser och det var få människor ute.
Jag gick iväg till köket, och tog fram lite olika saker och började laga frukost åt Annie.
Laga mat, det var faktiskt en av mina bra egenskaper. Jag blir ofta nöjd, vilket är ovanligt för mig eftersom jag är en sån perfektionist. Annars blir jag just aldrig nöjd.
Jag hittade en bricka som jag ställde allt på, och gick in till Annie. Hon sov fortfarande. Jag satte mig på en stol brevid och kollade på henne, hon vaknade sakta upp.
-"Hi, good morning" sa jag lugnt, hon satte sig upp och jag la brickan i hennes knä.
-"Wow, did you make this??" sa hon glatt, jag nickade. Vi började äta, och diskutera om vad vi skulle göra idag.
-"My friend got a farm, we can go there and look around if you'd like?" sa hon, jag svarade att det vore kul.
Jag älskar djur, och på bondgårdar brukar det finnas mycket av de.
Hon körde bilen, eftersom jag är USEL på att köra bilar, det är en av de mindre bra egenskaperna. Och dessutom får alla mina livvakter spatt om jag varken kör min bil eller min motorcykel. Men jag gör det ibland på nätterna ändå, i smyg. Hon kunde tydligen vägen, och vi hade ringt hennes kompis Sofia, och hon ville jättegärna att vi skulle komma. Hon parkerade bilen precis i ett geggigt dike och jag började genast retas.
-"You schmuck, i thought you where clever, but i guess i was wrong..."
Hon kastade gegga på mina byxor och då blev jag sur, så jag kastade tillbaka. Men hon bara skrattade då hon fick det i håret och tog min hand. Vi började gå mot bondhuset, och där mötte vi Sofia.
-"Nemen HEJ!! OMG OMG OMG JAG ÄR DITT STÖRSTA FAN, AAAAAAAAAAAAAAAAAAH" började hon skrika, jag fattade ingenting. Men jag fick ont i öronen.
-"ehm, han kan inte Svenska... Men kul att träffa dig också!" sa Annie. Jag log bara lite mot henne.
-"Men jag kan inte Engelska, kolla han förstår ju!! Eller hur snygging, du förstår!!!" sa hon och vände sig mot mig. Vad snackade hon om?? Jag nickade och log. Det verkade funka eftersom då log hon också.
-------------------------------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Efter att vi hälsat på alla djuren och ätit lunch så ville Sofia att vi skulle arbeta, rensa fårhagen och sånt. Men istället sprang vi där ifrån när hon vände ryggen till och gömde oss bakom ett litet hölass, där satt vi och myste ett tag. Då vi plötsligt hörde ett *klick*.
-"Oh no, PAPPARATZIES!!" ropade Michael, sedan kollade vi båda mot klickljudet och märkte att en tjock, tunnhårig blek man stod där och knäppte bilder.
-"Jag lovar, jag är ingen papparatzie, jag vill bara ha lite bilder som jag kan skicka till Gerda, hon är ett fan."
Michael skrev en autograf åt den här "Gerda" och sedan åkte vi hem.
Jag kollade igenom posten samtidigt som Michael städade inne i köket, det var tydligen smutsigt enligt honom.
-"Reklam, reklam, Reklam, reklam...." suckade jag, inget spännande.
-"Annie, there was a envelope inside the kitchen, with my name on it. But no adress, just my name!"
Jag fick kalla kårar över ryggen, ett brev... utan adress, det betyder att någon varit här personligen och lämnat. Sedan kom jag att tänka på att det låg i köket, och inte i brevlådan... hade dörren varit låst när vi kom hem igen?? Låste vi innan vi åkte?? Någon måste varit här inne, och lagt brevet i köket!!
Michael öppnade kuvertert, han slog ut ett brev, och läste. Hans ögon blev stora som tefat innan jag såg hur de blev tårfyllda.
-"Oh my god..." utbrast han, han såg inte ut att andas över huvud taget.
-"Whats wrong??" sa jag, han släppte blicken från brevet och kollade på mig med allvar i blicken.
-"Nothing, please Annie. Don't worry, CALM DOWN!! I'm... well... nothing! It's just!! OH MY GOD!!" rabblade han, han såg stressad ut. Han såg ut att inte fatta varken ut eller in, då han plötsligt knövlade ihop brevet, slängde det i en papperskorg och rusade in i badrummet. Jag stod bara stilla, vad hade hänt??
Jag hörde hur kranen sattes på, och sedan hörde jag hur Michael grät.
-"Michael, please tell me what's wrong!" sa jag lugnt. Inget svar, jag gick fram till papperskorgen.
Jag tog upp brevet, knövlade ut det och började läsa de datorskrivna inklistrade bokstäverna som satt på ett blodigt gammalt papper:
"YOU GOT 7 DAYS" stod det stort, jag läste den lilla rutan.
"Before we're coming to kill you. Unless you do what you have to do. Did you thought you can hide? You where wrong, We will give you messages where ever you are before we're coming. Don't tell the police, cause there's no idea. You can't trust anyone. Michael Joseph Jackson, join the group.... or rest in peace"
"//Illuminati. To: mr. J."
Michael kom ut från badrummet, rögråten och kollade på mig. Han såg att jag höll i lappen.
-"Annie, trust me... they are serius. There's nothing i can do."
-"You can join the group, what group is this??"
-"It's called Illuminati, it has taken over the whole world. If i join i have to do stuff i'm NOT going to do!"
-"Like what?"
Det tog ett långt tag innan svaret kom.
-"This group has been following me since Thriller got the best selling album of all time. If i join, i have to kill people that are not refuse to join. I'm going to brainwash alot of people, Send out signs, leave my home, and Annie.... i'm going to have to kill YOU!
-"What, WHY?"
-"They have told me over the phone, rule number 5. I can't share any closness with anybody. No family, no friends, no girlfriend, and they know about you. They can see and hear everything, i know who they are... they are not going to let you go when you know all this.
-"So... are you going to kill me? or what are you going to do?" sa jag, jag hade också börjat gråta nu.
-"I'm not going to join, never EVER in my life. If i join i am selling my soul. I'm not sure what to do. But i got 7days to find a way, and i will find a way. Annie, trust me... I WILL!"
------------------------------------------------------------------------------------------------------

O.o. vill ni ha mer?? Kommentera<33 SNÄLLA kommentera!!

Nu kmr fortsättningen :D
-----------------------------------
 
(Annie's perspektiv):

Jag hade kommit hem, hälsat på allt och gått runt i huset.
Jag satt och kollade på något program på tvn, om naturkatastrofer. Jag var otroligt uttråkad.
Det ringde på dörren, jag orkade inte resa mig och öppna.
*Pling plong* *pling plong* tjöt det, jag suckade.
-"Vad vill du då?? stick härifrån, jag är trött!" skrek jag ut. Jag öppnade dörren, och till min chock såg jag Michael stå i dörren. Han såg väldigt nervös ut.
-"if you feel alone, I'll be your shoulder With a tender touch, you know so well Somebody once said, it's the soul that matters. Baby who can really tell, when two hearts belong so well? And maybe the walls will tumble And the sun may refuse to shine. But when I say, I love you. Baby you gotta know That's for all time" Jag fick tårar i ögonen, han sjöng. Med en klar och stark stämma, utan musik i bakgrunden. Utan att låten ens fanns än, sjöng han. Bara för mig. Jag slog armarna runt honom, gav honom en lång kram. Allt jag gjort var ett misstag, och nu var han här för min skull! Jag kramade honom länge, han kramade mig tillbaka.
-"I'm so sorry, i need you. But i thought i wasn't good enough for you" viskade jag i hans öra.
-"Well you are better, in a couple of days you changed my life." viskade han tillbaka.
Jag kollade upp mot honom, i hans glittrande ögon. Jag hade saknat den blicken, jag hade saknat honom.
Jag blundade, lät mina läppar möta hans. Hans fingrar lekte med mitt hår, i en sakta takt.
Vi slutade kyssas, stirrade på varandra.
-"And when i say i need you, baby you gotta know That's for all time"
--------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Hennes hus var ganska litet, men ändå mysigt. Det var ett litet radhus, med buskar och rabatter utomhus.
Jag gick och kollade på ett akvarie samtidigt som hon ville fixa mat. Hon hade frågat vad jag ville ha, och jag hade svarat något svenskt. Det verkar som om jag ska stanna här ett tag, och därför är det lika bra att lära sig lite. Såklart skulle jag sakna Neverland, det var ju trots allt min personlighet i en byggnad, men att välja på att stanna här med Annie och åka hem dit och gå själv i alla tysta korridorer var inte ens ett val för mig. Annie... allt var bra igen. Jag var så lycklig, jag log för mig själv medans jag kollade på de yra fiskarna som simmade runt.
Hur kan de leva? Annie har ju varit bortrest, det är säkert någon som har matat de.
Jag gick ut i köket, där Annie satt och rullade små bollar av köttfärs.
-"Do you need a hand?" frågade jag glatt.
-"Yeah, you can help if you want to!!" sa hon. Jag satte mig ner, hon visade hur man gjorde.
Köttbullar skulle vi göra, det har jag faktiskt ätit förut. Men jag trodde det var italienskt, eftersom man ofta äter det med spaghetti där jag kommer ifrån. Men det var tydligen svenskt, köttbullar och potatis skulle vi äta.
Vi lagade maten själva, hjälptes åt. Gjorde en perfekt sås till och kladdade ner varandra med hälften av den.
Sedan åt vi, och det var ett perfekt resultat.
-"I'm pretty sure that you want to stay here now, so i was just wondering since i don't got any guestbeds or stuff like that. Would you mind if you had to sleep in the same bed as me?" sa hon och log.
-"Not at all" svarade jag kort. Vi åt upp, och började duka av. Det såg ut som om hon skulle kittla mig, så jag skyddade av en reflex mig själv med händerna.
-"What are you doing? Are you afraid of me??" sa hon busigt, jag höll kvar händerna skyddande.
-"I thought you where going to tickle me! And i'm very ticklish!"
-"well mr. Jackson. I guess what you thought was true!" sa hon, sedan började hon kittla mig. Jag backade bakåt samtidigt som jag skrattade hysteriskt och försökte skydda mig, och snubblade på en dammsugare.
Jag föll bakåt och tog emot mig med händerna, hon satte sig på mig och fortsatte kittla mig.
-"Pleeeeeeeeease stop it!!" skrattade jag.
-"tell me you are giving up!"
-"I do, i dooo! I'm giving up!!" tjöt jag. Hon slutade, och kollade kaxigt på mig. Snälla börja inte kittlas igen!!
Hon böjde sig ner över mig, och kysste mig. En underbar, lång kyss.
-"I've missed you" suckade hon lyckligt.
------------------------------------------------------------------------------

:D *happysmile*
Kommentera<33 vill ni ha mer?? <3

Nu kommer fortsättningen!! Detta är några dagar efter alltså! Michael ska snart åka tillbaka till Encino och Annie sitter på planet som redan tyvärr har lyft. Michael har gjort klart konserterna, Annie var inte med som The way you make me feel tjejen, dom vart tvugna att anställa Tatiana igen men nu är turnén över.
Annie har umgåtts med sin pappa och sin syster, hon har bott på ett annat hotell i ett mindre fint rum.
Men de kan ändå fortfarande inte glömma varandra.... var det äkta kärlek de hade fått på några dagar??
Svaret får ni i följande del, som börjar nu:
------------------------------------------------------------
1. Annie's flygplan. 2. Michael, efter att han stigit på sitt flyg.

(Annie's pespektiv):

Vad hade jag gjort?? Jag var där jag började, men i ett värre stadium. Hur hade jag på något sätt lyckats övertala mig om att glömma? Jennie hade hållit med pappa, och de hade varit mycket övertygande. Men jag visste att de hade fel!! Jag kollade ner ur fönstret, vi var över molnen. Ett lager moln åtminstone. "Nu är jag nära himlen" tänkte jag. Dessa dagar hade gått långsamt, skyltar om Michael överallt, oändliga tårar, sömnlösa nätter och ett stort hål i min själ. Jag var trött, utslagen och jag kände att jag hade förändrats. En del av mig var fientlig mot de folk jag stötte på. Han hade säkert glömt mig, han tyckte nog bara jag var någon liten fluga i hans framgångsrika liv.  Men jag kom då på, hur fel jag hade. Han var en av de mest ensammaste personerna på jorden, han hade delat sina djupaste hemligheter med mig och för första gången hade han verkligen kysst någon och menat det.
-"Spänn fast säkerhetsbälterna, nu ska vi landa. Välkommna till Sverige!" sa kapten. Jag spände fast mig, och väntade på att vi skulle vara på fast mark igen. Jag måste ringa honom, se hur han mår, det bara måste jag!!
Men då kom jag på, jag hade aldrig bett om hans nummer. Han visste inte vart jag bor, och jag visste inte vart han bodde. (Utom att han oftast bor på Neverland). Jag suckade djupt.
--------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag kollade noga på det lilla pillret i min hand innan jag la in det i min mun och svalde. Såret var för djupt, jag led.
-"You know that you will kill yourself" sa Gary, vi var på väg mot flygplatsen, den som skulle föra mig bort ur denna plats. Denna plats, där jag haft roligare än på någon annan plats (utom på scen).
Jag vågade inte tänka på hennes namn, jag vågade inte ens bilda henne framför mig i mitt huvud.
Smärtstillandet började verka, men jag förstod att det inte skulle läka alla de inre såren.
Bilen stannade, och helt yr klev jag ur bilen. Papparatzies, fans och andra människor stod och väntade. Jag orkade inte, inte nu! Mitt huvud gjorde ont, det var något speciellt med henne. Plötsligt läste jag en skylt, som några fans höll upp. "WE LOVE KEEP THE FAITH" stod det, dom menade min låt. Men jag såg det som ett tecken.
På väg mot våran Gate som skulle leda oss till Encino så spelades den låten i mitt huvud.
Hur kan jag sjunga att aldrig ge upp när jag själv gör det?? Jag måste leva upp för vad jag sjunger.
-"I can't go!" sa jag bestämt mot Gary. Han log.
-"And i understand why, but you have to Michael..." sa han.
-"No, NO i can't!! Gary please follow me to Sweden, i need to find her. I need to find Annie!!"
-"But Michael..."
-"This is something i have to do!! I need her by my side!" Jag trängde mig förbi, sprang iväg till en skylt och letade reda på nästa flyg mot Sverige.
-"shamone Gary!! we have to!! Keep the faith!" sa jag glatt, jag började rusa mot Gate 9. Där planet skulle lyfta.
Gary sprang efter, och tog tag i min arm.
-"Michael, you don't know what you are doing! You just took a drug, please Michael..."
-"GUYS!! EVERYBODY!! WE ARE GOING TO SWEDEN!" ropade jag, mot livvakterna och alla de andra som fanns där vid min sida. De kom till mig.
-"Gary, trust me! We'll check out where she lives while we are on the plane. Now, we have to hurry!"
-"Michael i do trust you, are you sure you want to do this??"
-"Yes, i'm sure!"
-"Ok, then, let's do it!"
--------------------------------------------------------------------------------------

Glöm inte kommentera<3 det betyder mkt<3 love u!!

Åhh vad jag älskar er<33
Tack Magicmind för din underbara kommentar och ni andra också!! Love u!!
<33
--------------------------------------------------------------------

(Annie's perspektiv):

Jag tänkte på mitt och pappas bråk på vägen hem, vi hade bråkat jättemycket efter att han förstått.
-"förstår du inte att han bara är ute efter publicitet!! För att inte bli kallad bög! Han vill inte ha dig, du är ju bara en normal kvinna och han är kändast just nu!! Efter denna vecka kommer allt sluta, tro mig!! Gör slut på allt innan du blir sårad!" hade han skrikit ut över hela cafeét. jag hade skämts, blivit röd men någonstans i mig kändes det som om han hade rätt. Han hade uppfostrat mig, varit min manliga förebild och lekt med mig. Han ville alltid mitt bästa. Hade han rätt?? Jag litade på Michael, eller gjorde jag?? Jag gick runt och faktiskt tvivlade. Jag hade litat på många andra, och de hade svikit mig. Michael verkade inte som en sån person, men jag hade känt honom i endast några dagar.  Jag kände mig arg, på mig själv, på Michael och mest på Pappa.
Konsekvenserna, att jag aldrig skulle få träffa honom. Han måste ju hem till sitt Neverland och jag till mitt hus och mitt jobb. När jag kom till hotellet gick jag in på mitt rum, och satte mig på sängen och suckade.
Han kanske hade rätt? Jag kanske bara skulle bli sårad.
Det knackade lätt på min dörr, och jag såg Michael smyga in med något bakom ryggen.
Åh, hur kunde jag vara arg på honom?? Han som var så söt.... så snäll, så busig, så underbar!
Men pappa, jag ville inte svika honom!!
-----------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

-"Hey my dear" sa jag glatt och satte mig brevid henne på sängen, hon såg inte glad ut.
Men jag skulle göra henne glad, tänkte jag. Jag tog fram en röd ros, och log mot henne. Hon sken upp.
-"awww! how sweet" sa hon glatt. Hon tog emot den.
-"I was just wondering, if you want to be my girlfriend?" sa jag, det pirrade i magen.
-"I thought i was!!" sa hon och kollade på rosen.
-"does that mean yes?" sa jag glatt, hon log och det såg ut som hon skulle nicka, då hon plötsligt fastnade med blicken, hennes min ändrades till en chockad min. Jag stirrade på henne, vad hände??
-"No, i can't say yes, no!" sa hon, jag blev förvirrad? vad sa hon??
-"Girl, you are confusing me!" sa jag ledset. Hon reste sig upp, som om något flugit i henne.
-"No, cause i know that i will get hurted, i love you but you are the best selling artist right now, you are already a legend and i'm just a lucky fan! When this weak is over we have to leave each other anyway!" sa hon.
Jag förstod inte orden! Vad hände?? Vad hade hänt?? Litade hon inte på mig? Jag litade på henne, jag hade delat alla mina djupaste känslor, jag hade kysst henne, älskat henne.
-"Annie, what's wrong?? Please tell me, is this a scam?? Or are you saying these words?? Have you lied to me the whole time since i met you??"
-"Michael, this is not a scam. I've not lied. I love you, i do! But how do i know i can trust you?? Why would you like me?? i got nothing to offer you! And we will seperate when this weak is over!" sa hon, jag fick panik.
snälla söta Annie, jag litar ju på dig!! Jag vill ha dig kvar, jag älskar dig.
-"I trust you!! You got everything, you treat me like a person. You are amazing!! Follow me to Neverland!! Please, i'll do anything!!" hon reste sig upp och började packa ihop i sina väskor. Jag bara såg på rosen som hon lämnade kvar på sängen framför mig, där hon suttit.
-"Where are you going??" sa jag, mina tårar föll. Jag kunde inte bita ihop längre.
-"Someplace else, look for another hotel or another hotelroom. I can't stay here. It's to painful!" grät hon. Hon darrade. Jag reste mig, och tog tag i hennes arm. Vände henne mot mig, och kysste henne. Hon besvarade kyssen, och kramade om mig. Jag trodde vid de sekunderna att hon skulle ändra sig. Men efter kyssen packade hon ihop det sista och gick sedan ut, ut ur hotellrummet och iväg. Jag sprang fram till dörren, såg hissdörrarna stängas. Hela världen blev grå. Jag stängde dörren, det fanns inget jag kunde göra. Jag kollade på rosen igen, sedan svimmade jag ihop.
-----------------------------------------------------------------

Omg!! Vill ni ha mer?? kommentera<33

sådär ja, nu kmr mer :D
1. MJ 1969 (11år) Ed sullivan show. 2. Joseph Jackson.

-----------------------------------------------------
(Michael's perpspektiv):

Vi hade släckta lampor och ett ljus i mitten, vi satt på var sin kudde mitt på golvet och frågade varandra frågor.
-"Do you belive in god? and angels??" frågade hon mig.
-"Yes, yes i do. I'm with a angel right now!" svarade jag med ett leende.
-"Aww, how sweet! Or wait, do you mean me?"
-"No, i mean this pillow i'm sitting on! Of course i mean you!"
hon log i mörkret den vackra människan.
-"Ok, my turn!! If i gave you a gift, what would you like to have?" frågade jag, jag hade tänkt på frågan i flera minuter nu, och tänkte att det kunde vara otroligt bra att veta.
-"A CAR!! No i'm just kidding. A rose maybe??" sa hon glatt.
-"A rose, guuurl roses are very expensive!" skojjade jag och skrattade, hon kastade en kudde på mig.
-"Ok!! Now i want to ask you something serious, i've seen you grow up, you where a child star! But really, how was your childhood?" sa hon, hon log. Jag frös till is. Åh nej!! Den frågan ville jag inte svara på!!
-"I don't want to answer that" rabblade jag fort, jag tänkte tillbaka på minnen, blev tårögd och vände bort blicken.
-"You have to!! You said that we had to answer all the questions!" sa hon, hon trodde förmodligen jag skojjade.
-"Ok, i'll be honest with you. But you can't tell anyone!!!" sa jag, om hon avslöjar och det jag ska säga kommer ut så kommer media starta krig mellan mig och min egen pappa.
-"Michael, you can trust me!" sa hon, hon kollade mig i ögonen, hon menade verkligen det hon sa.
-"Ok, i didn't had any friends, i saw much more then a six-year old should, my father bullied me and i didn't get to call him dad and he used to beat me and my brothers. i worked all the time, and had no real childhood" sa jag fort.  Hon stannade upp.
-"Did your father beat you??!!" sa hon chockat.
-"Yeah, it was normal where we lived. I was scared to death of him. And now he is trying to get my money. If i enter a room and his presents is there i'll faint!" sa jag tårögd.
-"aww Mike, that's so sad! I'm sorry, i didn't know!" sa hon, hon släckte ljuset och gav mig en stor, varm kram.
---------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Efter att vi kört klart vårat lilla spel hade vi gått och lagt oss, Michael i bäddsoffan som nu var ren och jag i sängen. Jag hade inte kunnat sova, jag hade bara tänkt på hur en så glad liten pojke som han var kunde ha det så hemskt bakom scenen. Han hade sagt att han var lycklig när han uppträdde, han fick aldrig leka och att han faktiskt hade hatat Joseph (pappan). På tal om pappa så satt jag nu på ett café med pappa och Jennie, de pratade livat medans jag satt och tänkte på detta. Skulle jag berätta om Michael? de skulle aldrig tro mig!! Vi talade på svenska eftersom alla är svenskar.
-"Annie, visst är det så?" sa pappa.
-"Va? Ja... visst!" svarade jag, utan att veta ett dugg vad de talade om.
-"Där ser du Jennie, Mayafolket kom på hela detta med 2012. Annie har koll vet du!!"
Ok, jag svalde. Jag tänkte att jag skulle berätta om Michael, eller säga att jag träffat någon. Here it goes.
-"Pappa, Jennie. Jag har träffat någon, som jag verkligen är galen i." Galen?? Varför sa jag Galen??
-"vad kul!! Syrran har gått och blivit kääär!!" skrattade Jennie, pappa såg bara misstänksam ut.
-"Annie, varför har du inte sagt något? Du kunde ringt??" sa han, han såg besvärad ut.
-"Jag träffade honom nyss, några dagar sen. Jag har inte hunnit" förklarade jag.
-"Vad heter han?? Är han snygg?? Kysser han bra?? Är han trevlig?? Får jag träffa honom??" höll Jennie på.
-"Michael, ja han är vääääldigt attraktiv, och han är snällast i världen." svarade jag lyckligt.
-"Michael, det är ju engelskt namn, bor han här?? Neeeeej Annie säg inte att du träffat honom HÄR??!!" suckade pappa. Vadå?? Vad är det för fel??
-"Jo det har jag, han bor i USA." Skulle jag avslöja att det var Michael Jackson?? hmm...
-"Du vet att han kommer svika dig, vart har du tänkt att allt ska gå sen då?? Du åker ju härifrån om bara några dagar!! Ni kommer ju aldrig träffas igen, Annie nu får du lägga av!!" sa pappa, som om han vore äcklad!
-"Hur gammal är han?" frågade Jennie.
-"30år. Jag vet inte hur detta ska gå, men det kommer lösa sig!!" sa jag, men jag trodde inte mina egna ord. Pappa hade rätt, vi hade inte planerat någonting, vi kanske aldrig skulle träffas igen??!! själva tanken gjorde mig illamående.
-"Vänta lite, attraktiv man i 30årsåldern, heter Michael och kommer ifrån USA. Trevlig, hmm... vänta lite!! OMG DU DEJTAR JU MICHAEL JACKSON?!!!!!" ropade Jennie ut samtidigt som hon pekade på ett tidningsställ.
På framsidan syntes jag, och Michael. Gående in i bilen efter konsertern.
       "Michael jacksons new girlfriend, or maybe just someone he picked up" stod det under. Jag reste mig, gick fram och slog upp sidan 12 i tidningen. Jag läste att enligt media var jag antingen en flickvän som förstörde alla andra tjejers drömmar eller bara ett fan som han raggat upp efter konsertern.
-"Ok, det är sant. Michael Jackson är min pojkvän" sa jag tyst till min pappa, som såg ut att ha tappat förståndet.
-----------------------------------------------------------------------

Jaha ja, vill ni ha mer?? :D

Nu kmr mer :D <33
försöker skriva mer varje dag.
-------------------------------------------------------

(Annie's perspektiv):

Jag hade kysst honom!! Jag hade kysst honom! ÅHH vad jag var lycklig!! Men vart kommer detta leda? är vi tillsammans nu? Kommer vi bli blygare mot varandra? Jag kollade mig i spegeln, jag skulle ha baddräkt... vilket jag inte passar i. Jaja, jag kan ju inte bada i jeans precis. Jag tog på mig en klänning över och ett par skor. Sedan låste jag upp toalettdörren och utanför stod Michael i badbyxor och en t-shirt. Utan att säga något gick vi ut och in i hissen igen, vi hade bokat poolen, den inomhus. Michael kan lätt få hudcancer om vi vistas utomhus i solen med för lite kläder. Jag tänkte att här hade det hänt, i den här hissen hade vi kysst varandra. Jag vågade knappt kolla på honom, jag blev plötsligt blyg. Vad skulle jag säga? det skulle säkert låta dumt...
Hissdörrarna öppnades och vi gick in i rummet där poolen var. Den var inte så stor, men den dög gott och väl för två personer. Jag bestämde mig för att bryta den här pinsamma tystnaden.
-"Do you think the elevator started working again because of our... kiss?"
-"Absolutly, i mean.. there was something magical about that kiss. It was our first one" sa han och kollade mig i ögonen, jag hade lyckats. Vi pratade! Jag la märke till hans betoning på "first one". Han menade alltså att det absolut inte var våran sista, och det gladde mig något otroligt. Jag tog av mig mina skor och min klänning, och Michael sin t-shirt. Jag började rodna, och fnittra något hysteriskt.
-"what is it??!!" sa Michael med ett leende, han var nog också på väg att börja skratta.
-"Nothing, it's just... i'm just thinking of that i'm seeing you without a shirt!!!" fnissade jag, och satte handen för munnen och kollade nedåt mot golvet.
-"Girl, you are crazy! Now, i'm going to tell you that you are hot and that i'm faster than you." sa han utmanande.
-"Michael, i'm not hot, and i'm much faster than you! You have no idea what you're saying!" skrattade jag.
Michael gick fram till mig, och tog tag i min hand. Han kollade mig i ögonen och skulle precis kyssa mig igen då han istället började springa mot poolen och dök i.
-"HEY!! THAT'S NOT FAIR!!" ropade jag och gjorde en min som sa att han bör akta sig för mig.
-"I told you! I'm faster. Shamone girl, it's warm in here!" Jag dök i efter honom.
--------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag kände ett pirrande i mig, ett pirrande som gjorde mig lycklig och alldeles för sprallig.
-"You are a cheater!!!" sa hon argt och la sina händer på mina axlar.
-"I'm not, i was just seducing you so i would get more time to proove that i'm faster than you!" skrattade jag och la mig på rygg i vattnet och flöt bakåt med armarna. Hon började skvätta vatten den lilla... pretty young thing.
Jag skvätte tillbaka och vi hade vattenkrig. Vi simmade runt och skvätte på varandra, dök under vatten för att försöka välta den andra personen och brottades. Plötsligt kom hon bakifrån och kramade mig.
-"I'm very lucky, here i am with you and we are having a great time, and... boy, you are wet!! sa hon och skrattade till. Jag skrattade också. Boy?? Iförsig kallar jag henne Girl, men det låter konstigt med boy??
-"Boy??!! and by the way... of course i'm wet. And i'm the lucky one!" sa jag och vände mig mot henne.
Jag lät mina läppar möta hennes, hennes varma kropp höll jag i mina armar och jag strök bort en våt hårslinga ur hennes ansikte. Jag kysste henne sedan löst på kinden och kollade henne sedan allvarligt i ögonen.
-"Tell me, if this is going too fast. But i think i love you..." sa jag, mitt hjärta slog dubbelvarv.
-"I know that i love you! Even though we don't know each other that well..." sa hon, jag log. Jag trodde varje ord hon sa.
-"If you want to... we can play a game later. Were we get to ask each other questions and we have to answer honest." sa jag, på så sätt kunde vi lära känna varandra bättre. Även om det på bara några dagar just nu kändes som om jag känt henne i flera år.
-"That sounds great." Vi gick upp och igenom lobbyn helt blöta, jag hade en flaska vatten med mig och en liten handuk runt nacken, och vi fick låna var sin baddrock att gå upp i.  Annie, åh Annie... du är den enda jag faktiskt litar på just nu.
--------------------------------------------------------------------------------

Vill ni ha mer?? <3

Here comes more<3


(Annie's perspektiv):

Stegen var lätta, bara i princip att gå över scenen, charma honom och gå nära vid ett tillfälle. Inget sjungande, inget dansande för min del. Efteråt gick Michael och duschade, och jag väntade utanför. Han kom ut med torkat hår och en blå skjorta, osminkad. Då märkte jag något, något i hans ansikte. Jag vågade inte fråga, men delar av hans ansikte var som min hy, ljus och andra delar var i hans vanliga och vissa delar mörkare än förut.
Och nu när jag tänkte tillbaka så hade hans hy förändrats sen han var liten!
Skulle jag fråga?
-"Girl, what are you looking at?" sa han plötsligt och jag fann mig stirra konstigt i hans ansikte.
-"I guess, you!" svarade jag och kollade ner i marken.
gud vad jag skämdes!!
-"Is there something you want to tell me? or ask me?" sa han frågande, jag kollade upp.
-"well, i've noticed that your skin is much lighter than before, do you know what has happened?" frågade jag tyst.
Han satte sig ner i en fotölj brevid och suckade, han såg olycklig ut.
-"If you look in my face you can see spots of whiteness, it's a disease!" sa han.
-"A disease?!"
-"A disease, it is called vitiligo. My make up artist Karen Faye is using make- up over it. But you see now what happens if i don't use the make up!!" sa han och suckade igen.
-"I don't understand, is this disease making your skin lighter?"
-"Yes, it destorys the pigmentation of the skin. I'm going the end up really white or like a spotted cow!" han begravde huvudet i händerna när han sa det sista. Jag satte mig brevid honom och slog mina armar runt honom, jag kramade honom och kände hur tårarna kom krypande.
-"When did it start? and how?" frågade jag. Han kollade upp i mina ögon, hans ögon var tårfyllda och några tårar hade letat sig ut och föll ner för hans kinder.
-"Sometime during thriller, or off the wall. It is in my family. Annie, I'm scared!" sa han, han kollade ner i sitt knä.
----------------------------------------------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

Jag hade avslöjat en av mina största hemligheter för Annie nu, hon hade brytt sig. Hon hade kramat mig.
Hon klickade på våran våning i hissen och vi började åka uppåt. Plötsligt stannade hissen, och allt blev svart.
-"Oh my god, what happened??!!" utbrast Annie.
-"Calm down, it will be fixed in a few secounds" sa jag lugnt, men jag var också lite smått rädd. Hissen hade stannat!! Jag letade runt i mörkret.
-"Where are you?" frågade jag.
-"I don't know!" svarade hon, jag gick efter ljudet och hittade henne. Jag hörde henne rota i sin väska och tog upp sin mobil, hon satte på den på ljus. så att jag kunde se henne och hon mig, men annars var det mycket mörkt.
-"Hey, you got a phone! Let's call somebody!" sa jag.
-"Ok, i'll call the hotel!" sa hon. Hon slog in numret och ringde receptionen. Men hon la snart på igen.
-"What happened?" sa jag.
-"A voice said that the electricity was off and they where fixing it, and that we should not worry."
-"Well, ok... so what are we going to do now?"
Vi kollade på varandra, med hjälp av mobillyset.
-"i never knew that i could find a friend like you, if the whole world says no, you say yes." sa jag lite tyst.
-"Aww, how sweet! Who said that?"
-"Me, it's from one of my secret poems. It means that you shal stay positive and don't give up. No matter what other people tell you" log jag.
Jag kollade in i hennes ögon, och hon i mina, hon tog min hand. Då gjorde vi det, samtidigt.
Vi lutade oss framåt, och kysstes. Jag blundade, bet tag i hennes underläpp och bara levde för nuet.
Då tändes plötsligt ljuset, hissen åkte upp och dörrarna öppnades. Lyckliga, gick vi iväg mot vårat hotellrum för att hämta badkläder och be om att få boka poolen.
---------------------------------------------------------------------------------

0.o Vill ni ha mer?? <3

nu kmr mer<3 tipsa gärna om var jag kan hitta "kärleksbilder" där man antingen inte ser vilka/vem det är eller på Michael, det vore snällt. Love u<3
------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
Jag hade inte somnat, jag har problem att somna i bilar. Men jag hade försökt, och sätt att Michael hade somnat. Men när vi var framme vaknade han, det var väldigt sent och vi var trötta.
Vi tog hissen, och gick in i vårat rum. Utan att säga något så gick vi båda och la oss.
Jag bäddade ner mig och blundade, då plötsligt jag hörde ett tassande.
-"are you sleeping?" viskade Michael.
-"yes" suckade jag tillbaka.
-"My bed is wet, we spilled some cola last night. Is it ok if i sleep in the same bed as you?" sa han blygt. Jag öppnade ögonen, han såg ganska liten ut. Han hade en stor pyjamas och såg väldigt trött ut.
-"Ofc!" svarade jag och flyttade mig lite till kanten. Michael hämtade ett täcke och en kudde och la sig brevid. Vi hade ingen kroppskontakt, men han låg med ryggen mot mig och jag med ryggen mot honom.
Jag kramade om min kudde och lyssnade tills hans andetag. De blev tyngre då han somnade. Jag fnissade till, jag låg i samma säng som Michael Jackson!! Jag vände mig om mot honom, som sagt låg han med ryggen mot mig.
Jag kollade på han bakifrån, hans lockar som var i en liten hårknut. Jag kunde inte låta bli, jag förde ena fingret fram mot en lock som inte var i hårknuten och fångade upp med pekfingret.
Plötsligt snarkade han till, och jag trodde han skulle vakna. Mitt hjärta tog ett extra skutt och jag drog tillbaka handen och blundade. Men han vände sig bara om. Nu låg han face to face, han sov fortfarande.
Jag lät mitt pekfinger och långfinger nudda mina läppar, och sedan mot hans kind.
-"do you know what, i think i love you" viskade jag ut i mörkret.

(Michael's perspektiv):
Jag vaknade vid klockan 7, Annie var borta! Jag reste mig upp och gick ut ur sovrummet, jag hade sovit gott.
Jag ringde efter nya lakan till bäddsoffan från receptionen. När jag var klar la jag på, då öppnades badrumsdörren. Annie kom ut, med en handuk virad runt kroppen, hon var väldigt blöt. Jag stirrade bara.
-"OMG PLEASE TURN AROUND!! skrek hon till, och jag vände bort blicken och begravde huvudet i mina handflator. -"what?? WHY?! Oh, i'm sorry!" fick jag fram. Jag blev generad, vi har inte känt varandra så länge, men det kändes så. Och det kändes inte konstigt om hon gick runt nyduschad. Jag hörde henne rusa in i sovrummet och kom sedan ut med kläder på sig.
-"Ok, you can look now" sa hon. Hon var minst lika generad som jag.
-"I'm sooo sorry!" sa jag.
-"It's ok" hon satte sig brevid mig i soffan och kollade mig i ögonen. Jag kollade in i hennes ögon, de var vackra.
Det var något speciellt med henne, en varm solstråle gick igenom min kropp och det kändes nästan som om någon kittlade mig. Men jag höll mig seriös utan att skratta.
-"You have the most amazing eyes i've ever seen!" sa hon, utan att släppa blicken. Jag blev generad och kollade ner i golvet. Hon kollade på mig, och jag kände sakta hur hennes hand smög sig in i min. Hennes hand var mjuk och len, den kramade försiktigt om min och jag kramade hennes tillbaka.
-"So, we better get to work!" sa jag plötsligt.
-"Yeah sure!" svarade hon och reste sig upp.
-"The reahersal ends at 10:00 today, so what do you want to do afterwards?" sa jag, bara för att säga något.
-"I don't know, wait! do you know if there is any pool at this hotel??!" sa hon. Jag log, det lät som en bra ide. Men isåfall får vi nog hyra hela poolområdet, för att vara på den säkra sidan.
-"I bet there is, that's a great idea by the way. Now, let's go to the rehearsal studio. You have to learn the steps!"
--------------------------------------------------------------------

Vill ni ha mer??<3

älskar er!! love u guys!!
Inte bara för att ni läser, utan för att ni ger mig självförtroende!
Nu kmr hur som helst mer<3
-----------------------------------------------


(Annie's perspektiv):

Jag visste inte vad det var, en känsla byggdes upp inom mig. Jag kände mig underlägsen, ännu mer nervös och drömde mig bort i tankar hela tiden. Och jag kände även en viss svartsjuka.
Jag fick gå backstage, och jag letade efter Michael.
-"Hi, who are you looking for?" hördes en röst bakom mig, jag vände mig om. Där stod Tatiana Thumbzen. The kisser... Jag kände genast hur jag hade ett hat mot henne.
-"I'm looking for Michael... I'm his friend" sa jag stöddigt. Ha! Rätt åt henne.
-"Ok, wait... you're not his girlfriend, right? Cause' in that case I'm sooo sorry!!" sa hon, hon såg rädd ut.
-"No, i'm not his girlfriend" sa jag lite besviket...
-"Tatiana!! you're fired!!!" hördes några ropa och de gick fram till Tatiana.
-"I'm what?"
-"They are fireing you, for the kiss. They can't keep you on the tour. You can go now" sa en gubbe, han såg glatt på Tatiana och la sedan märke till mig.
-"Hey, you got brown hair, and you are beautiful. Would you like the replace her?" sa han.
Tatiana gick iväg till någon annan och blev jätteledsen. Jag tyckte synd om henne, förstod henne plötsligt. Hur kan man motstå Michael liksom? Plötsligt om jag på att jag måste svara.
-"I... i don't know". Jag ville tänka lite, vore det kul? Fast jag hade nog blivit livrädd! Fast det var ju snart slut på turnén, eller??
-"GREAT! thanks, now we don't have to think about that anymore. You are a friend of Michaels, right? Aren't you the hot girl he's been telling me 'bout that shares the hotelroom with him?"
-"But i..."
-"Good, he'll show you the way here tomorrow. I have to go now! Bye!! B.t.w what is you're name?"
-"Annie, but..."
-"Bye!" han stack iväg.
Jaha... snacka om att inte få tala till punkt!
Jag såg nu på långt håll Michael komma med en dricka i handen mot mig.
Jag vinkade, men han verkade inte se mig. Han gick och snackade med Tatiana istället, dumma tatiana... eller, hon hade ju inte gjort något i för sig.

(Michael's perspektiv):

Dessa konserter sög verkligen musten ur mig. Jag var trött, hade svettats otroligt mycket och var ganska hes nu.
Jag drack vatten och pratade med Tatiana. Det som hände på scenen hade jag inte riktigt varit emot, men jag förstod att det kommer bli en skandal om hon måste fortsätta med oss. Dessutom var alla i crewet emot henne, så som jag känner henne var hon rar och brydde sig. Men tydligen var hon inte sån mot alla.
Jag lyckades leta reda på Annie och gick fram mot henne.
-"Hi, IT WAS GREAT!" sa hon! Jag log, jag försökte undervika att prata för att spara på rösten.
Då kom Gary fram, en vakt som jag tidigare förmodligen nämnt.
-"Michael, is it ok if she is our new the way you make me feel girl??" sa han.
Jag tänkte en stund. Ja, varför inte?? Vi behövde ju någon, det vore väl okej?
-"Sure, if you want to?". sa jag och vände mig mot Annie. Hon funderade också.
-"Pleeeeaase?" bad Gary.
-"Well, ok... but you have to show me what to do tomorrow!" sa hon glatt.
Jag log mot henne, hon var en intressant person. Och nu skulle hon ju inte störa i jobbet, utan hjälpa.
Hon hade i och för sig inte stört innan, men jag hade mindre jobblust idag än förut.
Vi gick in i limosinen och bad honom köra till hotellet. Jag drog en filt runt mig, Annie satt mittemot och försökte sova. Det var sent. Och så småningom så sov alla i limmon.
-----------------------------------------------------------------

Så :) ett kapitel skrivit till!! vill ni ha mer??<3 kommentera!!

Nu kmr meraaa<3
tack för att ni läser
----------------------------------------------------------------



(Annie's perspektiv):

Jag vaknade i soffan vid halv 10, jag kom varken ihåg vad som hänt eller vart jag var men minnet kom tillbaka ganska snabbt. Jag satte mig upp i soffan och kollade runt. Jag kände för att freaka.
-"Michael??!" ropade jag ut. ...Inget svar...
Jag gick upp mot köket och fann en lapp. "I have to rehears today, i'll be here at 15:00. You are wonderful. God bless /M.J". Stod det. Jag läste den om och om igen.
Jag förstod att MJ inte var här, så då kunde jag äntligen släppa ut mina känslor.
-"OMG OMG OMG OMG OMG OMG I'VE MET MICHAEL JACKSON OOOOOOOHHHH MYYYYY GOOOOOOD" skrek jag, jag hoppade runt i rummet och gapskrattade, jag måste sätt galen ut.
Jag lugnade ner mig och satte på tvn samtidigt som jag ringde efter frukost, matsalen hade stängt vid 9.
Idag som sagt så var det en hotelldag, men det skulle inte störa mig. Michael kom ju vid 3.
-"Oh! who lives in a pineapple under the sea?? SPONGEBOB SQUEREPANTS!" hördes från tvn, jag sänkte ljudet lite. Jag beställde upp pankakor och juice, en frukostbricka för halva priset.
När jag lagt på var tvn mitt uppe i ett svampbob avsnitt. Plötsligt så stod han på en scen med lila ljus, och började spela gitarr och sjunga Dirty Diana!!
-"You never make me stay so take your weight off of me". Jag började asgarva. Då knackade det på dörren.
Frukosten var redan här, jag kollade klart på avsnittet och dom nämde Michael några gånger samtidigt som jag åt min frukost. Klockan var nu 11, jaha... vad ska man göra nu då?? Jag bestämde mig för att kolla in london lite, så jag åkte ner med hissen och tog med mig lite pengar.
-----------------------------
(Michael's perspektiv):

Jag fick åka till hotellet tidigare än väntat, vid 2. Men jag bestämde mig för att jag ville gå igenom staden. Passa på att se lite nya ställen, nu när jag ändå var här. Jag hade på mig en förklädnad och 2 vakter följde i smyg efter mig. Plötsligt såg jag hur Annie kom ut ur en klädaffär.
-"Annie!!" ropade jag ut, jag glömde helt att förställa min röst. Jag låtsades hosta till och upprepade det jag sagt men med en mörkare tonart och lite tystare. Hon kollade åt mitt håll, och vinkade.
Hon hade sätt min förklädnad förr, den klassiska vinterjackan. Det var VARMT!
Hon rusade fram till mig, hon hade över 4 kassar i händerna. förmodligen fulla med kläder.
-"Hi!! You got out early!" sa hon förtjust. Hon lät lite hes.
-"Hi! Yes i did! sa jag, sedan uppstod en pinsam tystnad.
-"would you like to go and have som coffee at some place?" sa jag, hon sken upp i ett leende.
-"I would love to!! how 'bout that café over there?" sa hon och pekade på ett ganska folktomt litet café.
-"It's perfect!" sa jag, och vi började gå med vakterna hack i häl på oss. Vi satte oss ganska långt in på cafeét och jag tvivlade på om jag skulle ta av mig jackan. En vakt smög fram med ett par solglasögon, en keps och lösskägg. Jag smög iväg mot ett badrum och förklädde mig så gott det gick. det började bli för varmt med jackan. Annie började skratta när jag satte mig igen, jag hyschade henne med ett leende.
-"I'm so sorry, you just look so funny with the beard!" sa hon, jag kunde själv inte låta bli att skratta. Jo det såg nog lite roligt ut, eftersom min hårfärg är svart och skägget var ljusbrunt.
Vi beställde var sin cuppucino och en bulle var. Sedan lyckades jag få henne att berätta lite om sig själv. Denna tjejen var från Sverige, hon var här för att hälsa på sin pappa och en syster. Hon var 24år och var ett fan.
Men det kanske ni redan visste. Plötsligt mitt i allt kom jag och tänka på att hon var ett fan, och hon hade avslöjat att hon kämpat allt hon kunde med att fixa en biljett till min konsert. Då kom jag på det, jag skulle säkert kunna fixa en plats åt henne.
-"If you want to i can fix you a backstage pass, and a ticket for my show tonight!"
Hon sken upp ännu mer än förut.
-"Are you sure?!"
-"Of course, trust me. When i say something i mean it, so you don't have to ask '''are you sure''' all the time!" sa jag och log. Hon var artig, artigare än många jag mött på. Och jag har mött många!!

(Senare på kvällen! i Annie's perspektiv igen)
Jag tog på mig en tunika, eller klänning med fladdrande tyg som gick till mina knän.
Sedan kollade jag mig en sista gång i spegeln. Jag tog min väska och öppnade sedan dörren, Michael var redan där. Och jag skulle dit. Dom sålde t-shirts utanför, jag köpte en och tog på mig över min klänning. Det blev ganska snyggt, trots att det låter konstigt. Hela konserten började med just hitlåten "bad", det gick över till både de nyare och äldre låtarna. Men en sak chockade mig ordentligt! Under "the way you make me feel" så ska en tjej (tatiana thumbtzen) gå förbi, dissa honom. Men vid ett tillfälle gick hon riktigt nära, och hon kysste honom!! Direkt på munnen! Jag kände en avundsjuka krypa, och det var då jag förstod att jag gillade Michael mer än en artist och en nu vän. Det var först då jag förstod att jag var in love with him<3
-------------------------------------------------------

vill ni ha mer??<3 kommentera!!

Here come's more!!<3
---------------------------------------------------------------------------------------


(Annie's perspektiv):

Jag hade lyckats somna, men vid klockan 3 vaknade jag igen.
Jag behövde gå på toaletten, och när jag gick upp märkte jag att jag inte ens var trött.
Jag smög eftersom Michael låg och sov i soffan utanför, trodde jag.
Michael stod i köket och kollade in i kylen.
-"Oh, are you awake??" frågade jag, han hoppade till. Han var nog inte berädd.
Han vände sig om mot mig och suckade av en lättnad.
-"Oh it's you... i couldn't sleep, so i just want something to drink!" sa han och log.
Jag gick in i badrummet och gick på toaletten, när jag kom ut igen så höll han på och grävde i en väska.
-"What are you doing??" frågade jag, jag försökte låta snäll. Det var mörkt i rummet.
-"Well, since i got the tv next to my bed i was thinking about watching a movie, without the sound! I promise you won't hear a thing. Is it ok?" sa han och jag kunde se att han kollade mot mig.
-"Is it ok if i join you?" sa jag glatt, jag log. Det syntes förmodligen inte p.g.a mörkret men jag gjorde det ändå.
-"More then ok! What do you want to watch?" sa han, jag tände en lampa och öppnade kylen.
Jag la märke till priserna! En toblerone för 50 s.e.k. DYYYYYRT!!
-"This might sound silly, but do you want to watch Robin hood in cartoon?" sa Michael, nu när jag såg bättre märkte jag att han reste sig upp med en Robin hood VHS i handen.
-"That sound's great!" sa jag och kollade fortfarande in i kylen. Åh jag ville bara ha en cola, men det var nog inte värt pengarna, eller?
-"Can you please give me a coke and a toblerone? And take whatever you want, i'll pay for you!" hördes plötsligt Michael från andra sidan rummet.
-"Are you sure?"
-" Of course! I got money ya know!"
-"Well ok, thank you very much!"
Jag tog fram två color och var sin toblerone. Sedan satte jag mig brevid Michael i soffan.
Vi satte på filmen och den var faktiskt bättre än vad jag kunnat minnas.
Men det bästa var när Michael skrattade, hans skratt var så vackert! Och det roligaste var när grannen till vårat hotellrum dunkade i väggen och skrek att vi skulle hålla tyst.
-------------------------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Vi båda somnade vid 6 tiden, på morgonen och 1 timme senare var jag tvungen att gå upp igen.
Hon hade somnat brevid mig, hon var verkligen allt man kunde be om.
Jag kollade på henne när hon sov, hon såg så fridfull ut.
Jag kände för att smeka hennes kind, men stod emot. Jag vill ju trots allt inte väcka henne så här tidigt.
Jag gick in i duschen och duschade så tyst jag kunde, virade en handuk runt min höft och tassade runt efter en bit papper och en penna.
"I have to rehears today, i'll be here at 15:00. You are wonderful. God bless /M.J".
Jag klädde på mig kläderna och stack sedan iväg för att öva till dagens konsert.
Hon var en rolig person, Annie alltså. Vi skrattade en del inatt och även om vi spillde en del cola över bäddsoffan så hade vi en underbar stund. Det känns som om jag hittat någon jag kanske kan lita på.
Well well, vi får se hur det går.
Jag mötte Gary och 3 andra vakter utanför hotellet, vi tog limosinen mot rehearsal studion där vi sedan jobbade oss svettiga. Den här showen ikväll skulle nog bli bra, jag undrar om Annie vill komma?
--------------------------------------------------------------------------

Vill ni ha mer??!!

Tack för era kommentarer<3
hoppas ni vill läsa vidare.
Första kapitlet blev enligt mig inte bra, hoppas jag kan ändra så det blir bättre.
b.t.w ni behöver inte gilla MJ för att läsa<3

nu kmr mer<3
-------------------------------------------------------------------


(Michael's perspektiv):

Det var ovanligt för mig att åka buss, men jag valde det ofta i första hand.
Jag älskar att sitta och lyssna på när folk pratar normalt med varandra, det är därför jag klär ut mig.
För när de ser att det är Michael Jackson så ändras personerna, de blir galna och skriker.
Jag var i london, och var på väg mot arenan där jag skulle hålla de sista konserterna för det här årets turné.
När jag reste mig upp för att gå av bussen hittade jag en liten Ipod i mitt knä, det var säkert tjejens. Hon som tidigare råkat falla. I sista sekunden bestämde jag mig för att ta med den och lämna in den någonstans så att hon skulle kunna hitta den. Bättre det än att den ska ligga kvar på bussen där vem som helst kan ta den.
När jag klivit av rusade jag iväg mot arenan, jag gick in bakdörren där jag senare gick iväg och tog på mig scenkläderna. Snart ska jag möta fansen, det är det positiva med att vara på turné. Annars var det mest nackdelar.
-"Michael, there is a problem!" hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om där Gary stod, vad hade nu gått fel?
-"What has happened?" frågade jag, med en bit av oro i rösten.
-"You can't stay at the hotel that you were supposted to. It's overbooked. I guess the fans heard that you where staying there." sa Gary. Jag suckade, jag kände på mig att detta hade något att göra med tidningarna.
-"Well, ok... so where am i staying?"
-"at another hotel"
----------------------------------------------------
(annie's perspektiv):

Mitt möte med Jennie hade varit jättekul, vi var systrar om ni inte visste det xD.
Vi båda är från Sverige, vi har en Engelsk pappa som bor här också, honom ska jag träffa på lördag.
Imorgon skulle Jennie bort och pappa jobba, så det blir en hotell dag eftersom jag inte bor här.
När jag väl var framme vid hotellet så ställde jag mig i receptionen för att boka ett rum, det var ganska folktomt eftersom klockan var mycket och de flesta höll hus på Michael Jackson's Bad tour.
Den hade jag försökt få biljetter till, men det verkade vara omöjligt. Slutsålt överallt!
En receptionist kom och log mot mig.
-"Hi there, what can i do for you?" sa han.
-"Well, i need somewhere to stay for one weak." sa jag och log tillbaka, jag var trött. Men man ska ändå bete sig trevligt mot folk man stöter på.
-"Ok, i'll check if we got anything, you can go and wait right there..." sa han och pekade mot en soffgrupp i ett hörn. Jag gick och satte mig och väntade. Plötsligt öppnades ytterdörren och 2 män steg in. DET VAR HAN!! Den mystiske mannen på bussen, och han gick rakt mot mig. Den andra mannen gick till receptionisten. Han hade kostym och en hörlur och solglasögon. Den mystiske mannen satte sig brevid mig och kollade en stund på mig.
-"Hey, It's you!! I got your ipod!!" sa han, men inte med samma röst som förut. Denna lät len och inte tillgjord. Lite som... äsch nej det kan det väl inte vara, lite som Michael Jackson?? Jag kollade in i hans ögon samtidigt som han grävde i sina jackfickor efter ipoden. Han drog fram den och gav den till mig, jag snuddade vid hans hand.
Han kollade tillbaka i mina ögon, hans ögon var mörkbruna, de såg trötta men busiga ut. Han hade inga solglasögon den här gången. Men jackkragen var som förut och nu hade han dessutom en keps under den stora luvan. Receptionisten kom plötsligt fram mot oss.
-"it seems like this hotel is overbooked, can you two share a room?"
-----------------------------------------------------------------------------

Vad händer nu?!! Vill ni ha mer? kommentera isåfall!!<3