Baby Be Mine

Om ni vill, så får ni läsa.

Här kommer första delen, hoppas ni gillar det.

Alla textfraser (de dom säger) kommer skrivas på Engelska, resten på Svenska.

ENJOY!! <3

-------------------------------------------------

Om alla här i världen har en talang, vad är då min??

Jag sjunger falskt, snubblar i varje danssteg jag tar och kan inte heller måla.

Varje gång jag ser mig i spegeln finner jag fel, jag är heller inte så smart.

"And if i stop... then tell me just what will i do??" jag hade högre volym i min ipod än vad som igentligen behövdes, jag kommer förstöra min hörsel... men det spelar ingen roll.

Jag klickade på stoppknappen till bussen och det pep till, jag ställde mig upp.

Det är pinsamt det här, att gå vingligt så här. Den kör ju snabbt och då ska man lyckas ta sig till dörren.

Utan att jag såg blev det rött precis framför bussen, den tvärstannade och jag tappade balansen.

Jag föll hjälplöst ner i någon främlings knä. Jag reste mig fort upp och tog mig för mitt huvud som jag lyckats smälla till i sätet framför främlingen. Jag märkte inte att min ipodlurar åkte ur mina öron och hela ipoden ner i främlingens knä.

- "Are you ok??" Hörde jag främligen säga, han såg mystisk ut. Jag antog att det var en han.

Mitt i sommarvärmen hade han vinterjacka med luva uppdragen, han hade solglasögon vad jag kunde se och munnen var knappt synlig bakom den höga jack-kragen.

-"Yes i am, are you??" Jag började känna mig stressad, bussen körde upp till kanten och öppnade dörrarna när det blivit grönt igen och jag kände att jag var tvungen att gå mot dörren.

-"Yeah, i'm ok. Nice to meet you!" sa han. Jag gick av bussen utan att säga något mer.

När bussen kört iväg och jag stod ute så började allt kännas overkligt.

-"Nice to meet you too..." mumlade jag för mig själv. En liten flicka kollade undrande på mig.

Jag började långsamt gå mot köpcentret. Det kändes overkligt, det var det enda jag kunde tänka.

En man med vinterjacka som säger "Nice to meet you" efter att jag ramlat på honom, dessutom kändes nästan rösten tillgjord men på något sätt bekant.

Jag kollade framåt när jag gick in i köpcentret och försökte fokusera på något annat.

Jag skulle möta Jennie här, precis här vid den här bänken jag stod vid nu.

Hon var ju tydligen inte här, så jag bestämde mig för att lyssna på lite musik sålänge igen.

Jag började gräva efter min ipod i alla fickor, i min handväska.

Jag grävde allt mer desperat.

-"oh no!!" viskade jag till mig själv då jag förstod att jag förmodligen glömt den på bussen.

-----------------------------------------------------------------

Vill ni ha mer??!! <3 Kommentera isåfall!