I just can't stop loving you (del 11)
Åhh vad jag älskar er<33
Tack Magicmind för din underbara kommentar och ni andra också!! Love u!!
<33
--------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):
Jag tänkte på mitt och pappas bråk på vägen hem, vi hade bråkat jättemycket efter att han förstått.
-"förstår du inte att han bara är ute efter publicitet!! För att inte bli kallad bög! Han vill inte ha dig, du är ju bara en normal kvinna och han är kändast just nu!! Efter denna vecka kommer allt sluta, tro mig!! Gör slut på allt innan du blir sårad!" hade han skrikit ut över hela cafeét. jag hade skämts, blivit röd men någonstans i mig kändes det som om han hade rätt. Han hade uppfostrat mig, varit min manliga förebild och lekt med mig. Han ville alltid mitt bästa. Hade han rätt?? Jag litade på Michael, eller gjorde jag?? Jag gick runt och faktiskt tvivlade. Jag hade litat på många andra, och de hade svikit mig. Michael verkade inte som en sån person, men jag hade känt honom i endast några dagar. Jag kände mig arg, på mig själv, på Michael och mest på Pappa.
Konsekvenserna, att jag aldrig skulle få träffa honom. Han måste ju hem till sitt Neverland och jag till mitt hus och mitt jobb. När jag kom till hotellet gick jag in på mitt rum, och satte mig på sängen och suckade.
Han kanske hade rätt? Jag kanske bara skulle bli sårad.
Det knackade lätt på min dörr, och jag såg Michael smyga in med något bakom ryggen.
Åh, hur kunde jag vara arg på honom?? Han som var så söt.... så snäll, så busig, så underbar!
Men pappa, jag ville inte svika honom!!
-----------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):
-"Hey my dear" sa jag glatt och satte mig brevid henne på sängen, hon såg inte glad ut.
Men jag skulle göra henne glad, tänkte jag. Jag tog fram en röd ros, och log mot henne. Hon sken upp.
-"awww! how sweet" sa hon glatt. Hon tog emot den.
-"I was just wondering, if you want to be my girlfriend?" sa jag, det pirrade i magen.
-"I thought i was!!" sa hon och kollade på rosen.
-"does that mean yes?" sa jag glatt, hon log och det såg ut som hon skulle nicka, då hon plötsligt fastnade med blicken, hennes min ändrades till en chockad min. Jag stirrade på henne, vad hände??
-"No, i can't say yes, no!" sa hon, jag blev förvirrad? vad sa hon??
-"Girl, you are confusing me!" sa jag ledset. Hon reste sig upp, som om något flugit i henne.
-"No, cause i know that i will get hurted, i love you but you are the best selling artist right now, you are already a legend and i'm just a lucky fan! When this weak is over we have to leave each other anyway!" sa hon.
Jag förstod inte orden! Vad hände?? Vad hade hänt?? Litade hon inte på mig? Jag litade på henne, jag hade delat alla mina djupaste känslor, jag hade kysst henne, älskat henne.
-"Annie, what's wrong?? Please tell me, is this a scam?? Or are you saying these words?? Have you lied to me the whole time since i met you??"
-"Michael, this is not a scam. I've not lied. I love you, i do! But how do i know i can trust you?? Why would you like me?? i got nothing to offer you! And we will seperate when this weak is over!" sa hon, jag fick panik.
snälla söta Annie, jag litar ju på dig!! Jag vill ha dig kvar, jag älskar dig.
-"I trust you!! You got everything, you treat me like a person. You are amazing!! Follow me to Neverland!! Please, i'll do anything!!" hon reste sig upp och började packa ihop i sina väskor. Jag bara såg på rosen som hon lämnade kvar på sängen framför mig, där hon suttit.
-"Where are you going??" sa jag, mina tårar föll. Jag kunde inte bita ihop längre.
-"Someplace else, look for another hotel or another hotelroom. I can't stay here. It's to painful!" grät hon. Hon darrade. Jag reste mig, och tog tag i hennes arm. Vände henne mot mig, och kysste henne. Hon besvarade kyssen, och kramade om mig. Jag trodde vid de sekunderna att hon skulle ändra sig. Men efter kyssen packade hon ihop det sista och gick sedan ut, ut ur hotellrummet och iväg. Jag sprang fram till dörren, såg hissdörrarna stängas. Hela världen blev grå. Jag stängde dörren, det fanns inget jag kunde göra. Jag kollade på rosen igen, sedan svimmade jag ihop.
-----------------------------------------------------------------
Omg!! Vill ni ha mer?? kommentera<33
sjukt bra !! mera <3<3
sjukt bra !! mera <3<3
Åh, Gud vad dethär kapitlet berörde!!! Du lyckas verkligen, verkligen, VERKLIGEN fånga mig som läsare! Jag känner Annies ambivalens... Jag känner både hennes och Michaels förtvivlan...
Hur kunde pappan göra sådär?! Han vet ju INGENTING om hur äkta deras kärlek verkligen är!
Det är så gripande, så känslosamt, du skriver så fantastiskt bra, vännen!!
Jag inte bara vill - jag känner att jag MÅSTE få läsa mer! Veta vad som händer... Följa med genom historien...
Love! <333
/Nanna
MEEEER!!!!
Meeeer!!!!
klaart vi vill ha mer :)
dina noveller ägeeer :)