Baby Be Mine

Nu kmr fortsättningen :D
FINALLY!! det har dampat, samt att jag varit upptagen.
-------------------------------------------------------------------------------

(Michael's perspektiv):

Mitt hjärta bultade fort, jag tog upp en bok ur ett hörn och märkte att inte telefonen var här inne.
Jag kunde inte ringa till vakterna nu, det var kört. Nu skulle jag dö!!
Vi smög ut i nästa rum, som var som en liten hall. Köket låg intill och åt ett annat håll en till hall, ett biblotek och så vidare. Vi försökte inte synas, och kröp längs golvet i mörkret. Hjärtat slog fortare, och svetten började droppa ur pannan. Jag var inte redo att dö, jag är inte gift och har inga barn. Jag har inte fått uppleva familjelivet, men det var inte mest det jag var rädd för ändå. Annie var här, hon skulle förmodligen också bli mördad. Varför följde hon med?? jag kröp längs en soffa, och kikade upp. Det stod en lång man där, med stirrande ögon i mörkret. Han höll i en blänkande kökskniv, men han stod alldeles stilla i en konstig position. Jag suckade till av lättnad och reste mig upp. Annie blev helt chockad, hon försökte dra ner mig igen. Jag tände lampan och pekade på plastdockan som skulle föreställa en kock, han stod vid dörren till köket.
-"You know, those are not dangerous..." sa jag, jag var så lättad att jag ville skratta. Men rädslan hindrade skrattet. Hon stirrade på mig.
-"Oh my god, was that just a plastic doll??!!!" ropade hon, sedan gick hon fram till den stirrande plastdockan och sparkade honom på plastbenet. Hon fick ont i foten, sedan välte hon honom in i köket där en kock stod och gjorde mackor. Han blev väldigt rädd, han trodde någon med kniv svimmade.
När Annie kom tillbaka efter att förklarat att det var en plastdocka så hade hon börjat få tillbaka sin hyfärg igen, hon hade blivit vit som ett spöke då hon varit rädd. Hon såg fortfarande rädd ut.
-"Michael, i'm scared... i don't want to sleep out here...!" sa hon. Jag nickade.
-"Maybe you can share my bed with me?" föreslog jag. Det lät som en bra ide tyckte hon. Vi gick och la oss, jag låg med ryggen mot henne och halvsov snart. Men innan jag somnade så kände jag hur hon lekte med mitt hår, viskade att hon älskade mig och sedan la sig tätt intill för att krama mig bakifrån. Sen somnade vi nog båda två.
-----------------------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Michael hade kallat hit fler vakter, dom kan ju iallafall inte komma in i huset, om dom inte är omänskliga.
Vi satt vid köksbordet och väntade på frukost, det serverades pankakor med sirap, äggröra och bacon och vanliga mackor. Michael drack Juice och jag bestämde mig för att smaka på den, det var någon special grej, jag tyckte inte så mycket om den, men den ska vara bra för dig. Vi bestämde oss för att hålla oss inne idag, så inte gruppen kommer efter. Men det började bli långtråkigt, vi satt och pratade ett tag. Sedan läste vi böcker, såg på tv, vi var ganska trötta och snart var det redan dags för middag. Klockan hade hunnit blivit halv 5, och vi gick till bords.
Inget hade hänt idag, så efter middagen tänkte vi gå ut och njuta av trädgården. Kanske besöka teatern, och om jag vågade åka den näst läskigaste karusellen så skulle han uppträda "Billie Jean" live för mig!!
Vi satte oss till bords, och det serverades pasta och ostsås. Michael började äta, men efter endast 3 tuggor så blev han grön i ansiktet. Han började få kväljningar och höll för munnen.
-"Omg, i gotta puke. wait right here!" sa han fort innan han rusade iväg till badrummet.
Jag vågade inte ens smaka, var det något i maten??
Jag gick in till köket för att fråga vad det var i ostsåsen. Men ingen kock syntes till. När jag kom tillbaka, så var både min och Michael's tallrik borta, jag kollade mig runt omkring. Och såg hur någon tagit ur maten ur tallrikarna och skrivit något på bordet. Jag läste "5 days" och kände hur hjärtat pumpade hårdare igen.
Michael kom tillbaka, han såg bättre ut, men tröttare. Plötsligt stannade han upp, och kollade chockat på mig.
-"OH MY GOD, ANNIE WATCH OUT!!" Skrek han samtidigt som han sträckte fram ena handen.
Sedan både kände och hörde jag hur något hårt slog i mitt huvud (förmodligen en av tallrikarna), mina knän vet sig, och jag slog i mig i bordskanten. Hjälplöst föll jag ner på golvet, sedan mindes jag inget mer. För allt blev bara svart.
--------------------------------------------------------------------------