Baby Be Mine

Nu kmr fortsättningen!!
-----------------------------------------------

--------------------------------------------------------
(Annie's perspektiv):

Michael hade inte hunnit se personen, han var för snabb. Även fast de skickade alla vakter efter honom.
Jag hade fått sytt igen såret som blivit i huvudet, förlorat mycket blod men jag levde iallafall.
Hela den 4e dagen gick åt på sjukhuset (teknet fick vi i en av kuddarna),
och vi beslöt oss för att vi måste gå under jorden.
Vi skulle säga att vi åkte till Hawaii, men vi åkte till mitt hemland: Sverige!
Utan vakter, helt ensamma på vanligt flyg. Vi kunde inte lita på NÅGON. Som tur var litade han på mig.
Vi hade köpt en liten lägenhet att ha. Illuminati skulle komma till Hawaii, eller Neverland. Och där väntade vakter som skulle försvara allt. De trodde också vi var i hawaii. Men var med på att använda våld. I förklädnader satt vi på ett vanligt flygplan mot Sverige. Detta var ganska nytt för Michael, han åkte alltid ensam i privatplan.
Men nu satt massor av andra människor runt, skrikande bebisar, tjatande gamlingar och fjortisar som snackade om smink. Jag förväntade mig att Michael vara sur, hålla för öronen och lida. Men han satt och lyssnade varsamt med ett leende.
-"This is so amazing, Is this what it is like being... ya know... normal??" viskade han.
Jag hann inte svara förrän vi skulle sätta på oss bältena. Flyget lyfte, och Michael kollade nöjt ut igenom fönstret.
Han såg faktiskt ganska rolig ut. Löständer för att dölja hans perfekta leende, en mustash, Keps, en löspolisonger, typ en peruk, och gigantiska solglasögon. Jag fnissade till.
-"what's so funny?" sa Michael med en förställd röst, det fick mig att asgarva.
Alla stirrade på mig, kvinnan med peruk, solglasögon och en väldigt annorlunda sminkning.
Fjortisarna skrattade till, sedan började skrikandet av bebisar igen.
Vi hade beställt mat, och den kom nu. Jag var berädd att se "dag 3" tecknet, men inget kom.
Inget kom på hela dagen. De kanske inte skulle hitta oss nu?? Jag somnade på flyget, och vaknade lite senare.
Då var vi framme och skulle precis landa.
--------------------------------------------------------------
(Michael's perspektiv):

Jahapp, Svenska... det är ju jag PROFFS på!!
-"Välkomna till Sverige!" sa en flygvärdinna och neg. Jag förstod inte så mycket, men svarade det jag trodde var rätt. Min brytning lät ganska konstig.
-"wellcomna du!" De stirrade konstigt på mig och vi gick ut ur planet. Det var jobbigt att hela tiden förställa rösten. Men det var det alldeles värt! Vi fick åka taxi till vårat område med lägenheter.
Vi hade köpt en 2a i Stockholm ganska långt ifrån de sociala trakterna.
Jag hade inte berättat för Annie att jag berättat för en person om allt detta, Gary...
Men han kan jag lita på! Det var jag säker på! Hon låste upp dörren till lägenheten, det var nu 2a dagen. Och vi skulle bo här i max 2 veckor hade vi bestämt. Tills allt var säkert igen, om det skulle bli det!
jag döljde starkt att jag var livrädd, men det var jag.
Lägenheten var finare än jag trodde, jag älskade det "normala" livet, det var något jag verkligen ville leva i.
Men jag ville inte svika mina fans, jag kan inte bara dö som Michael Jackson och bli någon annan. Det har jag tänkt på många gånger då papparatzies överfallit mig. Men kändisskapet har sina ljusa sidor. jag skulle ALDRIG göra en sån sak. Göra så många människor ledsna över en lögn. Det är det tidningar gör hela dagarna.
Vi hade köpt inredning, så allt var klart. Vi hette nu Mr och Mrs, eller herr och fru Svensson.
Jag hette Homer Svensson, och är invandrare från Indien. Och hon heter Jessika Svensson.
Vi är gifta, har 2 barn som är på läger och vi gillar att äta vanlig Svensk mat. Vi hatar att resa utomlands och är inte alls förtjusta i Michael Jackson. Det är våran nya identitet.
Men det går inte så bra, eftersom jag inte kan svenska och måste tala illa om mig själv.
Vi har nämligen kommit överens om att om någon nämner Michael Jackson får inte jag vara positiv, jag får inte ens vara ett fan. Jag ska helst inte prata med någon alls. Men nu behövde vi gå och handla mat i affären brevid, och direkt när jag kom in så var det några som reagerade.
-"Hej, vad heter du Snygging?? Vet du om att din näsa ser ut exakt som Michael Jackson's, jag är ett fán vetu, jag kan ALLT om honom!" sa en tjej med brunt långt hår och fräknar. En blondin stod brevid och stirrade.
-"Err.. HeeY jag go bort NU, jag inte gilla Michael Jackson!" fick jag ur mig på dålig svenska. De stirrade vidare.
De kollade på varandra och fnissade till.
-"Why are you skratta?!" sa jag, och trodde jag sa rätt. Men jag glömde förställa rösten.
-"Vi vill se dina ögon!!" sa den blonda. Annie var längre bort och handlade. Jag kollade åt hennes håll då brunetten drog bort solglasögonen. Såhär beter man sig inte mot främlingar?? Eller??
-"You GUYS, i need those!! GIVE ME THEM!" ropade jag till när de stod och skrattade åt dem.
De kollade mig i ögonen, och jag hade ännu en gång glömt att förställa rösten.
-"OH MY GOD IT'S YOU!! OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD!!" sa den blonda, den andra kollade närmre och började också freaka. Jag tog tillbaka mina solglasögon och Annie kom springandes.
-"Ja det är Homer Svensson... kom nu älskling!" sa hon innan hon drog ut mig ur affären. Hon lämnade vagnen som hon plockat full med varor inne i affären och började genast skälla ut mig för att jag visat mina ögon.
-"You know what i told you, you don't want to die, RIGHT??!!" sa hon argt. Jag fnissade till.
-"You're cute when you are mad..." sa jag och log. Hennes ilska försvann och hon log. Vi såg helt knäppa ut i våra förklädnader, och vi stod mitt ute i gatan och kollade på varandra. Jag kysste henne, sen kom en ambulans.
Jag blev livrädd.
-"Watch out, two teen girls have fainted!" skrek en sjukvårdare och sprang in i matbutiken.
Jag skrattade till, sen gick vi utan att ha handlat något tillbaka till lägenheten.
------------------------------------------------------------------------------------
Det blev ett LÅÅÅÅÅNGT kapitel, men hoppas ni orkade läsa. Det var väl för att jag alltid är så dålig på uppdatering som det blev långt.... i guess....
aja, vill ni ha mer? <3